In the loop

Det finns filmer som är jäkligt underhållande utan att jag som tittar kan fnula ut riktigt varför.

In the loop handlar egentligen om en liten ynka felsägning, en minister som använder ett aningens tokigt ord i en radiointervju som gör att det möjligtvis kanske kan anas att han skulle vara positivt inställd till ett krig i mellanöstern, vilket han inte är men höjdarna inom partiet får lite panik.

Filmen utspelar sig i maktens korridorer både i London och Washington och jag tror att om man befinner sig i den världen yrkesmässigt, dagligen, så är filmen en hysterisk guldgruva. Jag tycker den är rolig, finurlig, allt det där men jag lyckas inte borra mig ända in i kärnan (för att använda en Armageddon-metafor).

Tempot är helt galet, dialogen alldeles lysande. Det är som att lyssna på något Woody Allen skulle ha kunnat skriva efter att ha knaprat en massa hallucinogena droger och fått diagnosen Tourettes. Det är så mycket härligt engelska svordomar och könsord att skulle filmen visas i ett ordcensurerande land skulle det inte låta annat än PIIIIP, PIIP, PIP, PIIIIIIIP hela tiden.

In the loop är en intelligent film och det går inte att halvslumra till den eller titta med ena ögat. Fokus gäller från första sekunden till den sista. Sitta med rak rygg rätt upp och ner i soffan, inte äta, inte dricka, bara koncentrera sig och absolut inte gå ut ur rummet utan att pausa, inte ens för en snabb-kiss.

Här finns filmen.

13 svar på ”In the loop”

    1. Henke:
      Hinna med går knappt om man inte är engelskspråkig från födseln vill säga. Då, kanske. 😉

      Sen är nog din jämförelse egentligen mycket mer klockren än min men då jag aldrig sett West Wing så fick jag ta det som låg närmast för mig 🙂

        1. Henke:
          Vad gäller TV-serier så har jag nog miljoners miljarder sådana som jag ”missat”, även om misseriet är ett medvetet val för jag vete fåglarna när jag ska hinna följa en serie. 😉

  1. In the Loop (2009) är riktigt bra, inget snack om saken. Sett den två gånger och var minst lika bra andra gången. Härligt tempo och dialogen är klockren. Man måste givetvis se den med text, inte så lätt att hänga med Malcolm Tucker annars, men helt underbart.

    1. Movies-Noir:
      Jag stängde av textningen för jag hann varken med att lyssna eller läsa. Då var det bättre att bara släppa allt och lyssna på dessa häääärligt brittiska svordomar 🙂

  2. Jag har iofs sett den med engelsk text, att rekommendera faktiskt. Brukar se de flesta med engelsk text nu när jag tänker på det. Sällan man känner att man missar något. Oftast funkar det bättre än svensk faktiskt.

    1. Movies-Noir:
      Jag tycker text – ibland – oavsett språk kan störa en del, speciellt i filmer som dräller av effekter. Då brukar ju oftast storyn vara såpass lättförståelig dessutom att textning inte behövs av den anledningen 😉

  3. Absolut, det håller jag med om. Men är det en ”smart” film vill man gärna ha text så man inte missar viktiga detaljer. Är det en effektfilm så kan man lugnt njuta av spektaklet utan att behöva anstränga sig 😉

  4. En fantastiskt rolig och underhållande film 🙂
    Är det något britterna är bra på så är det komedi som både är ”smarta” och ”barnsliga” på en och samma gång.

    Jag hörde din tidigare åsikt om TV-serier, men jag måste ändå rekommendera serien som ”In the Loop” är baserad på, The Thick of It.
    Har samma humor som filmen.
    http://royalewithcheese.blogg.se/2011/april/the-thick-of-it.html
    http://royalewithcheese.blogg.se/2009/september/in-the-loop.html

    1. Martin:
      Ännu en TV.-serie som jag missat. Jag får hoppas att jag blir en frisk och seende pensionär så har jag något vettigt att göra då med all min fritid.;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.