DARK SHADOWS

14 juni, 2012

Månadens gemensamma film för Filmspanar-gänget skulle ha varit Chernobyl diaries men då den inte visades på (för oss) vettiga tider fick vi tänka om. Valet föll på Dark Shadows, en film som jag inte tror att någon av oss direkt längtat efter att se.

Filmspanarna upptog ensamma en halv rad och höjde medelåldern med en 300% och det jag satt och grunnade en hel del på var: hur kommer detta sig?

Att Filmspanargänget växer och att vi blir fler som går med på våra gemensamma biobesök DET förstår jag men att Dark Shadows lockar kids på detta vis DET förstår jag inte. Jag undrar hur filmbolaget har tänkt, jag undrar hur Tim Burtons funderingar gått och jag undrar hur föräldrar resonerar som går på denna tillsammans med sina rätt små barn. Inte så att filmen är läskig, närå, en vampyrfilm utan synliga lik är inte läskigt så till vida man inte bajjar i byxan av intorkad ketchup i Johnny Depps mungipor men det finns flera scener som indirekt är otäcka om man börjar tänka efter. Det man inte får se kan i många fall leda till värre fantasier än det man faktiskt får se har jag märkt. Frågan är om Tim Burton märkt detsamma.

Dark Shadows är alltså en film baserad på en amerikansk TV-serie från slutet på 60-talet som ingen människa sett.  Tim Burton har gjort en Tim-Burtonsk variant av detta, givetvis med Johnny Depp i huvudrollen som vampyren Barnabas Collins och frugan Helena Bonham Carter i en roll han tycker passar henne (denna gång som småstörd doktor med orange hår). Kombinationen Burton-Depp-Bonham Carter är orsaken till att jag var noll procent sugen på att se filmen. Jag är spyless på unionen av dessa tre och skulle gärna se en lag mot fortsatt samarbete dom emellan alldeles oavsett dom BRA filmerna dom faktiskt gjort, vilka i nutid är svåra att minnas men dom finns, dock befinner dom sig rätt många år tillbaka i tiden. Men kanske är det just dessa oförskämt lågt ställda förväntningar som gör att jag faktiskt får en överraskande trevlig stund i biomörkret.

Filmen börjar ganska trevande, jag har fortfarande den där aversionsmuren stadigt byggd framför mig och vill INTE öppna sinnet sådär riktigt på vid gavel. Sen smyger sig filmen fram, den filar sig in under huden och den mittersta tredjedelen av filmen är riktigt underhållande. Jag skrattar (jodo!) och fnissar och tycker det är bitvis riktigt tjommigt och jag slås av vilken skön självdistans Johnny Depp faktiskt har som skådespelare. 49 år gammal med en persikohy fjortisar foundationkämpar för att få skrider han fram i vampyrkostym och bara ÄGER varenda scen han är med i. Att han har fått ett manus från helvetet att kämpa med tycks han inte särskilt brydd över, han får ju filma med La Famiglia OCH han får bankkontot redigt påfyllt, vad mer kan han begära?

Det som slår mig med Dark Shadows och det som har varit problemet med många filmer jag sett på senare tid är bristen på ett genomarbetat manus. Baktanken kan vara god, historien kan vara väl värd att filma, grundmanuset är det säkert inget fel på eftersom begåvade skådespelare uppenbarligen tackar ja (det är ju inte fattighjon som gör vad som helst för pengar vi ser rollistorna) men sen då, finishen, djupet som gör att ytan får ett värde, vart är den? Det känns som om filmindustrin är ett löpande band och vi konsumenter står vid slutstationen och suger i oss slutprodukten alldeles oavsett om den smakar gott eller illa. Hur gör man för att reklamera en köpt biobiljett? Hur agerar man som missnöjd filmtittare annat än att prata, blogga och diskutera saken? Jag vet inte. Det går ju inte att veta om en film är illa gjord eller inte innan man sett den. Sen kan ju även en ”dålig” film ha sina förtjänster och det är Dark Shadows ett levande bevis på. Jag hade en munter stund som vida överskred mina förväntningar men att för den skull säga att det är en BRA film, hahaha, näääää, ap-ap-ap, dom orden kommer inte ur min mun.

Dark Shadows är en av dom konstigare filmer jag sett i modern tid. Inte ens en gravt schizofren människa kan genrebestämma denna och jag blir inte klok på vem eller vilka som är den primära målgruppen för filmen. Man kan tycka att det inte spelar någon roll men jag tycker att det gör det. Det är klurigt att bedöma en film som kanske är tänkt som en barnfilm, en renodlad komedi, när jag själv snarare ser den som ett skräckfamiljedrama-with-a-twist.

Äsch. Nåja. Strunt samma. Jag önskar bara att fler kreativt skrivkunniga fick jobb som manusbearbetare, både i Sverige och utomlands.

Andra filmspanarna som sett filmen är Rörliga bilder och tryckta ord, The Velvet Café, Fripps filmrevyer, Jojjenito, Har du inte sett den? och  film4fucksake.

 

{ 15 comments… read them below or add one }

Henke juni 14, 2012 kl. 07:46

Håller helt med dig. Kasst manus, men bitvis mycket underhållande.

Dessutom tyckte jag att det var festligt med raden av tioåriga tjejer som satt bakom oss och högljutt kommenterade filmen. Som när en av flickorna upptäckte att det var 1700-talshäxan som dök upp i 70-talet och alla, ALLA, flickorna som en löpeld, eller viskleken fast utan viskning, berättade för grannen: Det är häxan. Det är häxan. Det är häxan… Eller som tjejen som satt och sa ”Lägg ägg” hela tiden. Eller det ljudliga och njutningsfulla ätandet av popcorn och ostbågar. Smaskigt. LOL

Svara

Fiffi juni 14, 2012 kl. 19:23

Henke:
Dessa jäkla ostbågar!!!
Det är ju FINE att ta med sig prassliga grejer in på bion, eller nä, egentligen inte, fan jag avskyr ju prasselpapper i biosalonger vem försöker jag lura? Men ändå, vad det är för ljud på själva påsen kan man kanske inte göra nåt åt MEN det går att hålla munnen stängd när man tuggar alldeles oavsett vad man har köpt för snacks.

Att tugga ostbågar med öppen mun är nästan lika äckligt som tuggummi, men bara nästan.

Svara

Jessica juni 14, 2012 kl. 08:21

”Det känns som om filmindustrin är ett löpande band och vi konsumenter står vid slutstationen och suger i oss slutprodukten alldeles oavsett om den smakar gott eller illa. Hur gör man för att reklamera en köpt biobiljett? Hur agerar man som missnöjd filmtittare annat än att prata, blogga och diskutera saken? Jag vet inte. Det går ju inte att veta om en film är illa gjord eller inte innan man sett den. ”

Det är en mycket intressant och relevant fråga som jag tycker tarvar en särskild diskussion någonstans någongång. Kanske snor det för en bloggpost, vi får se.

Det här med att vi sitter och drar upp åldern i salongen börjar bli en vana! Jag störde mig lite mindre på det här än i Hunger Games, där jag VERKLIGEN undrade var föräldrarna höll hus. Men även jag undrade ju om det här egentligen var särskilt barnvänligt.

Svara

Henke juni 14, 2012 kl. 10:46

Angående filmindustrin och löpande band… Gå och se The cabin in the woods!

Svara

Fiffi juni 14, 2012 kl. 19:28

Henke:
Den ska absolut ses :)

Svara

Fiffi juni 14, 2012 kl. 19:26

Jessica:
Varsågod, det är bara att sno. Det är en fråga som gärna kan stötas och blötas både här och där tycker jag. :)

Att vi drar upp åldern i salongen kanske har med att göra att vi valt att se ”ungdomsfilmer” fast vi inte riktigt fattat att det är just såna vi ska se? ;)

Svara

Sofia juni 14, 2012 kl. 16:00

Håller med om både manus- och reklamationsfunderingarna. Varför tycks just manusbiten vara det man snålar in mest på, för så inkompetenta kan ju inte alla manusförfattare i Hollywood vara?! Måste det vara lite halvsvåra relationsindiefilmer för att det ska bli ett manus värt att torka något mer högtstående än ändan på? Är inte rena underhållningsfilmer också värda ett schysst manus?

Och reklamation — någon som har koll på hur det gick med det där att man skulle kunna få lämna tillbaka böcker till bokhandeln fastän man hade läst dem?

Svara

Fiffi juni 14, 2012 kl. 19:27

Sofia:
Menar du att en sån reklamationsgrej var på G gällande böcker? Hahaha, vilken uppfinning! Skulle som sagt vara kul att veta mer om detta, jag har inte läst om det nånstans alls.

Svara

Sofia juni 16, 2012 kl. 09:39

Det var ju inte bara på g, det realiserades. Åtminstone inom Bokia-bokhandlarna. Men nu har jag inte sett det på ett tag (besöker iofs inte heller särskilt många Bokia-.butiker) så antingen gick det inget bra eller också gick det för bra, dvs alldeles för många böcker kom tillbaka.

Svara

Fiffi juni 16, 2012 kl. 17:06

Sofia:
Oj! Har missat den grejen totalt!

Svara

Markus juni 14, 2012 kl. 22:45

Äsh, så svårt är det inte att lista ut genren till filmen. Dark Shadows är en fantasy, skräck, mysterium, drama, komedi, hämnd-film, slapstick, kärleks-histora men en fish-out-of-bowl karaktär, med en twist som kom från ingenstans! Som både barn och vuxna kan se

Svara

Henke juni 15, 2012 kl. 08:18

LOL. Nice played, sir!

Svara

Fiffi juni 16, 2012 kl. 16:59

Markus:
Hahaha! Precis så!

Svara

Jojjenito juni 17, 2012 kl. 16:05

Jag var inte heller sugen på att se filmen, inte sugen alls egentligen. Men jag blev positivt överraskad kanske just därför. Mycket är förvirrat i filmen. Manuset som du nämner är väl det största problemet. Nu försvinner karaktärer i 45 min medan Depp får leka. Tur då att Depp på lekhumör är hyfsat underhållande. ;)

Svara

Fiffi juni 17, 2012 kl. 16:18

Jojjenito:
Låga förväntningar fungerar ofta på samma sätt på en film som hunger gör som krydda på mat. ;)

Svara

Leave a Comment

{ 4 trackbacks }

Previous post:

Next post: