NÄTET

Efter att ha varit borta ungefär en månad från Sverige och besökt både annorlunda och ganska outvecklade delar av världen landade jag en höstdag 1995 på Australiens västkust, närmare bestämt i Perth.

På gångavstånd från motellet där jag bodde fanns en gammal biograf, en sån som i känsla påminde om biografen Röda Kvarn som låg på Biblioteksgatan i Stockholm innan nån med hela byxan full med stålars och sjuklig drift efter mer beslutade sig för att bygga bort bion och öppna ett fucking jävla shoppingcenter istället.

Nåväl. Efter att ha varit ociviliserat skitig ett antal veckor och levt på nudlar och mangojuice var det som att återerövra mitt liv att befinna mig i Perth.
Jag hade en dusch, jag hade inte saltvattensvid i ögonen dygnet runt, jag såg inga gekkoödlor på sovrumsväggen det sista jag gjorde innan jag somnade och det första jag gjorde när jag vaknade. Folk pratade så jag förstod, det fanns min barndoms favoritgodis i butikerna (The musketeers. Satan vilken nostalgichock och vad många jag åt!) och som sagt, en bio på nära håll.

Första kvällen var det nån kultfilmskväll och dom visade Bernardo Bertoluccis The conformist från 1970. Jag satt där och tittade men var mer fascinerad av dom röda tunga sidendraperierna än av filmen. Kvällen efter var det nya affischer utanför entrén. The net med Sandra Bullock. Hela tarmystemet liksom hoppade hopprep av glädje. The net! Speed-Sandra! Wihiiiii, liksom!

Så jag köpte biljett till kvällens föreställning och jag kom i tid, mycket i tid, köpte två ”musketörer”, satt och tittade på folk (australiensarna är ungefär lika snygga som irländare för att hårddra det) och sen började filmen.

Sandra Bullock spelar Angela Bennett, en dataprogrammerare som jobbar hemifrån och vars sociala nätverk befinner sig online, inte IRL. Hon ska åka på sin första semester på åratal när hela hennes identitet raderas. Hon blir bestulen på sitt pass, sina nycklar, sitt namn, sitt liv. Någon har tagit kontrollen över hela hennes värld, hennes dåtid och framtid och det är inte lätt att vara kaxig i det läget men vad gör man när all information finns tillgänglig på nätet och fel person får tag på den?

Hösten 1995 var The net högtekologisk finaction när den var som bäst. Det var coola typsnitt på datorerna, det var datorer som PRATADE, för tusan, hon beställde till och med PIZZA online! Det var ju skitfränt och jättenytt och ingen hade en aning om då hur mycket och hur fort detta INTERNET skulle utvecklas.
Det är just denna utveckling som gör The net till ett ganska lättmobbat offer. Filmen känns nämligen inte så fräsch längre. Det känns som The net har femtio år på nacken och hur mycket jag än fattar rent intellektuellt att jag borde se filmen mer som ett tidsdokument än som en tajt thriller så går det inte.

2010 tycker jag The net är en ganska sugig film. 1995 tyckte jag inte det. Sandra Bullock är fortfarande söt som sockervadd och jag blir glad bara av att se henne i bild men filmen dammar när jag blåser på den även om jag inte ens tar i.

Till filmens försvar ska väl ändå sägas att tanken var god och det som då var nån slags framtids-hittipå-spännande-handling i nuläget mycket väl skulle kunna bli dagens sanning. Jag tror inte ens jag skulle höja på ögonbrynen.

21 svar på ”NÄTET”

  1. Teknikfilmer i allmänhet har ju oftast jäkligt kort hållbarhet (Virtuosity, Johnny Mnemonic) — jag kommer också ihåg att vart impad av den där pizzabeställningen.

    Och jäklar vad sugen jag blev på Musketeerschoklad — damn you!

  2. Har en grym nostalgisk feeling för den här och tycker faktiskt inte att den åldrats så farligt. Visst rekvisita mässigt med datorer och liknande hade den antagligen sett rejält mycket modernare ut om de bara väntat ett år.
    Men grundhistorien är rätt bra och jag tycker det finns ett uns av Hitchcock i det hela.
    Det är ju också på ett sätt ganska enkelt att byta ut företaget i filmen mot Microsoft eller Apple och helt plötsligt så känns inte Big Brother scenariot så overkligt längre.

  3. Joel Burman:
    Handlingen skulle, precis som du säger, mycket väl kunna hända i verkligheten och det skulle inte ens göra mig förvånad. Så det som 1995 var hightech är 2010 vardagsrealism, så fort går det 😉

    Däremot är nostalgifaktorn hög även hos mig, jag hamnade direkt i den där biofåtöljen och mindes hur cool jag tyckte filmen var. Då.

  4. Jag tyckte att filmen var helt ok. Rätt underhållande bagatell. Kommer ihåg att filmfotografen Roland Sterner tyckte att det var en tråkig och förutsägbar smörja. Han menade att man kunde första vad som skulle hända pga hur filmen var fotograferad. Bildmässiga "tells" är ju inte så bra om man vill skapa spänning.

  5. Riktig klassiker juh! Beställa pizza på Internet. Faan va häftigt! Nu är det bara surfa in på onlinepizza och beställa från sin favoritpizzaria när man inte orkar ställa sig bakom spisen. =)
    Man får en bild av att du varit jorden runt? =)

  6. Din recension ger mig lust att se om filmen, det var himla längesen. Jag vill minnas att jag tyckte den var rätt tunn men underhållande och lite småspännande då jag såg den som ny. Men jag kan tänka mig att den tekniska biten känns unken idag…

  7. Peter:
    Ja, jag har varit lite överallt i världen och jag har försökt gå på bio på alla ställen jag besökt. Det är inte alltid det har fungerat, men i dom flesta fall har jag fått till det 🙂

  8. Vi gick aldrig på bio. Klassresa i nian. Vi besökte gejsar, ett bad där blev varmare juh längre ut man gick, massa vattenfall, sprickan mellan Europa o Amerika och så Reykavik. =)

    Jag såg på bio i Norge en gång för typ 8 år sen men glömt vad vi såg. Hängde dock inte med alls i filmen.. =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.