Fredagsfemman #278

5. Sing-along!

Det är visserligen över en vecka tills Sound of Music visas som sing-along-visning på Bio Rio men jag skulle ändå vilja slå ett slag både för just detta OCH som sing-along-bio som företeelse överlag. Det borde ju gå att köra maaaaaaassor med filmer som sing-along, inte bara Grease, Sound of music och Frost, typ. Varför inte La la land? Varför inte Skönheten och odjuret (den tecknade alltså)? Cry-baby?

.

.

.

4. *insert valfri häcklande svordom*

Det är intressant att SF lägger ner en jäkla massa tid och pengar på att göra om en undermålig hemsida och det enda dom lyckas med är att göra den ÄNNU SÄMRE. Hur är det ens möjligt??

.

.

.

3. Nu ska vi se om Wonder Woman duger

Idag har ännu en seriehjältefilm premiär och denna gång är det Wonder Woman i Gal Gadots skepnad som ska skölja över landets alla stora biografer. I många många år har det gnällts över att superhjältar är en sån manlig företeelse, det är män i alla huvudroller, det är manliga regissörer och det är i procentuellt sett mest män i biosalongen. Hur blir det nu? Kommer Wonder Woman att duga för alla som vill se mer kvinnor på film? Med en kvinna som hjälte, en kvinnlig regissör, flera stora kvinnliga biroller, nu finns det liksom ingenting att klaga över längre. Eller gör det det?

.

.

.

2. Grattis Ruben!

Inte sedan 1951 har en svensk film vunnit Guldpalmen i Cannes men NU, i år, stod stjärnorna rätt på himlen. Ruben Östlund vann med sin film The Square och det är verkligen jätteroligt! Vi får vänta till 24 augusti innan vi kan se den på bio men man får hoppas och tro att filmen är värd att vänta på.

.

.

.

1. David Lynchs hjärna

Ja…det finns inget annat man kan göra än att tjonga upp gubben Lynch på första plats. Twin Peaks – The Return, allså. Vilken grej, vilken ride! Vilken planet kommer han ifrån? Vad drömmer han om på nätterna? Hur lyckas han få så många att hamna i trans samtidigt  – återigen – med Twin Peaks? Visserligen är det bara fyra avsnitt släppta såhär långt men ändå, det är mästerligt om du frågar mig!

Fredagsfemman # 117

5. Nytt skräckinjagande fredagssällskap

Nu när bloggen sagt hejdå till Jigsaw efter att han hängt här varje fredagskväll i två månader så kör jag igång med ett nytt tema redan ikväll. Det är ett aktuellt tema, en figur som kommer dyka upp på bio inom en snar framtid, ett monster man inte kan göra annat än att fascineras över hur tacky det än är. Ikväll kommer första inlägget av sex. Yōkoso Gojira!

.

.

.

4. Vårens smak: Citron

Citronbitar är världsmästargott på pizza ihop med getost, ruccola, honung, pistagenötter, fikon och prosciutto. Anteckna! Smaka! Bara gört! Det fräter lite i gommen men det är det värt.

.

.

.

3. 60-tals-bonanza

Idag drar Henke och Christian vidare i sitt filmtema Decennier och under maj är det dags att gräva ner sig i 1960-talet. Dagen till ära skrivs det om en film jag tyckte om när jag såg den, To kill a mockingbird eller Skuggor från Södern som är den heter på svenska. Gregory Peck är verkligen en finfin skådis! Klicka på respektive namn för att komma till texterna: Henke, Christian, Jojje, Sofia och jag.

.

.

.

2. Turist-peppen

Ruben Östlund ska tävla med sin film Turist i Cannes. Jag har läst att Ruben med denna film ”hoppas öka skilsmässofrekvensen och minska turistandet”. Det låter som en härlig antites för det är något jag ofta känner när jag ser svensk film som fokuserar på just turistande. Sällskapsresan 2 och 3,  Reine och Mimmi i fjällen, Sune i Grekland, det kryllar av par som borde skilja sig och sluta turista. Men varför har den inte svensk premiär förrän i november? Det är ju jättelångt dit. Det är vinter då, tänk på det!

.

.

.

1. Sist på bollen men nu sparkar till och med jag!

Jag hade inte sett ett enda avsnitt, hade inte koll på ett endaste namn, jag har scrollat förbi så många tweets att nån info borde ha fastnat men nej, jag var totalt ospoilad vad gäller Game of Thrones när jag då – äntligen – började titta på serien tillsammans med Henke förra lördagen. Då blev det fyra avsnitt efter varandra och nu har det blivit ännu fler. Jag är lite fast kan man säga. Lite. Eller för att vara en serie så är jag ganska mycket fast. Härligt och bra på en och samma gång. Typiskt att det är utomhusaktiviteter-och-långpromenader-i-solsken-säsong bara.

Fredagsfemman # 68

5. Peppen för Only God Forgives

Efter succén med Drive kan det inte bli annat än hjärtinfarktsvarning på det nya samarbetet mellan Ryan Gosling och Nicolas Winding Refn. Bara en vecka kvar nu. Känns som det kan bli en lång vecka.

 

 

4. Champions League-finalen VS Handboll i Hallsberg

Imorgon är det värsta stora fotbollshändelsen på Wembley – och på TV. Samtidigt är det värsta stora handbollscupen i Hallsberg. Tänk att nåt så spännande som att två tyska lag gör upp om världens finaste klubblagstrofé kan kännas så obetydligt när man har chansen att se pojkhandboll live i en sporthall i Närke.

 

3. En dokumentär jag inte kunde stänga av

En kvinna hittas död vid en trappa. Den äkta maken hittar henne och ringer 911. Nåt som till en början verkar vara en tragisk olyckshändelse och inget mer än så utvecklas till ett drama direkt ur verkligheten, eller en spännande thriller om man så vill. Dokumentären The Staircase är lång men det gick inte att stänga av. Jag struntade i både middag och sömn, jag var tvungen att se den klart. Hela dokumentären går att se här. Den är värd tiden. Tro mig.

 

2. Anna Serner gör nytta i Cannes

På en presskonferens under filmfestivalen i Cannes passar Filminstitutets VD Anna Serner på att prata jämställdhet. Filmbranschen är rent skrattretande ojämnställd. 54 av 1000 filmer som tävlat om Guldpalmen har regisserats av kvinnor.  4 av 400 filmer som nominerats till en Oscar för bästa regi är regisserade av kvinnor. Pinsamma siffror kan jag tycka men vi är inte mycket bättre i Sverige – en av tio filmer de senaste 50 åren har regisserats av kvinnor. Det Sverige har som många andra länder saknar är en strategi som ska leda till att förändra dessa siffror och den strategin är Anna Serner en levande reklampelare för.

 

1. Mors-dag

På söndag är det Mors dag. Själv tycker jag alla dagar är mors dag. Jag har varit mamma i dryga sexton år och jag minns knappt hur livet var innan dess. Det var sannolikt bra då också men ynnesten att få bli mamma slår det mesta jag gjort. Det är så BALLT att få vara med, lära känna och se vad det blir av dom där coola människorna som låg i min mage för länge länge sedan. Därför kommer bloggen att tillägnas alla mammor hela helgen. Den blir en mors-dag-filmblogg-helg helt enkelt. Filmer om mammor, alla sorters mammor. Hurra för oss och alla våra mammor liksom!

Fredagsfemman # 42

5. Ben Affleck i skägg

Idag har Argo premiär. Jag kommer gå och se filmen trots att huvudrollsinnehavaren och regissören heter Ben Affleck. Han har skägg så jag behöver inte tänka att han är Daredevil. Jag kan bara tänka att han är Ben Affleck i skägg som agerar i en film jag faktiskt tror på. Jag säger som dom gamla indianerna: Positivt tänkande har aldrig dödat nån.

 

4. Michael Haneke har också skägg

Haneke är en bra mycket bättre regissör än Affleck även om Affleck är en bättre regissör än han är skådis. Hur Haneke är som skådis kan jag inte uttala mig om men jag kan ju gissa att han är bättre än Ben Affleck. En påste kattsand är bättre än Ben Affleck. Haneke vann i alla fall Guldpalmen i Cannes med sitt strokedrama Amour som har premiär idag. Det kan bli en dubbelbio på A nån dag.

 

3. Carolina Gynning har inte skägg men får vara med ändå

Jesper Ganslandts film Blondie har premiär idag och med det även Carolina Gynning som skådespelare på stor duk. Mer än så skriver jag inte om detta förrän filmen är sedd, det kan bli så tokigt då åt alla håll och kanter. Det solklara är att vad man än tycker så är det på grund av Gynnings medverkan som det skrivits så pass mycket som det gjort om filmen, jag menar, hon är trea till och med på MIN lista. Weird.

 

2. Skräckfilmslängtan

Jag har sett så mycket drama på sistone att det känns som att jag innehar nåt slags svenskt rekord, i alla fall svenskt personligt rekord. Jag känner också att jag är lite mätt. Jag behöver annan mat, jag behöver klegg, jag behöver blod och skrik och kroppsdelar och framförallt behöver jag bli lite rädd igen. Jag har några skräckfilmsdagar inplanerade framöver när jag kommer grotta ner mig i detta och har du tips på någon obskyr rulle jag inte får missa så är det bara att tjoa.

 

1. Bane

Jag kan inte släppa den här mannen. Jag är fortfarande grymt fascinerad av honom, filmen kommer nästa vecka och jag kommer garanterat köpa en Bane-docka till mig själv i julklapp om jag hittar en snygg. Och nej, inte i naturlig storlek, DÄR går gränsen. Jag är INTE Fiffi and the real boy.