Case 39

8 juli, 2010

Emily (Renee Zellweger) jobbar som socialassistent med fokus på barn i dysfunktionella familjer. Emily ser sitt arbete mer som ett kall än som inkomsbringande syssel-sättning och tackar till och med nej till psykologen Dougs (Bradley Cooper) inviter, fast hon uppenbarligen är förtjust i honom.

Överhopad med svårhanterliga fall får hon ännu ett på sitt bord. Lillith, det 39:e fallet, är en ung flicka. En uppenbarligen störd sådan. Emily besöker familjen och förädrarna känns allt annat än sunda och friska. Att Lillith inte mår bra, vägrar att sova och beter sig underligt är kanske inte så konstigt?

Emily fattar tycke för flickan och går över gränsen till vad hon behöver göra i sin yrkesroll, ja, hon går över gränsen till vad hon FÅR göra, men hon kan inte bara stå bredvid och se på när ett barn far illa. Om hon nu far illa vill säga…

Case 39 är en film som förvånar mig på många sätt. Början var tveksam, alla filmer utan undantag med Renee Zellweger i rollistan är beyond tveksamma för mig, storyn var spretig men det var en spretighet som skiftade och gjorde mig nyfiken – och helt fucking rädd! Jag har inte varit såhär rädd av en film sen i mitten på åttiotalet och jag såg Fredagen den 13:e för första gången och DET är otippat!

På pappret är Case 39 en helt ordinär skräckthriller men mitt i den någorlunda mörka sommarnatten när jag dessutom var helt oförberedd på att filmen skulle vara läskig slog den mig som en yxa i pannbenet och blev allt annat än ordinär.
Jag tyckte det var en genuint läbbig film, vilket kanske inte var så konstigt när jag tänker tillbaka eftersom filmen faktiskt innehöll alla dom parametrar som jag inte tycker om alls: barn med otäcka ögon, smådjur, demoner, vatten – och Renee Z.

Jag kommer aldrig att se om Case 39, men det är inte för att filmen är dålig, det är för att mina nerver efter den här upplevelsen helt klart blev trasiga.

 

{ 5 comments… read them below or add one }

Anonymous juli 9, 2010 kl. 06:59

När barn hamnar i onaturliga situationer skapas en stämning som jag absolut inte tycker om. jag tror det är de som gör filmen till en sådan magkittlare som det var.

Svara

f i f f i juli 9, 2010 kl. 10:13

Anonym:
Magkittlare var ordet.
Den släpper liksom inte…

Svara

Sofia juli 9, 2010 kl. 15:49

Huh, kanske får se till att hyra lite film istället för att bara ta från TV. Den här lät intressant även om barn skräckisar alltid är lite tveksamma.

Svara

Mikaela juli 9, 2010 kl. 16:11

Hade tänkt hyra den här, men det vågar jag alltså inte. Skrämmer mig själv alldeles för lätt.

Svara

f i f f i juli 9, 2010 kl. 16:22

Sofia:
Hyr! Absolut, hyr den!
Även om du inte tycker den är lika bra som jag tycker så tror jag inte du blir besviken.

Mikaela:
Kanske om du tittar på en kl 14 en vardag med öppna fönster och trevligt sällskap? :)

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: