MISS KICKI

20 februari, 2011

Miss Kicki är allt en riktig soppa!

För att minimera risken att förra meningen missförstås tänker jag utveckla den en aning.

Miss Kicki är filmad i Göteborg och Taipei av Håkon Liu, en norsk-kinesisk regissör som föddes i Kirkenäs men växte upp i Taiwan. Manuset skrevs av Alex Haridi direkt för huvudrollsinnehavaren Pernilla August. Hennes son i filmen spelas av Ludwig Palmell och hans kompis av Huang He River.

Alltså, Miss Kicki är en sån blandning av länder och kulturer att det med lätthet hade kunnat bli världens mest underligt kryddade mix av det hela, men det blir det inte. Det blir en välsmakande, varm och len soppa som jag gärna skulle vilja ha backning på. Jag är inte mätt när den är slut, snarare lite sorgsam, lite hoppfull och med ett fortsatt behagligt kurr i magen.

Kicki (Pernilla August) bor ensam i sin lägenhet och ser till att hon aldrig är mer än en armlängds avstånd från sitt av billigt BIB-vin halvfulla Ikeaglas Svalka (6-pack för 39:-, det är rätt galet egentligen. Man behöver inte ens diska, det finns ju glasigloos).
Hon känns ensam, ledsen och trasig och i sin jakt på kärlek (eller på att bara fylla den där tomhetskänslan i bröstkorgen med något annat än alkohol för en stund) chattar hon med en man från Taipei. Via webkameran får hon pussar och uppmärksamhet och hon lever upp en stund. När kameran släcks är hon ensam igen i det snömoddiga Sverige, till synes utan något att leva för.

När hon fyller år ringer det på dörren. Hennes mamma kommer med blommor och en stund senare hennes son Viktor som växt upp med sin mormor sen mamma Kicki lämnade landet – och honom – när han var fyra. Mormor vill bjuda Kicki och Viktor på en resa och Kicki bestämmer att dom ska åka till Taipei. Viktor vet inte att Kickis baktanke är att träffa sitt internetragg, han tror på hennes ord om att hon vill lära känna sin son bättre och dom åker iväg.

Utan andra jämförelser får jag samma känsla av Miss Kicki som jag fick av Lost in translation. Det är en film som i sakta mak och med utsökt skådespeleri tar mig med in i andras liv, liv som både är andra världar och väldigt bekanta. Håkon Liu regisserar med en härlig fingertoppskänsla och jag kan i ärlighetens namn säga att hade jag sett den här filmen innan Guldbaggegalan hade jag kastat ut TV:n genom fönstret när Alicia Vikander knep Bästa kvinnliga huvudroll före Pernilla August.

Miss Kicki är väldigt nära en fullpoängare i all sin enkelhet och det är möjligt att jag skulle vilja höja betyget ett snäpp om/när jag ser om filmen. Eller så struntar jag i det och väntar med spänning och fem fiffiluror på Lius nästa film istället.

 

{ 4 comments… read them below or add one }

Jojjenito februari 20, 2011 kl. 20:54

Trevlig recension. Har funderat på om den här filmen är fågel eller fisk. Och svaret får jag väl inte förrän jag ser den. 😉 Men nu är det större chans i alla fall. Om jag minns rätt så har kritiken var rätt blandad och den verkar inte heller ha fått nån vidare marknadsföring.

Svara

f i f f i februari 20, 2011 kl. 22:08

Jojjenito:
Tack 🙂
Den här filmen måste ha typ vääärldens sämsta marknadsföring för den försvann verkligen helt. Jag läste lite om den innan den kom men sen vet jag inte vad som hände. Jättesynd. En helfin film tycker jag och Pernilla August har aldrig varit bättre om du frågar mig.

Svara

Sofia februari 21, 2011 kl. 19:32

Det är också lite synd på titeln ur marknadsföringshänseende (särskilt när den talat så lite om sig), skulle jag se den utan affisch skulle jag tro att det var animén som på svenska egentligen heter Kiki's expressbud.

Svara

f i f f i februari 21, 2011 kl. 20:16

Sofia:
Hahaha! Sant! 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: