Julias ögon

Jag har den mycket tveksamma och ångestfyllda glädjen att behöva gå till sjukhuset och ta sprutor i ögat ibland. Fem gånger det senaste året har jag genomgått detta helvete och snart är det dags igen.

För att leka självplågare och liksom trycka in fingret i redan öppna sår tänkte jag att en skräckfilm om en tjej med ögonproblem, ja, det känns som en toppenuppladdning inför nästa injektion. Give it to me, smaska det i ansiktet på mig bara, tjohooo (och ironin dryper).

Julias syster Sara är i princip blind när hon hänger sig i vardagsrumstaket. Julia tycker hela grejen är konstig och tror inte Sara var ensam när det hände. Strömmen var avstängd helt oförklarligt och tidigare hade en CD-skiva spelats och den låt som gick på när strömmen väl kom tillbaka var systerns hatlåt nummer ett. Det var orsak nog för Julia att höja på ögonbrynen.

Julia har samma ögonsjukdom som systern led av och då stress kan snabba på förloppet och göra henne blind är det ingen toppenidé att tänka för mycket på systerns död och varför det hände, men det är klart hon gör det. Hon luskar och fixar och trixar leker nästan Miss Marple med alla ledtrådar hon får. Alla män i hennes närhet känns überskumma, alla vet mer om Sara än Julia förstår och det blir ett virrvarr av planteringar och ond bråd död.

Belén Rueda som spelar både Sara och Julia agerar på rädsla ungefär som jag skulle göra om jag spelade teater, alltså fruktansvärt illa och inte så trovärdigt. Det är stora vidöppna ögon, överdrivet kroppsspråk och ganska tjejigt larvigt sådär.

Spanska skräckfilmer har ofta nåt eget över sig och nej, jag syftar inte enbart på språket. Det är nåt oförutsägbart över dom och det blir lite extra spännande när jag inte kan läsa alla klyschor jag är van vid i amerikansk film. Det gör inte saken bättre att jag tycker ”otäcka ögon” är svinläskigt, sånadär vattniga ljusblå trasiga fiskliknande ögon. Men Julias ögon (filmen alltså) är inte jättespännande, mer lagom en dag som denna och den sista kvarten är absolut den mest sevärda. Det är ju alltid nåt.

10 svar på ”Julias ögon”

  1. Denna har jag på lut så den kommer upp hos mig oxå så småningom, spanska skräckisar är lite sådär småruggiga aldrig riktigt dåliga för man sitter och är lite sådär osäker om vad som ska hända. Kan även bero på att det är kulturellt. När jag började se på asiatiska skräckisar var den där osäkerheten där hela tiden men den känslan avtar ju mer filmer man ser från det geografiska området.

  2. Hoppas verkligen att det har gått bra med dina ögonproblem. 🙂 Klickade mig vidare till din gamla blogg och inlägget om spruta i ögat. Hu.

  3. Jojjenito:
    Sprutorna är absolut vedervärdiga men annars märker jag inte av "problemet" så mycket. Men jag får höra många skämt i stil med "höhö, ja nu vet du hur det känns att vara nysprutad i ögat, höhö!". Jättekul. Verkligen. 😉

  4. Micke:
    Jag har en inflammation i ena ögat som sitter så jäkla dumt till att om den inte behandlas (alltså, om jag inte får sprutor) så riskerar den att bli större och då blir också ärret efter den större (när den väl läkt). Inflammationen sitter precis framför gula fläcken så jag riskerar att bli blind om ärret lägger sig mitt för. Så jag får sprutorna rätt in i själva inflammationen för att ta död på den.

Lämna ett svar till f i f f i Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.