BILLIONS SÄSONG 1-3

Nu när Fredagsfemman gått i graven kommer det sannolikt dyka upp lite texter även om TV-serier här på bloggen. Vissa är liksom för bra för att kunna låta bli att skriva om. Billions till exempel. En serie om nåt så urbota jävla trist som en pengar och människor som bryr sig om detta och enkom detta.

Serien kretsar kring en federal åklagare vid namn Chuck Rhoades (Paul Giamatti) som med alla medel försöker sätta dit hedgefondmäklaren Bobby Axelrod (Damian Lewis) för att han tillskansar sig en förmögenhet – och sköter sin business – genom ruffel och båg. Mitt emellan dessa två herrar finns Wendy Rhoades (Maggie Siff) då hon är gift med Chuck men jobbar som psykolog/coach på Axe Capitals. Bobby är gift med Lara (Malin Akerman) och båda paren har två barn var (som man sällan ser i bild).

Första säsongen (2016) är en katt och råttalek mellan dessa två män som ibland är nästintill skrattretande målmedvetna när det gäller varandra. Annat som kan anses viktigt, den äkta hälften, vänner, barn, inget av dessa spelar någon generell roll även om båda aldrig skulle erkänna det ens under kinesisk vattentortyr.

Att jag fastnade för serien under första säsongen är egentligen en chock – även för mig – men jag skyller på Damian Lewis och Maggie Siff som båda är skådespelare jag uppskattar rejält. Frågan som man ständigt slits mellan är: Team Rhoades eller Team Axelrod. Efter säsong ett är jag definitivt Team Axelrod. Damian Lewis är en härlig jävel.

När säsong 2 drog igång (2017) trodde jag nog att den skulle ticka på i samma pratiga tempo som i första men jag blev förvånad. Manusförfattarna lyckades vrida till storyn både ett och två varv. Wendy Rhoades (Maggie Siff) spelar en allt större roll i antagonisternas liv och det är intressant att följa hur hon läser dom som två öppna böcker. Och dom tillåter det! Tuffa, smarta, kaxiga karriäristmän som Chock och Bobby låter en kvinna – i princip – styra allt. Spännande!

Redan i första säsongen fick vi se att Chuck rent sexuellt sitter fast i dominatrix-Wendys grepp och i säsong 2 väntar man bara på att Bobby ska hoppa över staketet och ge sig efter henne. Kanske är detta en av anledningarna att jag tycker denna säsong växer jämfört med första. Det är inte BARA kliniskt prat om siffror och sluga baktankar, det är riktiga känslor också. Och när Chuck hamnar riktigt i skiten hettar det till ordentligt och säsongen avslutar med en BANG minst sagt. Var är jag nu, är jag med i Team Rhoades eller Team Axelrod? Det vetetusan om jag inte måste svara Team Rhoades.

Tredje säsongen (2018) börjar och Bobby Axelrod är i princip nere för räkning. Han är ekonomisk bakbunden, hans äktenskap går åt helvete, han mår helt enkelt inge vidare.

En av Axe Capitols nyaste rekryteringar (och definitivt den intelligentaste), den icke-binära Taylor (Asia K. Dillion) får ta över den dagliga ledningen och hen är en karaktär serien mår otroligt bra av att ha med. Hen virvlar runt fördomar både bland seriens karaktärer och mig/oss som tittar och det är SMART! Taylor är inte med för att göra serien PK, hen är med för att hen – om Axe Capitol och Bobby Axelrod vore ett verkligt företag och en verklig företagsledare – definitivt hade haft samma position. Trovärdigt in i minsta stavelse alltså.

I denna säsong tvingas Chuck och Bobby helt otippat att samarbeta, Taylor får lära sig den hårda vägen att kärlek och affärer inte hör ihop, en stenrik ryst affärsman dyker upp (spelad av John Malkovich) och 90-tals-favoriten Corbin Bernsen gör ett inhopp (eller två).

Det är mycket som är bra i den här säsongen. Grundkänslan är bra, vissa avsnitt är i det närmaste hypnotiska men den har också en del små punkter jag funderar på. Som barnen till exempel. Chucks och Wendys två barn – Kevin och Eva – dras in i handlingen för att förstärka utsattheten i dom två föräldrarna som par. Vad händer barnen om dom båda ”går under”? Den frågan är helt och hållet berättigad men då man aldrig får se dom i rollen som föräldrar, aldrig interagera med barnen, aldrig se kidsen i bild, då blir detta en komplexitet endast på pappret, jag känner den aldrig. Och som alla vet, känslor är allt, även när det kommer till rörlig bild.

Det som är plus då? Damian Lewis bara växer och växer i rollen som Bobby. Malin Akerman är inte med så mycket men när hon är med bränner det till och Maggie Siff får massor att göra även denna säsong. Det obegripliga i att hon är gift med en man som Chuck när hon kan få precis vem hon vill fortsätter att vara obegriplig, men vem är jag att döma folks förhållanden? Sen….att jag väntade in avsnitten och bingetittade hela säsongen är alltid ett plus. Det är bästa sättet att se en serie på – tycker jag. Då kommer man in i historien på allra bästa sätt.

Är jag då Team Axelrod eller Team Rhoades nu? Ärligt, jag vetefan!

En fjärde säsong är inplanerad med sändningsstart 2019. LÄNGTAR!

Billions säsong 1 (12 avsnitt)

Billions säsong  2 (12 avsnitt)

Billions säsong 3 (12 avsnitt)

 

Fredagsfemman #320

5. Vill du vinna The Killing of a Sacred Deer på Blu-ray?

Lyssna på avsnitt 133 av Snacka om film. Senast på måndag kl 16 måste du tävla för att vara med i tävlingen. (Min recension av filmen kan du läsa här)

.

.

.

.

4. Gränsland

Den norska kriminalserien Gränsland går på SVT för fullt och jag måste säga att det är en beroendeframkallande rackare. Lite Jägarna, lite Solstorm, Midnattssol, lite gammal hederlig nordisk krim alltså. 8 avsnitt också. Alldeles lagom.

.

.

.

3. En trailer som ger mersmak

För att vara en människa som helst inte ser trailers var det svårt att motstå trailern till den nya svenska filmen Den blomstertid nu kommer (som har premiär till midsommar). Det var så svårt att jag faktiskt inte klarade av det.  Så jag såg den. Både en och två gånger. Såklart. Och det bästa med denna trailer (och gudarna ska veta att det finns mycket som är bra) är att det faktiskt är en bli-sugen-på-trailer sådär som det var meningen att dom skulle vara (inte nån j-a snabbspolning genom hela filmen). Blir du nyfiken? Kolla här.

.

.

.

2. Team Axelrod eller Team Rhoades?

På måndag börjar Billions på HBO igen. Hääääärliga tider!

.

.

.

.

1. TV-sportens redigerare! <3

Tänk alltså, tänk SÅ många gånger man (läs: jag) suttit framför TV:n och sett ett sammandrag av någons sportsliga gärning, supertajt ihopklippt och med den helt perfekta musiken i bakgrunden och tårarna har rullat. Det jag syftar till är givetvis att ge kärlek till SVT:s eminenta sportredigerare! I allt från Sportnytt till Sportspeglar till alla härliga krönikor i EM, VM och OS – och Mästarnas Mästare. Det finns ingenstans det krävs mer fingertoppskänsla än när sportbragder ska klippas ihop till nåt som ger oss tittare rysningar. Det är så otroligt lätt att det blir pajjigt (det är ju bara att kolla andra kanalers försök…). Vill du se ett exempel på vad jag menar? 51 minuter in i första avsnittet av årets Mästarnas Mästare är det dags att se Ingemar Stenmarks val av klipp från karriären. Leta fram en näsduk säger jag bara för Adeles ”When we were young” har aldrig känts mer klockren. Klicka här får du se.

.

.

 

Fredagsfemman #280

5. Preppar och peppar inför sommarens tema

På tisdag är det tänkt att sommarens tema ska köra igång och sedan hålla i sig ungefäääär lika länge som sommaren, dvs tio veckor. Det här året är temat ett önskemål från en bloggläsare som tycker att jag har en onödigt stor lucka gällande en viss typ av film och det har han helt rätt i. Jag vet också att jag har detta hål på grund av kanske ett liiiiiitet mått av motstånd och det är detta motstånd jag brottas med just nu. Men det SKA gå. Det KOMMER att gå. Jag ska fixa det här, jag är en envis jävel. Samtidigt vet jag ju nånstans att jag med facit i hand kommer bli jättenöjd. Det är inga skitfilmer han ”tvingat på” mig, så mycket vet jag.

.

.

.

4. Skäringer & Mannheimer

Den kanske bästa podcasten i mannaminne är up and running just nu och det får bli mitt rediga SOMMARTIPS till alla som behöver nåt nytt att lyssna på i sommar. Kombinationen av Anna Mannheimer och Mia Skäringer känns på pappret som en produktionsidé från himmelriket och det är precis vad det är. Fy tusan vad dom kompletterar varandra bra, vad dom är skönt utelämnande, frispråkiga, roliga  och kloka!

.

.

.

3. Billions säsong 2

När en andra säsong är bättre än den första fast den första var sjukt bra DÅ är en serie bra! Jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på exakt VAD det är med Billions som funkar så bra för mig, finansbranschen, hedgefondvärlden, det är inte så jag glider ner i spagat direkt när jag tänker på det. Men Damian Lewis, Paul Giamatti, Malin Åkerman och Maggie Siff är en kvartett som sällan varit bättre än just här.

.

.

.

2. Konsten att maxa sin fritid

Efter midsommar och ett tag framöver kommer det bli en liten inläggsfrekvensminskning här på bloggen. Efter 7,5 år av i genomsnitt ett inlägg om dagen har jag beslutat mig för att minska bloggandet en smula till förmån för en helt NY grej som jag vill lära mig från scratch – och som jag längtat efter att lära mig i över trettio år. Men eftersom mängden fritid är begränsad måste jag dra ner på något för att hinna med nåt annat och nu blir det filmtittande och bloggande som får stryka en smula på foten. Jag har nämligen bestämt mig för att lära mig SPELA PIANO. Ja det HAR jag och ja det SKA jag – äntligen – banne mig!

.

.

1. Filmspanarträff

Imorgon är det dags igen. Juni månads filmspanarträff ackompanjeras av Tompa och en CGI-mumie. Hur ska det gååååå? Bra såklart. Filmspanarträffarna går alltid bra. Vi ses imorgon!

.

Fredagsfemman #219

5. Catastrophe säsong 2

Den andra säsongen av historien om det medelålders paret Sharon och Rob har nu börjat gå på SVT (på onsdagar). Rubbat, roligt och galet är det (precis som i  första säsongen) och nu har dom alltså blivit föräldrar också. Här kan första avsnittet ses tom 6 maj.

.

.

.

4. Färjan

Här kommer ett litet boktips. Färjan av Mats Strandberg. Lättläst, hurvigt, mysigt och spännande! Och snart blir den film!

.

.

.

.

3. Så jäkla bra TV!

Mästarnas Mästare går för åttonde säsongen på SVT nu och varje år slås jag över hur JÄVLA bra TV det här är! Mänskliga relationer, omänskliga tävlingsinstinkter, psykologi, spänning och alla dessa filmer med hela idrottsliv komprimerade till några minuters hyllning. Jag har ofta gråten i halsen och biter lika ofta på naglarna. Hur ofta gör man sånt framför ett TV-program? Inte speciellt ofta, inte jag i alla fall.

.

.

.

2. Billions-avslutningen….

Ja vad säger man…..? Hur många procent längtar jag efter en säsong två nu? 150? 500? 1000? Stjärnstopp!!

.

.

.

1. Filmspanarträff

Imorgon är det dags för filmspanarträff igen och det är Sofia som väljer film. Det kryllar inte av superintressanta premiärer just idag, det mesta kretsar kring en liten indisk pojke och datoranimerade djur. Men den filmen blir det inte. Den det blev kan du läsa om på våra bloggar på onsdag. Trevlig helg!

.

.

Fredagsfemman #212

5. Högkvalitativ svensk ångestklump

Att se TV-serien 30 grader i februari (vars andra säsong nu visas på SVT) är fan ingen enkel match. Det gör ont banne mig. Jag har inte haft en sån jobbig klump i magen av någon serie sen Röd snö gick på TV, men det var en helt annan typ av ångest. 30 grader är så otroligt bra på att visa oss människor och våra allra mest nakna, fula och svåromtyckbara sidor och ändå – ändå – kan jag känna ömhet för dom allihop, varenda rollfigur (utom ASET i måndags. Honom hatar jag!). Serien utspelar sig i Sverige och i Thailand och jag ska inte skylla på denna serie att jag aldrig kommer sätta min fot i ”turistparadislandet” men jag VET att jag aldrig kommer göra det. Jag åker hellre till Beirut på semester än till Phuket. Men TV-serien är grym! Förjävla grym!

.

.

.

4. Jacob Tremblay på Instagram

Den allra gulligaste och finaste lilla killen i Hollywood heter Jacob Tremblay. Han är så söt att alla ni som samlar på katt-memes kan börja leta Jacob Tremblay-bilder istället att säga ”ååååååå” till och lägga huvudet på sned. Tänk Haley Joel Osment som tioåring fast doppad i sockervadd och cool. Jacob spelar den lilla killen i den fantastiska filmen Room (biopremiär först 18/3) och kan han bara hålla sig borta från tunga droger kommer han ha en lyyyyysande skådespelarkarriär, om detta är jag mycket mycket MYCKET säker! Men hoppa in och följ honom på Instagram så får du se Hollywood från insidan och genom en 10-årings ögon. Eller hans föräldrars?

.

.

.

3. Billions

Paul Giamatti är ingen favorit direkt. Inte Damien Lewis heller egentligen. Ändå klickade jag mig in på TV-serien Billions på HBO och där blev jag kvar. Den rättskaffens federala åklagaren Chuck Rhoades (Giamatti) och den aningens mer skrupelfria miljardären fondmäklaren Bobby ”Axe” Axelrod, det är två karismatiska män serien kretsar kring men deras fruar går inte av för hackor dom heller. Malin Åkerman är Lara Axelrod och Maggie Siff är SVINBRA som Wendy Rhoades.

.

.

.

2.  Sjuka själar

Min favorit-deckarförfattare Kristina Ohlsson har växlat genre och skriver SKRÄCK! Och vad gör jag då? Jag möblerar om såklart. Fixar mig en läshörna och lite tid över och läser boken från början till slut. Och vad är det bästa med hela tjofaderittan? Jo. Att boken var så jävla bra att jag inte hade behövt vare sig en egen fåtölj eller inplanerad lästid, det hade gått av bara farten ändå ståendes under fläkten mitt i natten om det hade behövts. Hörde jag frågan om jag vill se en filmatisering av boken? KLART JAG VILL!

.

.

.

1. Årets filmfest är alldeles snart här!

Det går inte att tjonga upp något annat på denna veckas första plats än årets OSCARSGALA. Natten mellan söndag och måndag smäller det, det som är julafton för många av oss filmgalningar. Jag vet att ett pris hit och dit inte är hela världen MEN att se Hollywoods största fejs samtidigt kan jag bara inte tycka är blaj. Därför sitter jag uppe och tittar och bloggar och poddar och fnissar och njuter och ja….skumpan ligger på kylning, när Stallone vinner sin guldgubbe ska det FIRAS!