GOLDEN EXITS

Vad kan man lära sig av att se den här filmen? Ha aldrig en ung, vacker, livsbejakande tjej i närheten av din äkta man om du lever i ett kärlekslöst och allmänt trist äktenskap. Det blir bara knas.

Emily Browning är i mina ögon en av dom allra vassaste unga skådespelerskorna och just därför blir jag förbannad när hon får (tar) en roll som endast innebär att hon ska bita sig i underläppen och fästa den sugande blicken i fjärran för att på så sätt vispa om trötta mäns….hormoner.

Bra skådespelare i rollistan hjälper inte ett jota, Golden Exits var bara blaj. Och återigen gör regissören och manusförfattaren Alex Ross Perry mig besviken med en film som på pappret verkar toppen men som i realiteten är ungefär lika intressant som innehållet i en använd tepåse (förra filmen var Queen of earth).

Hej och hå. INTE värd hyrpengarna på Itunes.

QUEEN OF EARTH

Usch, ja. Usch så fel det kan bli ibland.

Jag läste nånstans på nätet någon som sammanställt dom bästa skräckfilmerna från 2015 och där hittade jag titeln Queen of earth. Lät ju sjukt intressant! En skräckfilm med Elisabeth Moss i ena huvudrollen och Katherine Waterston i den andra. Kanonskådisar båda två. Sa jag att det var en skräckfilm?

Alltså, den filuren som genrebestämde Queen of earth som en skräckfilm borde flås levande. Ja nu är jag hård, jag vet det men ibland behöver man drämma till med storsläggan för det är inte okej att ljuga på det här viset. När eftertexterna rullat klart hittade jag en annan text på nätet där filmen jämfördes med ”en mix av Woody Allen när han inte gör komedi och Ingmar Bergman”. Och DÄR slog nån ett helt rätt huvud på spiken! Fi fan! DET förklarade att det tog mig dryga fem timmar att se 90 minuter!

Att Elisabeth Moss är en av film- och TV-världens kanske mest intressanta skådespelare skriver nog många under på. Hon har ett otroligt öppet och uttrycksfullt ansikte och i en film som denna när stora delar filmas i extrem närbild gör hon sig verkligen bra. Jag skulle kunna säga att den här filmen ÄR Elisabeth Moss. Synd bara att manuset är så undermåligt, annars hade filmen nog kunnat bli riktigt njutbar.

Catherine (Moss) och Virginia (Waterston) är bästa vänner sedan en hel massa år och filmen utspelar sig när dom båda befinner sig i Virginias föräldrars sommarstuga, fint belägen vid en sjö. Catherine vistas där för att hon mår dåligt. Virginia mår också dåligt men mest på grund av Catherines närvaro. Dom bråkar oavbrutet, tjafsar sådär fult, ger varandra hugg och verbala tjuvnyp på det där sättet så man inte alls förstår VARFÖR dom är vänner, än mindre umgås under samma tak hela tiden. Och varför är Catherine inte det minsta tacksam att hon får bo i huset? Jag fattar inte.