Maria full of grace

1 februari, 2011

2005 var Catalina Sandino Moreno nominerad för en Oscar i kategorin bästa kvinnliga huvudroll för rollen som columbianska Maria som inte bara var full av grace utan även full av knark.

Hon vann inte, det gjorde Hilary Swank (Million dollar baby), men nomineringen satte ändå filmen på kartan. Trots det tog det mig sex år innan jag fick tummen ur och såg den. Det är illa.

Maria full of grace handlar om Maria som är sjutton år, nybliven arbetslös och gravid. Inget höjdarläge om man dessutom bor med sin mamma, sin syster och systerson i en fattig förort till Bogotà och dom förlitat sig på lönen Maria hittills fått från packa-rosor-fabriken hon precis sagt upp sig från i affekt då hon inte fick gå på toaletten när hon behövde kräkas utan spydde rakt över rosorna.

Maria behöver en inkomst och pappan till barnet är ingen ung man hon kan luta sig mot när det blåser så hon tar sitt liv i sina egna händer och skaffar ett ”jobb”: hon ska smuggla knark till USA, svalda plastkapslar, en 6-7 stycken blir hon lovad men 6-7 stycken blev 62.

Det här är en film som på pappret har allt. En historia ur verkligheten med allsköns hemskheter och dramaturgi. Men… Det händer nästan ingenting. Jag sitter där framför TV:n och min hjärna går i spinn för att liksom ha lite framförhållning till allt elände som komma skall men det kommer inte så mycket alls och när filmen är slut lämnar den mig i ett stort vakuum. Det är sällan jag vill se MER elände men just i detta fall hade filmen växt av just det, alternativt ett olyckligt slut – eller både och om jag ska leka självplågare.

Filmen hittar du här.

{ 10 comments… read them below or add one }

filmitch februari 1, 2011 kl. 10:57

Jag var ganska nöjd när jag såg den vid premiären. Har glömt en del men jag blev engagerad i Maria och historien.

Svara

Sofia februari 1, 2011 kl. 16:03

Haha, intressant fenomen: jag skulle nog ha skrivit upp den mer i textform, men vet banne mig inte om jag skulle ha satt ett högre betyg.

Svara

Joel Burman februari 1, 2011 kl. 17:02

Minns den som väldigt bra och gripande men du har nog en poäng i att det kunde grottats ner lite mer.

Svara

Anonymous februari 1, 2011 kl. 19:21

Tröttnar aldrig du och familjen på film? Jag skulle ledsna efter en vecka typ! / Marie Smedborg

Svara

f i f f i februari 1, 2011 kl. 20:29

filmitch:
Det var just engagerad som jag inte lyckades bli. Jag fick kväljningar, det var nog det enda.

Svara

f i f f i februari 1, 2011 kl. 20:31

Sofia:
Det du skriver är kanske det ultimata beviset för att baktanken med filmen och storyn i sig är bättre än vad slutresultatet (filmen) blev…?

Svara

f i f f i februari 1, 2011 kl. 20:31

Joel:
Den känns lite mer som en informativ skolfilm än som en spelfilm tycker jag.

Svara

f i f f i februari 1, 2011 kl. 20:32

Marie:
Nejdu. Jag tröttnar inte på film.

Svara

Anonymous februari 1, 2011 kl. 20:37

Tröttnar inte familjen på både film och dig då? Hihi! Marie Smedborg

Svara

Jojjenito februari 3, 2011 kl. 16:54

Gillade den här ganska mycket, tror det blev ett snäpp högre i betyg. Påminner en del i känsla om Sin nombre kanske.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: