Sommar-Stewart: HAVERIPLATS: BERMUDATRIANGELN

En katastroffilm med kombinationen flygplan, flygkrasch, det djupa havet, läskiga undervattensbilder och James Stewart, alltså den här filmen är som en one-piece i fleece för själen.

Katastroffilmer från 70-talet har en speciell plats i mitt hjärta. Till skillnad från många nutida katastroffilmer som mest är som smörgåsbord med extremt överdrivna CGI-effekter så har dessa sjuttiotalsfilmer ett djup som jag tycker mycket om (som denna, den har både djup och höjd). Filmerna tar sig själva på ett behagligt allvar, det är riktiga känslor, effekterna är enkla men väldigt välgjorda och filmerna känns påkostade. Skådespelarmässigt är det sällan man ser bottenskrap för att få budgeten att gå ihop, nej här är det stora kända namn i parti och minut.

I Haveriplats: Bermudatriangeln är det inte enbart den gänglige och nu lite äldre mannen James Stewart som gör oss sällskap, Jack Lemmon är också med och Christopher Lee, Olivia de Havilland, George Kennedy och Robert Foxworth (ja precis, Chase i Falcon Crest).

Att se den här filmen var som att sitta på häftstift i nästan två timmar. Jag tyckte det var så jääävla spännande, jag hade inga problem alls att känna mig som en av passagerarna på flygplanet, jag hade banne mig svårt att andas ibland.

James Stewart gjorde bara tre långfilmer till efter denna, plus en roll i TV-serien Nord och Syd och rösten till Wylie i Resan till Amerika – Fievel i vilda västern förstås (en film jag sett väldigt många gånger men inte förstår varför). Han dog 1997, 89 år gammal. Minst hundra år för tidigt om du frågar mig.

6 svar på ”Sommar-Stewart: HAVERIPLATS: BERMUDATRIANGELN”

  1. Härlig sommarfilm, men lite ”hoppsan” på betyget. Du måste gilla antingen katastroffilmer eller Stewart bra mycket mer än jag. För min del var behållningen Jack Lemmon men inte ens han kunde helt rädda fjantigheterna på havsbottnen. Fast ok, lite spännande var det iaf ibland

    1. Sofia:
      Är det inte härligt med lite ”hoppsan” ibland? 😀
      Jag älskar katastroffilmer, det här är mums mums helt enkelt.

  2. Klart överraskande högt betyg till denna den tredje filmen i Airport-serien. Tyckte själv den inledde lovande, men tappade under andra halvan. Sen är ju Stewart med väldigt lite på äldre dar. Hade du sett de två tidigare filmerna eller var detta den första?

    Så här skrev jag om Airport-filmerna.

    Airport
    Airport 1975
    Airport ’77

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.