Katastroffilmstisdag: Haeundae

31 maj, 2011

En sydkoreansk katastroffilm som dessutom är landets dyraste film genom tiderna. Det är nästan så jag såg ut som Marty Feldman när jag hittade den här.

Nu när jag sett den ser jag ut som Grodan Boll. Grön i ansiktet av nedsvalda spyor och påsar under ögonen värre än sopberget i Nairobi.

Filmen börjar med 90 minuter fars a la Galenskaparnas sämre stunder. Folk slår varandra med tillhyggen (och det SKA alltså vara roligt), skriker urskillningslöst och beter sig som riktiga wackos och jag tänker hela tiden på varför dom ”komiska karaktärerna” i sydkoreanska filmer alltid måste se ut som har Downs syndrom?

Sista halvtimmen händer det lite mer. Tsunamin kommer ÄNTLIGEN. En våg. En våg till. Oj, en jättevåg. Är det slut nu? Nej, skit också, det kommer en våg till. En JÄTTESTOR den här gången. Sydkoreaner verkar i alla fall inte ha simundervisning i läroplanen för det är antingen eller. Antingen står man stadigt på golvet i en snart vattenfylld hiss eller så stiger vattnet ovanför näshöjd och då går det inte att på något sätt hålla sig flytande. Leva eller dö, ingenting där emellan. Hundsim är ett luftslott.

Effekterna må ha varit dyra men är i dom flesta fall inte särskilt bra gjorda. Handlingen är omständig som en stammare som tokstressad ska handla skosnören och saktfärdig som en mördarsnigel på sömnpiller och nu vill jag mest bara snabbspola mig fram till nästa tisdag för herreguuuuud så dåligt det här var.

{ 8 comments… read them below or add one }

addepladde maj 31, 2011 kl. 07:38

INgen högoddsare att det skulle dyka upp en etta i den här temaserien. Jag gillar det! Bara det faktum att få läsa "tsunamin kommer ÄNTLIGEN" gör ju det hela värt. Hur ofta får man sådana känslor? 😉

Svara

Fiffi maj 31, 2011 kl. 14:35

addepladde:
Fast vet du, jag tror det är en omöjlighet att göra en katastroffilm som är sämre än denna. Jag har aldrig sett något som är ens i närheten av såhär dåligt. Jag kan säga att det var många känslor som jag fick när jag såg filmen som jag väldigt sällan får. Längtan efter att se lik till exempel eller bubblande glädje i bröstkorgen åt att en av huvudrollsinnehavarna antagligen inte skulle överleva.

Det sista kände jag flera gånger.

Svara

Henke maj 31, 2011 kl. 15:28

Ha, jag såg den på Stockholms Filmfestival 2009. Gav den en tvåa. Ska försöka gräva fram min kortrevy om den…

Svara

Fiffi juni 1, 2011 kl. 07:59

Henke:
En tvåa? Hmmmm. Ja, den kanske gjorde sig bättre i bioformat? ;D

Svara

Jojjenito juni 3, 2011 kl. 17:03

Haha, rolig recension. Ja, de är ju lite lustiga ibland koreanska filmer. I t ex The Host så funkar det ju, tycker jag.

Tror för övrigt det var den filmen som man felaktigt började visa på en filmfestival för några år sen när det skulle bli en iransk kärleksfilm och med dess regissör på plats. Började den med fiskebåtar ute till havs?

Svara

Fiffi juni 4, 2011 kl. 06:48

Jojjenito:
Ja precis så började filmen 🙂

Svara

Jojjenito juni 4, 2011 kl. 17:02

Haha, kul, då har jag sett de första minutrarna av Haeundae. Hmm, ska jag se resten tro? 😉

Svara

Fiffi juni 5, 2011 kl. 08:35

Jojjenito:
Som svar på din fråga: sågningar är alltid kul att läsa 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: