BRITT-MARIE VAR HÄR

Det var någonting som fick mig att sluta läsa boken Britt-Marie var här efter ungefär en läst tredjedel. Det var något med det osannolika i att Britt-Marie efter fyrtio år av samma extremt fyrkantiga och fläckfria liv utan att till synes tveka vågar ta sig utanför sin comfort zone när maken visade sig vara en skitstövel. Hon blir inte arg, utåt sett, hon knyter handen i fickan, tar sig till Arbetsförmedlingen och tackar ja till ett jobb hon egentligen inte borde klara av – i en annan stad.

Jag gav alltså upp boken men filmen ville jag se. Tuva Novotnys debutfilm som regissör, det lät spännande. Pernilla August som Britt-Marie, ja, varför inte. Jag såg henne i inte mindre än tre filmer på Stockholm Filmdagar och hon är verkligen en kameleontskådespelare. En sörjande rysk kvinna i Kursk, en missunnsam mamma i Eld&Lågor och som Britt-Marie.

Historien känns ännu mer otrolig i filmen än jag upplevde den i boken, ändå köper jag den mer i filmen. Auran av saga gör sig på något sätt bättre här. Det som också gör att filmen funkar riktigt bra i mina ögon är alla biroller. Allt från Mahmut Suvakci som pizzabagarn, Olle Sarri som avig kommungubbe, Malin Levanon som blind fotbollsspelare, Anders Mossling som mysig polis och Stella Oyoko Bengtsson som den fotbollsälskande Vera.

Om jag ska sammanfatta Britt-Marie var här med ett ord så blir det mellanmjölk men med tillägget att det är mellanmjölk på ett BRA sätt. Det här filmen kan troligtvis inte reta upp någon, den kan heller inte få ner nån i brygga eller utropas till Sveriges Bästa Film Ever. Det här är en ”funkisfilm”, det är en vardagsmiddag, det är falukorv med stuvade makaroner och kranvatten med citronskiva i litet Duralexglas, det är ljummen tigerkaka med bryggkaffe i femkronorsmugg från Ikea, det är att summera dagen in i någon annans bomullsöron, det är somna till Karlavagnen/How I met your mother/Hela Sverige bakar. Det är en helt vanlig dag i ett helt vanligt liv där ingenting speciellt i varken stort eller smått har hänt. Imorgon vaknar vi och andas igen.

Som Britt-Marie säger:
– En dag i taget, Britt-Marie. En dag i taget.

Fredagsfemman #289

5. Blekinge får en alldeles egen filmfestival!

Jamensermanpå! Blekinge ger sig in i filmfestivalmatchen och kör igång Carl International Film Festival i Karlskrona 8-13 september. Det premiärvisas The Nile Hilton Incident som invigningsfilm (och det känns spontant som en bra start) plus att det är fokus på finska filmer under programpunkten Focus Finland. Bland annat. Festivalmedlemskapet kostar blott 20 spänn och varje biljett 50 (40 för studenter och pensionärer). Ett festivalpass kostar 250 kr. Känns som rena rama Ullared-rean jämfört med Stockholms Filmfestival. Kolla in hela festivalprogrammet här.

.

.

.

4. Veckans matiné på bio

Jag såg reklam för Veckans matiné när jag var på bio i onsdags, stora pappskärmar som visade att Veckans matiné skulle man kunna se för 85 kr (tror jag det var) och mer info samt biljettbokning kunde ske i appen samt på sf,se. Jag letade. Och letade. Och letade. Och googlade. Ingenstans hittar jag info om detta. Jag twittrade om den i hopp om att SF skulle ge mig svar (eller en karta och kompass så jag kunde komma rätt) men i skrivande stund har jag inte gått något svar. Nån som läser detta som är bättre detektiv än jag? Nån som läst nåt om denna BRA och nya idé? För jag tycker ju den är BRA annars hade jag inte blivit nyfiken och velat veta mer. Matinéer passar många och 85 spänn är billigt för ett biobesök. Men, som sagt, man behöver vara på Sherlock och Watson för att hitta rätt i SF:s informationsdjungel.

.

.

.

3. Tips på tre riktigt jäkla tokbra sommarprat

Jag gav inte upp Sommar i P1, inte helt och inte alls trots att jag stängt av många många sommarprat i år. Jag ger dom en kvart sen är det giljotinen om det inte funkar. Men här kommer tips på tre suveräna sommarprat (om du inte redan hört dom): William Spetz, Lisa Langseth och Fredrik Backman. Jag TROR att även Tommy Ivarssons sommarprat är exceptionellt bra, jag har inte hört hela än, jag satte nämligen på programmet efter ett biobesök på Rigoletto i Stockholm och när jag kom till korsningen Sveavägen/Kungsgatan var jag så söndergråten att jag var tvungen att stänga av. Fan, folk glodde ju. Jag fulgrät sådär så ansiktet korvade sig. Så jag har hört max tio minuter och ska absolut lyssna klart. Jag ska göra det samma dag som jag ser The Road i ett streck. En dag när jag är stark som granit inombords alltså. Oklart när.

.

.

.

2. Världens bästa film som utomhusbio

Imorgon smäller det! Imorgon visas Det stora blå som utomhusbio i Rålambshovsparken.  En film som tål att ses hur många gånger som helst. Jag hoppas bara att den gör sig i utomhusformat, att ljudet blir okej och att folk kan koncentrera sig på historien, det är nämligen den enda filmen jag gett betyget 6/5. Den är ofelbar tamejtusan.

.

.

.

1. Idris Elba
Ja för tusan hakar. Filmvärldens svar på Robbie Williams bara måste upp på första plats denna vecka. Robbie Williams?? kanske du tänker och ja, Robbie Williams! Precis som Robbie så är Idris en såndär man som ALLA kvinnor OCH ALLA män gärna skulle tillbringa en natt med. Eller två. Eller längre än så, eller kortare än en natt också om den krävdes. Han har en såndär manlighet som inte retar någon, som inte behöver tävlas med, som bara är självklar, varm och helt freaking underbar. Imorgon blir det recension av The Dark Tower här på bloggen förresten. Mer Idris då alltså.

Fredagsfemman #250

5. Jävla klåpare!

Av en slump klickade jag mig in på TV12 vilket typ ALDRIG förut hänt (om det inte visats fotboll). Men precis när jag hamnade på den kanalen började första avsnittet av den svenska humorserien Jävla klåpare och jag kunde varken zappa vidare eller sluta skratta. Ett sånt klockrent hån av hantverkare! Jag hoppas att dom som jobbar med dessa yrken har självdistans nog att skratta dom med. Måns Nathanaelson, Anastasios Soulis, Liv Mjönes och Leif Andrée har huvudrollerna. Skrattfest!

.

.

.

4. Okejokejokej jag erkänner.

Jag har garvat jättemycket åt Swedish Dicks också. Finns på Viaplay. Johan Glans och Peter Stormare är en störtskön duo. Peter Settman regisserar. Och det blir en säsong 2.

.

.

.

3.  Amy Adams

Hon är helt magnifik i Nocturnal animals och snart får vi se henne i Denis Villeneuves Arrival. 2016 är verkligen Amy Adams år! (Vi kan väl helt enkelt bara förtränga Lois Lane i Batman V Superman va?)

.

.

.

2. Den svenska uppföjarvarianten

Kan det ha varit så att det började med Reine och Mimmi i fjällen? Alltså ”trenden” med att göra film av en populär TV-serie? Sunes sommar kom efter Sune gjort succé som julkalender, Svensson Svensson blev film, Lorry likaså. Och nu ska alltså Solsidan bli film också. Det jag tänker på ibland är tvärtomtanken. Jag skulle gärna se filmen Vuxna människor fortsätta som en TV-serie. Jag undrar nämligen ibland vad det blev av alla karaktärerna. Karin Bjurströms Nenne, Felix Herngrens Frank, Micke Persbrant, lyckades han nånsin hålla sig trogen som sin buffel Georg och Fredrik Lindströms kulturman Markus, vad hände med honom? Är jag ensam om dessa tankar?

.

.

.

1. Hur lång tid tar det innan Fredrik Backmans nya bok Björnstad blir film?

Hinner man säga ”sickenblås”? Björnstad handlar alltså om kärleken till en folkrörelse, manlighet, identitet, sport och längtan efter att få visa vem man verkligen är. Manlig gruppdynamik, småstad och hockey alltså. Allvarligare än föregångarna. Jag hoppas på den här filmen och på att det finns en roll typecastad för Göran Ragnerstam.

.

.

.

 

EN MAN SOM HETER OVE

”Hej. Hmmm. Så sitter jag här IGEN på biografen. Hur många dagar är det sen jag spottade och svor över det här med biobesök, folkmassor, dålig bild och störande snacks? Ja, dagar? Är det inte dagar sen? Är det timmar? Minuter? Ja, ja. Men vafan, jag hade ju tid nu att se filmen och det är klart att jag vill veta vad alla pratar om. Samtidigt…varför ska man se en film IGEN om en sur jävla gubbe som man ska få förståelse för på grund av att han varit med om en massa skit? Är det nåt frikort på elakhet eller, ett tragiskt liv? Får kvinnor per automatik bete sig som svin för att livet varit tarvligt? Nä precis, jag trodde väl det. Och vad är det här med att Ove kallar alla för ”idiot” hela tiden? Vad är det för stil? Han är fan knappt uppfostrad gubbjäveln ändå ser han det som sin rättighet att sätta andra på plats och ständigt tala om att dom har fel och är värdelösa… SLUTA TUGGA PÅ BLÅBÄRSBOMBER SNÄLLA MÄNNISKA TILL HÖGER! Och varför ska han gå omkring i radhusområdet och leka polis mot sina grannar? Varför är hans sätt det rätta och alla andras fel? Fan vad jag är trött på gamla griniga gubbar. Sååååå trött. Och kärringen bredvid mig skrattar hejdlöst, hon slutar inte, vad ÄR det hon skrattar åt? Jag ser inte det komiska i den här filmen alls….jag tycker det mest är tragiskt….svart….ett drama om en ensam svensk 59-årig änkling som levt ett helt liv med sin kärlek och jobb. VADSKRATTARDUÅÅÅÅÅT? Jag vill så gärna fråga henne men gör det inte. Man pratar inte på bio och vem är jag att tala om för henne att hon skrattar fel? Men hon till HÖGER, alltså jag vill trycka ner hela den där jättepåsen med kombinationen prassliga och stenhårda godisar I HALSEN PÅ´NA men jag gör det inte. Jag kallar henne inte ens idiot. Inte så hon hör. Jag skriver en text om henne istället och jag svär som om min mamma inte försökt lära mig bättre svenska än så. Och filmen trummar på och jag försöker hålla den där Ove ifrån mig för Rolf Lassgård är inte min Ove, min Ove när jag läste boken var mer Ralph Carlsson och min Ove beskrevs med Fredrik Backmans jättemysiga sätt att skriva och jag tyckte mycket mer om bokens Ove än filmens….Och nu GRÅTS det också!! Snoras överallt. Har jag missat nåt nu? Är det katten som gör att hela publiken ”dör sötdöden” eller vad är det? För inte är filmen sorglig…..? Är den det? Boken var det men filmen…nä? Va? Fast det är fint med dom där barnen….och ”morfar”….ganska gulligt. Och Bahar Pars drar värsta charm-lasset som gravida Parvaneh, hon är helskön! Fan…det svider i ögat! GOSSE vad det svider! Och nu rinner det tårar och jag får torka bort dom med tröjärmen och nu tror hon bredvid säkert att jag bölar som alla andra men hon får tro vad hon vill. Jag vet. Jag vet att jag är Ove jag med. Jag är också en sur gammal gubbe när det gäller grejerna JAG stör mig på. Jag skiter i att det kör bilar på gatan eller att nån har en ful hund eller inte kan hantera en stege men jag blir fucking galen när folk är respektlösa på en liten biograf. Respektlösa….så som Ove tycker att bilister är på områdets smala vägar med körförbud. Je suis Ove. Helt enkelt. Och såååå pjåkig var inte filmen. Men nu ska jag gå ut i snön och innan jag nått fram till bilen är filmen glömd och nästa visning fylls till bredden. Obegripligt på nåt sätt ändå. Vad är det med Ove som drar?”

(Trean är jättejättesvag, det måste nog tilläggas här)

Fredagsfemman # 74

5. Paul Rudd

En av världens roligaste och charmigaste snubbar heter Paul Rudd. Han är nästan larvigt bra och han är banne mig bra i allt han gör. Idag skulle Prince Avalanche med honom i huvudrollen haft biopremiär men den verkar vara bortplockad från SF´s repertoar, jag hittar den inte i alla fall. Men det gör inget, ingen kommer sakna den. Jag sågade filmen rätt hårt igår och kanske kan man tycka att denne Paul inte förtjänar fredagsfemman-uppmärksamhet i och med det men JO, det gör han. Se I love you man istället så förstår du. Han borde ha en garanterad plats på listan varje vecka, det där Avalanche-skräpet är snart glömt. Slappin´the base! Jaharå!

 

 

4. Sucken när det bara är pengar som pratar

Nu går The Lone Ranger på biograferna. Jag kan gissa att den går för fulla hus. Jag kan också gissa att väldigt få betalande besökare går från bion med ett nöjt leende på läpparna. Alltså, jag brukar sällan dissa filmer osedda men The Lone Ranger är en sån illaluktande money-talks-produkt att jag tänker fortsätta negga och faktiskt vägra gå och se den. Jag har pratat med en del kids om filmen, den som många av dom beskriver som ”Jack Sparrow har blivit cowboy eller indian eller nåt” och den kommer locka dessa kids som fortfarande tycker att Pirates of the caribbean är det ballaste som visats på TV. Men den är 2 tim 29 min lång. Det finns inte en tonåring som har ro nog i kroppen till att njuta ens av en vitsminkad Jack Sparrow så länge. Tror jag. Men jag vet inte. Det är bara en kvalificerad gissning. Lika kvalificerad som dollartecknen i ögonen på filmbolaget.

 

 

3. Liv Ullman

Hon har ”nåt”, Liv Ullman. Det ”nåt” hon har har hon alldeles av sig själv och hon behöver inte relationen med Ingmar Bergman för att vara någon. Så tycker jag. Fast jag förstår också att utan Ingmar Bergman hade hon kanske inte varit den Liv Ullman vi nu känner till. Hönan och ägget, den ständiga frågan som saknar svar. Kanske går det att hitta svar i filmen Liv och Ingmar – A love story som har biopremiär ( i alla fall i Stockholm) ikväll. Jag är sugen på filmen och jag förstår inte riktigt varför. Vad är hönan och vad är ägget i den ekvationen?

 

2. Ove får mig att skratta

Kan inte nån bara göra film på Fredrik Backmans bok En man som heter Ove? Typ….NUUU?

 

 

 

 

1. Tack för allt LOVEFILM!

I nästan hela mitt filmbloggarliv har LOVEFILM varit min sponsor. Jag har fått och postat hundratals hyrfilmer, jag har fascinerats över deras enorma filmbibliotek och många många gånger har jag hittat filmer som inte går att få tag i någon annanstans. Jag har tyckt om att jag fått låna faktiska DVD-och Bluray-skivor, att jag har kunnat se film ”the old fashion way” utan att streama via datorn. Nu lägger LOVEFILM ner sin verksamhet i Sverige, den 10 juli är sista dagen och med det försvinner nåt som blivit en trygghet för mig. Med en ledsen tår i ögat säger jag hejdå och TACK för allt!