HENNES ALIBI

1989 var ett bra år. Jag var sjutton år, gick i gymnasiet, hade runda glasögon, periodiska systemet fastlimmat på insidan av locket till portföljen och satt längst bak i bussen och lyssnade på Jack to the sound of the underground och Acid man i freestylen så högt att busschauffören ropade i mikrofonen ”du där längst bak, kan du skruva ner ljudet?”

Min Magnum-crush hade pågått i en sisådär åtta år och det ansågs inte lika konstigt längre att jag gillade en fullvuxen man med mustasch, det var betydligt värre 1982. Ett par år efter Tre män och en baby kom då äntligen Tom Sellecks nya film, Hennes alibi. Den tjeckiska fotomodellen Paulina Porizkova spelade den kvinnliga huvudrollen och hon var inte bara jättesnygg hon verkade sympatisk också då hon var ihop med en snubbe som var jätteful. Den jättefula snubben blev hennes äkta man hösten 1989 och dom är fortfarande gifta. Ric Ocasek heter han och är sångare i The Cars (bild på paret).

Jag såg Hennes alibi på bio när den kom och har inte sett om den sen dess. Det enda jag mindes av filmen var att den var bra, att den var så rolig som jag tyckte nu hade jag ingen aning om. Jag kanske fokuserade för mycket på andra saker än handlingen förra gången.

Tom Selleck spelar i alla fall författaren Phil Blackwood som i ett desperat tillstånd av skrivkramp – och betuttning? – säger sig vara alibi till en vacker kvinna, Nina (Porizkova),  som anklagats för att ha mördat en man. Hon fungerar som en icke sinande brunn av inspiration och fantasier för honom, allt som händer lyckas han twista till i sin skalle och han skriver ner rubbet på sin (då) säkerligen påkostade high-tech-dator. Men i själva verket är han livrädd för henne för tänk om anklagelsen stämmer, tänk om hon är en mördare?

Jag såg filmen tillsammans med Henke under vårat #24hfilm-maraton och vi skrattade gott åt många dråpliga scener och smart skriven dialog. Här är Henkes recension.

5 svar på ”HENNES ALIBI”

  1. Henke & Sofia:
    Jag skulle kunna tänka mig ha Tom Selleck som VO hemma dygnet runt i avancerade högtalarsystem och jag tycker nog att den här filmens VO har samma mervärde som Leos i Wolf of Wall Street. Båda för verkligen handlingen framåt och är inte bara där som nån slags förklaring på vad man borde se i bild.

    1. Humorn i Her alibi byggde på skillnaden mellan vad vi såg och hans VO där allt blev så mycket mer galammigt. VO’n är ju VO av hans hjälte i boken, inte VO för själva filmen. Lite fusk kanske.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.