A TEXAS LOVE STORY (AIN´T THEM BODIES SAINTS)

7 november, 2013

Non Stop Entertainment passade på att ha en pressvisning av den här filmen innan dagens första filmfestivalfilm och det tackar jag för. Jättetrevligt! Varken kö eller fullsatt och tre av filmfestivalens jurymedlemmar var på plats: Moa Gammel, Helena Danielsson och Lena Endre. Det var dessutom knäpptyst i salongen under hela visningen, något jag och många med mig hoppas kunna få uppleva oftare.

.

När filmen var slut skickade jag iväg mina första tankar i ett tweet. ”Varför envisas Hollywood med att ge Casey Affleck jobb? Det är lika obegripligt som om blinda skulle få bli hjärnkirurger.” Precis så kändes det. Vilken SOPA han är Casey Affleck. Hur många filmer ska han få förstöra med sitt fågellika utseende och obefintliga utstrålning? A Texas love story är nämligen en film som hade kunnat bli bra, eller i alla fall bättre, med en annan man i huvudrollen.

Ruth (Rooney Mara) och Bob (Casey Affleck) bor nånstans i den amerikanska södern. Dom är ett par, dom är kära och fattiga, lite på gränsen till white trash fast minus husvagn och när filmen börjar får vi reda på att Ruth är gravid.

Genom olika scener som hoppar framåt och bakåt i tiden får vi reda på vad som händer och har hänt dom båda. Det är poetiskt filmat och det är ett musikaliskt score filmen igenom som består av ljudet av klappande händer plus ljudet av händer som slår mot jeansbeklädda lår. Typ. Klinketiklonkmusik fast fysiskt mekaniskt alltså. Ganska tradigt i längden. En mix av irriterande och sövande.

Mud beskrevs innan visningen igår som ”Southern gothic” och A Texas love story är lite samma sak. Det är dramatiskt så det förslår, det är verkligt, det är mycket kill´em och shoot´em och grötig accent och lervälling och män med vapen och långa blå polisbilar, såna som ser ut på samma sätt i formen som hattarna poliserna har.

Den som imponerade mest på mig är polisen Patrick Wheeler spelad av Ben Foster. Det är ingen vildsint gissning att han kommer få en Oscarsnominering för Bästa manliga biroll. Han måste få det. Jag har sett honom i så många filmer utan att han gjort nåt direkt bestående intryck men här äger han hela showen, speciellt eftersom Casey Affleck INTE gör det. Rooney Mara då? Hur är hon? Rent skådespelarmässigt tycker jag att hon gör det hon ska. Att hon inte bränner till, att hon inte känns, att jag inte bryr mig det minsta om hennes öde är inte hennes fel, det är manuset.

Summa summarum: gillar du Casey Affleck mer än jag så finns det en chans att filmen går hem mer hos dig än hos mig. Förstår du däremot vad jag menar med min blinda-kirurger-liknelse och dessutom håller med så bör du kanske välja en annan film. Tvåan här under är nämligen inte särskilt stark.

{ 9 comments… read them below or add one }

Pladd november 7, 2013 kl. 19:04

Jag gillar definitivt Casey mer än du och tar till mig tipset!

Svara

Fiffi november 8, 2013 kl. 01:08

Pladd:
Jag tror att det här kan vara en riktig addepladdefilm. Alltså en RIKTIG sådan. Hoppas jag har rätt nu :)

Svara

Pladd november 8, 2013 kl. 23:45

Oj, kul att höra! Det var ett tag sen jag stötte på en sån film, så jag tackar och tar emot. :)

Svara

Jojjenito november 7, 2013 kl. 21:47

Tack för tipset. Gillar Casey. Gillar grötig dialekt och lervälling. Borde gilla den här. :)

Svara

Fiffi november 8, 2013 kl. 01:09

Jojjenito:
Ja det borde du. Frågan är om det räcker. Den som lever och följer din blogg får se ;) Har du den på SFF-schemat förresten?

Svara

Snowangel november 7, 2013 kl. 22:15

*klappslår exalterat likt en svagbegåvad säl mot jeanslåren* Nästa tisdag är det min tur and well, schucks maám, and y´all – jag längtar!
Allvarligt, du FÅR inte säga sådär om Casey om du inte sett The Killer Inside Me. säger jag. igen. :)

Svara

Fiffi november 8, 2013 kl. 01:10

Snowangel:
Jag lovar, så fort jag får möjlighet ska jag leta upp The killer inside me – och kanske även se den ;)

Svara

Snowangel november 13, 2013 kl. 09:52

Det här var ju fin-fina grejer! En berättelse utan vansinniga kameravinklingar o skakiga tagningar – what a relief! Underbart foto, en berättelse med djup o större bredd än den Love Story man först ser. Casey var (självklart!) klockren och Ben Foster riktigt riktigt bra. Rooney ..mja..blev lite tunn i kanten, lite för mkt rådjursögon..äh, ja vet inte förresten, men tycker hon varit bättre, Vill se om

Svara

Fiffi november 13, 2013 kl. 11:12

Snowangel:
Vad skönt att höra att filmen inte blev en besvikelse för dig. Härligt ju, även om jag inte förstår ett jota av vad du ser i filmen eller Casey ;)

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: