Etikett: Felice Jankell

Publicerat

FILMSPANARTEMA: SVENSKAR I HOLLYWOOD

 

Det är himla härligt med alla dessa begåvade svenska filmarbetare som tar sig in och tar plats i Hollywood just nu. Stora namn i ännu större produktioner, svinduktiga skådespelare och regissörer som sätter Sverige på kartan på ett betydligt trevligare sätt än att man numera inte ens kan handla på IKEA utan att riskera att bli mördad.

Vilka som är våra största hollywoodnamn just nu känner alla redan till och därför tänker jag till dagens tema försöka mig på att göra en önskelista. Det finns nämligen många svenska namn som BORDE kunna göra succé over there, som är så speciella i sin utstrålning och i det dom gör att det skulle förvåna mig om den stora filmdörren inte öppnas snart.

 

Med en miniroll i Kathryn Bigelow´s Zero Dark Thirty, en lite större i Dying of the Light (mot Nicolas Cage) och en ännu lite större i TV-serien Tyrant så känns det som att Alexander Karim står i startblocket för att brejka stort over there. Här hemma har vi sett honom i Andra Avenyn, Äkta människor, i Arne Dahl och Johan Falk-filmerna och som Vanheden i nya Jönssonligan.

 

Jag skulle kunna sätta en hundring på att Madeleine Martin kommer bli nästa stora skådespelarexport. Hon är den perfekta mixen av allt som gör en kvinnlig skådespelare intressant. Nu kan man se henne på bio som Em i filmen Odödliga och hon spelade Nadja i Snabba Cash 2 och 3.

 

Andreas Öhman är kanske den mest begåvade unga manusförfattaren och regissören vi har i det här landet OCH han har en fingertoppskänsla när det gäller att casta skådespelare som man väldigt sällan ser. Efter filmerna I rymden finns inga känslor, Bitchkram, Remake och Odödliga har han nu gett sig av till USA och tamejtusan om det inte kommer smälla till ordentligt snart? Han om någon förtjänar det!

 

 

Nu när jag får önska fritt så är det precis vad jag tänker göra. Jag skulle vilja se Sofia Helin åka till Hollywood, bli vän med Nic Pizzolatto, få honom att skriva in Sofias paradroll som ”Saga Norén länskrim Malmö” i nästa säsong av True Detective och göra henne till den ena polisen i en duo där Jessica Chastain är den andra.

 

Varje gång jag ser en Ulf Malmros-film så tänker jag ”tänk om han hade kunnat få göra precis den här filmen fast med amerikanska skådisar och med hollywoodpengar”. Jag tror nämligen att det som vi uppfattar som så väldigt ”typiskt svenskt” med lätthet skulle kunna göras ”typiskt amerikanskt” också. Och Malmros sätt att filma och känsla för personregi skulle behövas over there.

 

 

Här snackar vi star quality av ett nästan omänskligt slag. Felice Jankell var det enda sevärda i TV-serien The Hundred Code, hon spelade Sophie i Unga Sophie Bell, Fabienne i Alena och hon var banne mig självlysande i Från djupet av mitt hjärta. Hur långt Felice Jankell kommer gå tror jag enbart beror på vilka roller hon kommer tacka ja till. För roller lär hon få, i massor. Om det är jag fullständigt övertygad!

 

Jag VILLVILLVILL att Lisa Langseth ska få möjligheten att göra film i USA. Jag skulle tycka att det var SÅ spännande att se vad hon skulle kunna göra med sina idéer i det där stora moralpanikslandet. Herregud, det var Lisa som gav Alicia Vikander sin första långfilmsroll och sen gjorde hon Hotell, detta MÄSTERVERK!

 

En annan dröm jag har är att nån svinrik hollywoodmänniska ska ge John Ajvide Lindqvist ett förskott  på en miljon dollar för att skriva ett långfilmsmanus. Inget som är baserat på en bok, ingen TV-serie, bara ett originalfilmmanus som innehåller ALLT som är grogrunden i hans författarskap. Läskigheter, kalla kårar men ändå….vardag. Och sen vill jag att hans manus till Bröderna Lejonhjärta ska bli film såklart – om det nu finns nåt manus och om det nu någonsin blir nån film.

Jag kan inte låta bli att undra vad mannen som ligger bakom Johan Falk-filmerna skulle kunna åstadkomma med hollywoodbudget. Nu är det inte kreativitet och idéer som kostar pengar men tänk om, tänk OM Anders Nilsson kunde få gå actionbananas utan att behöva tänka på stålarna, jag skulle vilja veta hur bra det kan bli. Eller så blir det ingen skillnad? Sånt vet man aldrig förrän efteråt.

Idag skriver resten av filmspanargänget om samma tema. Klicka dig vidare för att se hur dom valt att närma sig ämnet.
Rörliga bilder och tryckta ord
The Nerd Bird
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Filmitch

Publicerat

FRÅN DJUPET AV MITT HJÄRTA

Jag sitter i bilen på väg hem från bion. Filmen jag just sett känns bokstavligt talat som ett skärp runt bröstkorgen. Det dras åt, det är tungt att andas, jag kan nästan känna lukten av läder. Fan alltså, den tog, filmen. Jag trodde inte det, inte till en början.

Madde (Felice Jankell) är en ung tjej med ett mörkt inre. Hon mår inte bra, faktiskt inte bra alls. Hennes mamma dog när hon var mindre och barndomen som hon minns den släpper henne inte. Hon går till en psykolog och hon medicinerar för orka men hela hennes aura känns tung. Om man inte förstår hur Madde mår genom att titta på filmen kan man alltid lyssna på vad hon säger. Maddes egna tankar om livet ligger som en poetisk berättarröst under stora delar av filmen och jag har lite svårt för det. Det blir pretentiöst. Naturromantiska bilder i kombination med djupa funderingar och metaforer, hör jag Terrence Malik, nån?

Sån tur både för mig och för filmen att regissören inte heter Terrence Malik utan Magnus Hedberg. Hedberg har nämligen fler strängar på sin lyra än att filma grässtrån i motljus och låta skådespelare väsa fram dålig poesi timme ut och timme in. Från djupet av mitt hjärta har nämligen en handling som för mina tankar till en svensk variant av Den sista färden.

Det är fyra vänner, det är två kanoter, det är skogar, vatten, öppna eldar, stickade tröjor och det är en domedagskänsla som sakta sakta tuggar sig in genom märg och ben, sådär som om man tänker sig en kloakråtta med rackigt garnityr som ska försöka sig på att äta utgången vakuumförpackad flintastek.

Jag märker att jag vrider mig som en daggmask i biofåtöljen. Det långsamma tempot gör nytta. Jag har fortfarande svårt att ta till mig berättarrösten men snacket  skådespelarna emellan flyter på, jag tror på dom, alla fyra. Felice Jankell som Madde är den klarast lysande stjärnan, hon är verkligen helt fenomenal! Maddes kompis Jessica spelas av Jessica Raita, Rasmus Luthander är Jessicas pojkvän Andy och Sven Boräng är Andys bästa polare Robin och alla dessa tre är skönt okända ansikten för mig och alla tre är duktiga, riktigt duktiga.

Det är inga enkla roller att spela, det är mycket som händer med personligheterna under denna kanotsemester och inte en enda gång går skådespelarna i dom klassiska svensk-film-fällorna med Dramaten-överspel och knackig dialog som kräver skämskudde. Fotot är dessutom grymt bra! Och musiken är klassisk och nästan svidande vacker stundtals. Jag är kort och gott riktigt imponerad av den här filmen!

Om visningen:

Jag såg filmen på en ”exklusiv visning” på Klarabiografen som ligger i Kulturhuset i Stockholm. Efter visningen skulle det bli ett möte med filmteamet samt en efterföljande Q & A med filmens regissör. Det blev det inte. Vi var sju personer i publiken och eftersom det inte fanns någon moderator så meddelade regissören Magnus Hedberg innan filmen startade att han skulle finnas tillgänglig för frågor om det var någon som undrade nåt efter filmen. Personligen tycker jag det var rätt skönt att det inte blev någon uppstyrd Q & A med så få personer på plats. Jag blev däremot glad över att få en liten pratstund med regissören efter filmen där jag fick en chans att tala om att jag verkligen gillade den. Det kändes liksom bra att få säga det öga mot öga.

Publicerat

Fredagsfemman # 170

5. Hockey-VM

Sportdags igen. Okej, hockey-VM går inte att jämföra med fotbolls-VM, inte på en fläck, men ändå….det är bra kul ändå.

.

.

.

4. Aktuella biofilmer på Itunes?

Jag kan inte låta bli att drömma. Tänk om det gick att hyra aktuella biofilmer på Itunes, undrar hur mycket piratnedladdningen skulle gå ner då? Jag skulle utan att tveka det allra minsta LÄTT betala en hundring om jag kunde hyra en ny biofilm direkt in i min TV – och då bor jag ändå i Sveriges största stad där det kryllar av biografer. Hur skulle jag inte resonera om jag bodde i en mindre stad eller i en ort kanske i total avsaknad av biomöjligheter? Det känns som det börjar bli dags att tänka utanför lådan nu.

.

.

.

3. Från djupet av mitt hjärta på söndag

På söndag visas den nya svenska dramathrillern Från djupet av mitt hjärta på Klarabiografen (mer info finns här) och regissören Magnus Hedberg finns på plats. Jag är riktigt nyfiken på filmen speciellt eftersom Felice Jankell har huvudrollen, den enda skådespelaren i TV-serien 100 Code som kan vara nöjd med sin insats. Mitt enda aber just nu är att jag läst den lilla informationen som finns att tillgå på ImdB: ”Four friends are fatefully thrown into a veritable hell in this ambient and sometimes truly poetic Swedish genre drama.” Nåja. Det kan vara vettigt att sänka förväntningarna.

 

.

.

.

2. Alena

Apropå Felice Jankell, är det nån mer än jag som ser fram emot den svenska skräckfilmen Alena med nämnda Felice i rollistan (samt Helena af Sandeberg, Molly Nutley med flera), baserad på Kim W. Anderssons skräckseriebok?

.

.

.

1. Glädjen över knasbollsmanus

Idag har Big Game premiär. Det är en film som handlar om när Air Force One blir nedskjutet nånstans ovanför Finland och USA:s president (Samuel L Jackson) hittas i skogen av den 13-årige pojken Oskari (Onni Tommila) som gett sig tusan på att överleva ett dygn i vildmarken alldeles ensam. Nu hamnar han i en helt annan situation med terrorister i hälarna och presidentens överlevnad på sina axlar. Alltså, jag gillar det här!! Jag gillar det alldeles osett. Idén är så knasig och skön att jag jublar bara av att filmen blev gjord. Det känns noll procent säkert att filmbolaget kommer gå ens plus på det här men NÅN trodde på manuset och denna NÅN ska ha SÅ mycket cred tycker jag i dessa remakes-boats-och-blockbustertider. Jag ska se filmen så fort jag kan och jag HOPPAS att den är svinbra!

.

.