Fredagsfemman # 21

5. Mitt issue med bristande speltid

Idag har den svenska thrillern Isolerad premiär. Jag har inte sett den och vet alltså inte om den är sevärd eller ej men bara det faktum att den är 1 timme och 15 minuter lång gör att jag inte kommer att betala en hundring för att se den på bio. Det är ett aber med filmer som är för långa, såna som med lätthet hade kunnat klippts ner 20-25 minuter och därmed fått betydligt skönare flow men det är minst lika irriterande med filmer som säljs in som långfilmer men som inte är nånting annat än en lite längre kortfilm. Larviga skräckfilmer har ofta det problemet. Står det att filmen har en speltid på 1,23 så kan man ge sig tusan på att eftertexterna börjar redan vid 1,17.  Jag tycker man kan kräva lite mer än 75 minuters underhållning för rådande biljettpris. Å andra sidan såg jag Sean Banan-filmen härom dagen. Den är 76 minuter. Recension kommer. Var så säker.

 

4. Channing Tatum

Jag säger som indianerna: Det man inte har i talang kan man alltid kompensera med biceps. Channing Tatum har ”det” och det retar mig att jag i detta fall inte ens vet vad det är för ”det” jag gillar hos honom – men nåt är det. Biceps. Hallå? Jag är faktiskt inte SÅ ytlig!

 

 

3. Sommarpratarna i P1

Bland det mysigaste som finns med sommaren är att lyssna på Sommarpratarna på radion och bland det smartaste Sveriges radio har gjort är att se till att programmen kan lyssnas på på nätet när som helst. Här är listan på årets sommarpratare och kolla lite extra på datumet 30 juli och glöm för all del inte att lyssna då.

 

 

2. Emma Stone

Skitrolig och superbegåvad och med en bra känsla för att välja rätt roller, här är en tjej som kommer gå huuur långt som helst. Jag menar hon har typ hånglat med både Ryan Gosling och Spindelmannen, hur många tjejer har gjort det liksom? Inte ens Kirsten Dunst vad jag vet.

 

 

 

1. ”You hit me like a subwaytrain”

Apropå det här med män som har ”det” så har Darren Hayes en röst som startar prylar i skallen på mig. Det är som en kreativ trudilutt mellan öronen på mig hela tiden nu och lika enerverande som det kan vara när jag ska sova lika jävla härligt är det resten av dygnet. Jag har lyssnat osunt mycket på hans nya skiva Secret codes and battleships den senaste tiden och den är så bra att jag inte kan blunda för det längre – han måste upp på plats 1 den här veckan fast han inte har det minsta med film att göra i egentlig mening. Att hans musik startar filmsekvenser i hjärnan på mig är en annan sak och insikten om att jag inte målat mer än en handfull tavlor sen han släppte sin förra skiva 2002 är ganska….slående. Jag kanske ska börja måla igen? Jag kanske ska omprioritera min fritid? Titta mindre på film, skriva färre recensioner, låta bloggen sakta somna in? Hahahaha, NEEEEEVER, ain´t gonna happen! Men jag kan fortsätta lyssna på Bloodstained heard och förundras över varför han kommer undan med ballader som ingen annan gör. Jag hatar ju ballader. Det är det där magiska ”det:et”, det måste nog vara det.

4 svar på ”Fredagsfemman # 21”

  1. 5: Jag brukar inte tänka så mycket på en films längd. En lång film som är bra kan kännas hur kort som helst, och tvärtom. 1 h 15 min tycker jag är ok också som långfilm, jag är inte så kinkig. 😉

    2: Stone är bra. Har gillat henne i de två filmer jag sett, The Help och senaste Spindelmannen. Jag tycker fortfarande hon ser ut som Michael Jackson (ja eller en viss version av Michael då).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.