HOME AGAIN – KÄRLEKEN FLYTTAR IN

15 oktober, 2017

Jag har försökt hitta en liknelse till dagens film i musikhistorien men det har varit svårt. Det första som dök upp var Michael Bolton men även den mest slätstrukna av ballader får ändå ett oumpf av Boltons röst. Så det närmaste jag kommer är faktiskt hissmusik. Såndär totalt ogenerisk plinketiplonk har man ju hört både här och där med Home again-hissmusik är en helt egen sort, en sån som ligger som en ljudmatta i bakgrunden MEN den är SÅ slätstruken, SÅ snäll och SÅ totalt menlös att ingenting, absolut INGENTING, fastnar mellan öronen. Det rinner ut som ljummet vatten i duschen. Rent ljummet vatten. Alltså helt utan spår av vare sig shampoo eller tvål.

Direkt efter jag sett filmen på Malmö Filmdagar kände jag att det var en etta. Den hade liksom….ingenting. Nu, med några dagars funderande känner jag att även ingenting kanske kan vara någonting. Home Again retar inte upp mig, det gör den inte. Den är alltså inte frustrationsdålig så den förtjänar det lägsta betyget. Filmen är heller inte produktionsteknisk undermålig, den har inte skådespelare som skämmer ut sig, den är bara så fasansfullt MESIG.

Det finns ingenting som skaver i filmen, alla är schyssta, det som skulle kunna bli problem blir det aldrig, vuxna beter sig vuxet. barnen är barn, känslorna är beskedliga och mitt i smeten är Reese Witherspoon som en leende slev som rör runt sig själv utan att någonsin bli riktigt trött, grinig, lycklig, panikslagen eller besviken. Hon är ett satans neutrum filmen igenom. Gullig som en rosa nalle såklart och söt som fyrahundra sockervadd. Jag hade så gärna velat se henne TOKFLIPPA, göra NÅT som stack ut men nej, det finns ingenting negativt, smutsigt eller fel i filmen. Och en flawless film är ungefär lika intressant som en flawless människa. Inte alls alltså. Men ointressant och urdålig är inte alltid samma sak så jag klämmer till med en tvåa, den är dock genomskinlig som nyklorat poolvatten.

Nu återstår att se vad mina filmspanande vänner tycker om filmen. Lika blasé som jag?
Carl
Jojje
Henke

{ 6 comments… read them below or add one }

Jojjenito oktober 15, 2017 kl. 10:16

Nej, inte alls blasé. För mig kom den perfekt i tid efter all misär nere i Malmö. Rolig visning också med stönande recensenter som inte kunde med all myspys.

Svara

Fiffi oktober 15, 2017 kl. 22:05

Jojjenito:
Håller med om att det var en skön paus i filmmisären. Hade det inte varit det hade filmen inte fått SÅ högt betyg ;)

Svara

Henke oktober 15, 2017 kl. 10:28

Haha, jag som trodde du hyllade snällisar i vått och torrt!

Jag har en helt annan spaning på denna film…

Svara

Fiffi oktober 15, 2017 kl. 22:05

Henke:
Det kan bli overload på snällisar, på film. Tydligen :)

Svara

Carl oktober 15, 2017 kl. 20:27

Du är väldigt generös mot skådespelarna när du säger att de inte skämmer ut sig.

Svara

Fiffi oktober 15, 2017 kl. 22:07

Carl:
Dom gör nog sitt bästa allihop med det manus dom fått att jobba med ;)

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: