BLACK SWAN

13 februari, 2011

Black swan har inte premiär på svenska biografer förrän 4:e mars. Det är synd tycker jag då filmen är en av dom stora förhandssnackisarna inför Oscarsgalan den 27:e februari.

Eftersom det kan vara klurigt att tippa rätt vinnare i min Oscarstävling utan ha sett alla dom stora tävlande filmerna så kommer jag att recensera dom kvarvarande tre nominerade i Bästa film-kategorin dom närmsta dagarna: Black swan, The fighter och True grit. Jag hoppas såklart att mina åsikter kan hjälpa till liiite på traven i förhandstippandet.

Men nu till filmen!

Nina (Natalie Portman) är perfektionist, träningsnarkoman, kontrollfreak och en prima ballerina i ett och samma fodral.

Nina har sitt dockrosa flickrum hemma hos mamma, den före detta dansaren som inte går miste om en enda chans att berätta för dottern att hon minsann fick ge upp sin karriär för att få henne och den outtalade kontentan blir att dottern ska vara glad, söt, trådsmal, tacksam och framgångsrik ”för mammans skull”.

När Ninas balett ska sätta upp en nyskapande version av Svansjön under ledning av den osympatiske fransosen Thomas (Vincent Cassel) vill självklart alla kvinnliga dansare åt rollen som Swan Queen, men bara en kan få den. Thomas vill göra drottningen som två svanar, en vän och vit och en explosiv svart, lite som två sidor av samma mynt och han är tvärsäker på att Nina är som klippt och skuren för den vita svanen – men klarar hon av att bli the black one?

Jag trodde att Black Swan skulle vara någon slags kultursnobbig variant av Dirty Dancing, men där hade jag ganska fel. Darren Aronovsky har lyckats få in både hjärta, smärta, spänning och flera intressanta infallsvinklar i historien och den håller faktiskt hela vägen rätt igenom. Natalie Portman är den klarast lysande stjärnan i filmen – såklart – men Mila Kunis briljerar i sin lilla roll, liksom Barbara Hershey i rollen som Ninas mamma.

Jag är helt klart positivt överraskad. Black swan är en film som inte släpper taget. Den finns kvar i magen som en liten smyckesskrins-speldosa, en sån som både filmens Nina har och som jag själv hade som barn där en ballerina börjar dansa när man lyfter på locket.

{ 4 comments… read them below or add one }

filmitch februari 13, 2011 kl. 10:27

Jag du vet vad jag tycker. Sisådär allt är bra i filmen utom historien som inte engagerar mig alls. Man vet vart det bär hän och jag satt och njöt av skådisar och dekor men vid eftertexter blev min reaktion: Jaha det var det. Kan bero på att regissören redan gjort ung.samma story två ggr tidigare. Men Portman SKA ha en oscar allt annat är skandal.

Svara

f i f f i februari 13, 2011 kl. 17:33

filmitch:
Historien engagerar inte mig heller sådär till max, där ligger själva "problemet" och det som gör att betyget stannar på en fyra.

Som jag ser det borde Portman vara helt ohotad i sin oscarskategori men det går aldrig att vara säker :)

Svara

Babilooba februari 13, 2011 kl. 20:23

Det här är absolut en av de filmer jag ser mest fram emot just nu. Bra recension. Känns som att den kommer vara något för mig.

Svara

f i f f i februari 14, 2011 kl. 11:28

Babilooba:
Man behöver inte ens tycka om balett för att gilla filmen :)

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: