MACHETE

14 oktober, 2010

Danny Trejo är en skådis som fastnat rätt hårt i birollsträsket. Han måste visserligen vara en av världens mest anlitade sådana men huvudrollerna har lyst med sin frånvaro, tills nu, tills han fick rollen som Machete, den lilla mexikanen med dom vassa knivarna.

Det börjar klia i huvudet efter bara några minuter. Vafaaaaan, ännu ett manschauvinistiskt epos där män är korta, satta, balla och fula och kvinnor är fagra våp som bresar och tackar ja till att knulla allt med bifogad plånbok. Satan också, det här kan bli en låååång film.

Redan fyra minuter in i filmen kommer denna högintelligenta dialog (Machete har just slafsigt slaktat ett tiotal män och öppnar dörren till ett angränsande rum där en naken tjej ligger i sängen).

Machete: Get dressed!
Naken dum blondin i säng som direkt börjar tokflirta med massmördaren: It´s too HOT for clothes.
Machete lyfter upp henne och bär ut henne ur rummet. Hon börjar tafsa på honom.
Naken dum blondin som nu står på golvet: What´s this loooong haaaaaard thing?
Machete: My machete.

Jag hade kunnat släppa filmen precis där och då, hela min kropp fullkomligt skriker KALKON och jag gör höns-kackel-ljud alldeles tyst för mig själv, men jag sitter kvar, jag ger inte upp och det ger utdelning. Det kommer nämligen ett men, det kommer ett stort MEN, för Machete som film är inte vad första anblicken säger. Den är inte vad min fördomssiren tjuter om. Den är mer än så och det på ett bra sätt.

Filmen kretsar kring hämnd som så många filmer före denna. Det är ett tacksamt tema, något vi alla kan ta till oss, men jag hoppas vid gud att inte så många tar efter Machetes version på hur man hämnas som en man.

Danny Trejo kommer aldrig bli en stor karaktärsskådespelare men i denna rollen är han perfekt. Han är liten, han är bitig, han har påsar stora som fatboys under ögonen och för övrigt ett personligt och använt ansikte och oavsett om ärren och fårorna kommer från elak ungdomsacne, att han slagit sig själv i fejset med ett knogjärn, att han är gammal och hårdrynkig eller en kombination av allsköns dåliga gener så är han helt perfekt i rollen som Machete.

Robert DeNiro spelar en senator som skulle kunna vara klippt och skuren ur Sverigedemokraternas årsbok. No amnesty for parasites är hans slogan när det gäller mexikansk invandring. Det är skönt att se honom i en rätt igenom osympatisk roll, precis som det är skönt att se Steven Seagal och Don Johnson placerade i samma fack. Det är både coolt och smart av Robert Rodriguez att damma av dom där gamla stolfilerna och ge dom blodtransfusion, ett par liter C-vitaminbrus, en hård spark i röven och tvinga dom att prestera för se hur det gick med Mickey Rourke efter The wrestler. Det är svindumt av föredettingar att inte ta chansen när den kommer, serverad på silverfat liksom.

Den gamle gräsklipparmannen Jeff Fahey får plats här även han, precis som han fick i Planet Terror. Han är ingen personlig favorit men han gör heller inte bort sig fullständigt.

Kvinnoporträtten däremot lämnar ett hel del övrigt att önska, men jag tar för givet att det är med mening. Michelle Rodriguez är visserligen både skitsnygg och tuff som en tarantella, men Lindsay Lohan, ja hon är Lindsay Lohan och Jessica Alba, herregud, vad fan gör hon för nytta för mänskligheten egentligen? Jag bara undrar.

Summa summarum: Machete är ett stycke underhållande piece-of-shit och Danny Trejo har fattat grejen att även en redigt ful karl kan se rätt okej ut om han odlar långtradarmustasch.

Den tuffa trailern kan du se här.

{ 12 comments… read them below or add one }

addepladde oktober 14, 2010 kl. 22:51

Jag trodde aldrig den här skulle bli av. En rolig notis är att en kompis har en autograf från Trejo, där han signerat den med "Danny Trejo – Machet". Alltså utan sista "e"-et. Det är inte lätt att vara storstjärna ibland.

På tal om storstjärnor, har svårt att tänka mig De Niro i ett sånt här projekt. Måste ses!

Svara

f i f f i oktober 14, 2010 kl. 23:00

addepladde:
Hahaha. Nej, det kan inte vara lätt. Kunde han inte struntat i att skriva Machet(e) överhuvudtaget kan man kanske tycka? 🙂

Och jag tycker absolut du ska se den här. Tror du kan ha en hel del matnyttigt att tycka och skriva om efteråt 🙂

Svara

Sofia oktober 15, 2010 kl. 04:04

Hmmm, låter som om jag skulle kunna övertala maken till lite helgfilm… Framfröallt det du skriver om gammstötarna känns tilltalande

Svara

Sara oktober 15, 2010 kl. 06:54

Jag tänker definitivt se den, tror att jag kommer tycka den är underhållande! 🙂
Tänk att få se en actionfilm med en kvinnlig Danny Trejo – nån som är ful men karismatisk…
Är sjukt less på det där fenomenet som du beskriver: killar kan få se hur vanliga som helst ut ut men tjejer ska i stort sett alltid vara snygga … Till och med i indiefilmer. Stön.

Svara

Sara oktober 15, 2010 kl. 07:38
f i f f i oktober 15, 2010 kl. 10:48

Sofia:
Du och Steven Seagal ;D

Svara

f i f f i oktober 15, 2010 kl. 10:52

Sara:
Hahaha, vilken klockren länk! Skitkul läsning!

Intressant det där att en Strong Female Character ofta är kvinnan som inte bara kan laga snubbens bil, hon kan göra det samtidigt som hon poserar i linne med chicken´s-done-bröstvårtor och står lite lagom bredbent i korklippta jeansshorts.

DET är inte vad jag (heller) anser vara en Strong Female Character. Ripley i Alien är en sån för mig. Till exempel. Men det kryllar inte av dom. Exempel alltså 🙂

Svara

Sofia oktober 15, 2010 kl. 18:02

@Fiffi: Kan jag inte få satsa på DeNiro, Johnson och sedan på Segal om de andra två inte funkar? Kanske skulle vara läge för en omgång av den utmärkta leken: "…and death is not an option"?

Svara

Sofia oktober 15, 2010 kl. 18:06

@Sara: Riktigt bra text! Det är ju bara att hålla med om allt, framförallt det där om att karaktären inte prompt måste vara ful och kunna slåss för att vara en SFC. Jag tycker nog att man skulle kunna kalla Elm Streets Nancy för en sådan, om hon inte diskvalificeras av det faktum att hon måste avstå från sex med Glen för att för att kunna slåss mot Freddy.

Svara

f i f f i oktober 15, 2010 kl. 18:12

Sofia:
Du får satsa på precis vem du vill ;D

Svara

jimmybjorktorp oktober 28, 2010 kl. 22:05

Skön recension. Har längtat efter Machete och kommer se den väldigt snart. Du sammanfattar recensionen jäkligt bra och orden; "Machete är ett stycke underhållande piece-of-shit" borde vara ett citat som pryder omslaget när filmen släpps i butikerna. BD

Svara

f i f f i oktober 29, 2010 kl. 06:40

jimmybjorktorp:
Den ÄR underhållande och den är egentligen inget mer än ett styck piece-of-shit – och försöker inte vara det heller 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: