JUPITER ASCENDING

FUCK STAR WARS!” ropade hon rätt ut i salongen precis innan hon började applådera. Hon är Hanna, vinnaren i gästrecensionstävlingen jag hade här på bloggen strax innan jul.

Hanna och jag beslutade oss för att gå och se en film tillsammans och skriva en kombinationsrecension efteråt och med facit i hand har jag svårt att tro att vi kunnat välja en bättre film än Jupiter Ascending. Man kan nämligen säga som så att jag inte riktigt kände för att spontanapplådera när eftertexterna rullade. 

Det här är alltså ett fantasyäventyr sprungen ur hjärnorna på syskonen Andy Wachowski och Lana Wachowski. Dom är duktiga på sånt här, på att uppfinna helt nya världar. Kolla bara på Matrix-trilogin och Cloud Atlas, otroliga filmer fullsmockade med kreativa lösningar för att ge oss som tittar en visuell åktur vi aldrig ska glömma.

Fiffi: För mig går inte Jupiter Ascending att jämföra med dom tidigare filmerna. Cloud Atlas var ett mästerverk i mina ögon och Matrix är ju Matrix. Jag är inte sådär jätteimponerad av den här filmen även om Mila Kunis såklart är gullig och Channing Tatum var fin i kajal.

Hanna: Alltså, allt som oftast är actionscener värsta snarkpajen. Fingrarna börjar fippla på telefonen och hjärnan funderar på shoppinglistor till helgen. I denna rulle stämmer icke detta. Alls. Jag märker hur jag sitter och håller andan och följer med i rörelserna som en katt på jakt efter laserpekaren. Om laserpekaren hade kajal och jetstövlar.

Fiffi: Haha, du satt verkligen framåtlutad och liksom rattade med i actionscenerna, som om du också hade ett par flygande rullskridskor på dig precis som Channing. Jag blir lite avis på dig nu för det är ju så himla härligt när man får sån feeling, att man är DÄR, på plats. Men hur tyckte du att skådespelarna skötte sig då? Eddie Redmayne som bad guy var ganska…maffig….ändå.  Överspelande och musikal-artikulerande men ändå härligt långhalsad på nåt vis.
..
Hanna: Eddie balanserade precis på gränsen och ramlade ibland över på fel sida, jag tänkte ibland ”Oj, vad han SKÅÅÅDESPEEELAR nu.”. Känslan av underbart söndagsmatinéäventyr hölls intakt av resten av ensemblen. Och! Av scenografin! Jag ville pausa filmen så jag kunde få nörda ner i alla detaljerna. Lite IMDBande visar på att det är samma gäng som jobbat med Wachowskianerna förut, och det känns som om de fått fet budget och fria händer denna gång. Det är sån kärlek till detaljrikedom. Jag ska spendera min dag här inne med telefonen avstängd och dreglet hängande ner över hakan. Men innan det kanske vi ska snacka lite politik? Kritiken mot vårt överkonsumerande på naturens och de svagas bekostnad var ju uppfriskande för att vara Hollywood!
.
Fiffi: Där har du en poäng även om just överkonsumtionsfrågan, stormaktsägande och i viss mån miljöproblem blir vanligare och vanligare i filmer. Annars fick jag vissa vibbar av filmen som går att föra över till vårat kungahus, det här med att födas in i rikedom, att ärva land och riken (eller planeter). Jag tror det var därför jag blev extra glad åt slutklämmen i filmen (som jag inte ska spoila här), men det handlar i alla fall om yrkesval. Fick du bra vajbs mellan Mila Kunis och Channing Tatum? Kände du något love in the air?
.
Hanna: Om vi nu spoilar det vi alla redan kunde gissa, så satt jag med huvudet på sniskan och händerna knäppta som i bön under hakan och suckade förtjust när de ÄNTLIGEN fick kyssas! Åååh. Jag vill ha en egen varghybrid, hur går det med kloningsbranschen egentligen? Men, ja, deras kemi är påtaglig och känns trovärdig. En annan grej som är tidens tecken i film är att även männen framställs som sexsymboler, i denna har vi ju inte bara Magic Mike-skådisen Channing Tatum, men även burly Sean Bean och en uppbiffad Eddie å han den pussiga brorsan, vad han nu hette. Huruvida det är en bra grej eller inte, att objektifiera män lika mycket som kvinnfölk har blivit genom historien vetefan. Men det är väl nån slags bakvänd jämnställdhet? Vi heterobrudar får vårt ögonsocker iaf.
.
Fiffi: Mmmmm. Verkligen. Och heja för mer kajal på snubbar! (fan, jag har verkligen fastnat i vinkelvolten….) Pussiga brorsan, menar du Douglas Booth? Svincoolt namn har han i filmen i alla fall, Titus Abrasax. Men du, om vi ska ta och knyta ihop påsen litegrann här, du tyckte alltså väldigt mycket om filmen, jag tyckte sådär. Du tycker den är bättre än Star Wars och det tycker inte jag men om man jämför med till exempel Blade Runner, hur tycker du den står sig då?
.
Hanna: Med risk för att bli ihjälmobbad av hela internet så måste jag erkänna att jag bara sett Blade Runner en gång för hundra år sen och minns inte så mycket av den. Borde kanske se om den men jag blir så obstinat mot såna där tokhypade grejer. Så till slutklämmen, crescendot, målgången – hur många kajalpennor får Jupiter Ascending? Fem kajalpennor. Av fem möjliga. Solklar femma. Mjau.
.
Fiffi: Jag säger väl voff då. Voff voff.

Hannas betyg:

Mitt betyg:

Dagen till ära skriver ännu en filmbloggarbrud om denna…rymdsaga. Klicka dig in på Sofias blogg för att läsa vad hon tyckte.

14 svar på ”JUPITER ASCENDING”

  1. Bara det faktum att du bågfilar lite på rullen….och att Sofia och Hanna oljar in upplevelsen i värsta mysfärgen….räcker ju för att man måste se den här rullen! (och tja…kanske också för att jag gillar regisyskonen…eller…gjorde kanske lite mer förr…typ….Cloud Atlas för bövelen!!) 😉

  2. Vrider i mina händer av vånda – vad ska jag göra???? Jag anar att jag kommer storkna i biofåtöljen det räcker med att att se kajal Tatum men å andra sidan så kan det plötsligt hända och man finner sig gilla ngt öväntat. Ack ack ack.

  3. Åh vågar inte riktigt läsa för jag misstänker att jag kommer att se filmen, trots att det lutar åt kalkon om man går på trailer, ”känsla” och Channings smink. Men kul upplägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.