Fredagsfemman #291

5. Lost in translation-förbannelsen

För varje film som Sofia Coppola gör, vill man inte så gäääärna att den ska kännas lika speciell och bra som Lost in translation gjorde? Och blir man inte besviken på filmerna varje gång för att det är just Lost in translation man jämför med? Idag har De Begragna biopremiär, Sofia Coppolas senaste film men ett gäng coola kvinnor i huvudrollerna. Nicole Kidman, Elle Fanning och Kristen Dunst och sen är Colin Farrell med på ett hörn också. Ett stort kan jag anta.

.

.

.

4. Kaffe <3

Kanske är det en otippad grej här på fredagsfemman men jag vill ändå slå ett slag för en av mina följeslagare genom både mitt filmtittande OCH genom livet. Kaffe. Vilken uppfinning va! KAFFE! Och av alla sorters mer eller mindre svåruttalade kaffesorter är det den enklast möjliga jag älskar mest. Vanligt simpelt bryggkaffe. En sån underskattad dryck. Helst med mjölk såklart. Mycket mjölk.

.

.

.

3. Suspiria under bron på söndag

Dario Argentos Suspiria är en riktig toppenfilm, åtminstone tycker jag det. 5/5 fick den av mig när det begav sig (recensionen finns här) och det är ett betyg jag står för alla dagar i veckan. På söndag visar Bio Rio den som utomhusbio (mer info finns här) och det är ett riktigt evenemangstips. Bra film, myselipys under bron OCH en spännande chans att se originalet innan den amerikanska remaken dyker upp senare i år, fyrtio år efter originalet. Nu med Chloë Grace Moretz, Tilda Swinton och Dakota Johnson i huvudrollerna.

.

.

.

2. Hehe… följetongen Veckans Matiné fortsätter

Veckans Matiné på Filmstaden Söder blir mer och mer intressant tycker jag (förr-förra veckan skrev jag detta och förra veckan detta). Eftersom SF:s kundtjänst inte riktigt svarar mig med förståelig information och jag hade vägarna förbi Filmstaden Söder så frågade jag helt enkelt i kassan. Jag såg också att den stora reklamskylten var borttagen. Jag blev dock inte så värst mycket klokare av kassapersonalens svar MEN personalen själva hade inte heller fått någon info. Dom hade själva ringt till kundtjänst för att kolla varför vissa filmer vissa tider gick in för ett billigare pris i kassan men fått till svar – från sin egen kundtjänst – att ”dom inte ville gå ut med den informationen på hemsidan”. Alltså, jag förstår verkligen inte. Min fascination för detta ”problem” beror enbart på att jag tycker det är en bra grej, en riktigt bra grej av SF och dom trycker upp reklamprodukter som uppenbarligen är gjord för att biobesökare ska läsa den, man vill – antar jag – få fler att besöka biografen under dygnets tidigare timmar, man har en chans att styra biobesökarna till vissa filmer pga sänkt pris MEN man vill inte gå ut med det offentligt. Bara på reklambanners, inte på appen/hemsidan där man kan boka biljetter. JAG BLIR INTE KLOK PÅ SF. Hur tänker PR-avdelningen? Jag fattar IIIIIINGENTING.

.

.

.

1. Sverrir Gudnason som Björn Borg

Titta på bilden. Titta snabbt eller sakta, titta hur du vill. Ser du Björn Borg eller ser du Sverrir Gudnason? Preciiiiiis, du ser Björn Borg alla dagar i veckan. Sverrir är så sjukt lik Björn Borg att det känns som ett casting-mindfuck. Vem kunde ana detta? Inte jag i alla fall. På måndag har filmen Borg smygpremiär för att sedan ha riktig premiär på onsdag. Självklart kommer jag se filmen. S-j-ä-l-v-k-l-a-r-t!

FILMÅRET 2003

I mina ögon var 2003 inte det starkaste av filmår. Jag hade inget problem att hitta tio jättebra filmer, i ärlighetens namn hittade jag många fler, MEN dom där riktiga storfilmerna lyser med sin frånvaro. Istället blev det ett år där genren drama fick och tog stor plats och listan blev lite av en jordenruntresa.

 

10. Återkomsten
(Возвращение, Regi: Andrey Zvyagintsev)

Ojsan alltså. Den här ryska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt.

.

.

9. Old boy
(올드보이, Regi: Chan-wook Park)

Den här sydkoreanska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt. Chan-wook Park har gjort en film som är något alldeles extra, precis som Min-sik Choi i huvudrollen! Magisk skådis det där!

.

.

8. Skenbart – En film om tåg
(Regi: Peter Dalle)

Att se den här svenska filmpärlan gör faktiskt inte ont alls. Peter Dalle har lyckats göra en komedi som (har jag märkt av egen erfarenhet) alla som inte sett den tokdissar men alla som sett den tyckt om. Det är underligt det där att så många vill och tycker sig kunna såga osedda filmer. Vad vet dom? Nä, precis, ingenting. Att såga filmer man inte sett är precis samma sak som att erkänna att man VET att man inte har förmågan att bli positivt överraskad av någonting alls. Och till er kan jag bara säga: jag tycker väldigt väldigt synd om er, stackars små förutbestämda inskränkta människor. Tänk vad ni går miste om i livet (och nu syftar jag inte enbart på Skenbart).

.

.

7. Monster
(Regi: Patty Jenkins)

Aileen Wuornos. Jag får hurven bara jag ser och hör hennes namn. En otäck människa. Döda psykopatögon. Att en sån fantastisk vacker kvinna som Charlize Theron lyckas gestalta Aileen som hon gör är banne mig otroligt. Vilken förvandling. En mycket väl värd Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll!

.

.

6. Galen i kärlek
(Something´s gotta give, Regi: Nancy Meyers)

Det är aldrig för sent, inte för någonting och speciellt inte för att bli kär. Det här är en film med PEPP-märkning DeLuxe. Det här är en film att må bra av, alltså må bra ända in i benmärgen. Och Keanu är värsta läkarhetingen. Bara en sån sak!

.

.

5. Elephant
(Regi: Gus Van Sant)

Gus Van Sant gjorde en film om skolskjutningen vid Columbine High School och det HÄR är en film som banne mig gör ont att se. Jag blir ledsen, uppgiven och samtidigt…skulle jag vilja utbilda mig till samhällskunskapslärare så jag kunde få visa filmen för mina klasser.

.

.

4. Lost in translation
(Regi: Sofia Coppola)

Det är nånting övernaturligt över den här filmen. Magisk är ett sånt överanvänt ord, annars hade jag använt det. Med Lost in translation har Sofia Coppola fått till en typ av känsla som jag inte sett vare sig förr eller senare på film.

.

.

3. Ett hus av sand och dimma
(A house of sand and fog, Regi: Vadim Perelman)

Precis som filmen på plats 4 så lever den här filmen på sin känsla. Det vibrerar om den. Det är en sån liten och enkel berättelse egentligen men den blir stor, viktig och världsomvälvande. Det lilla livet är ofta det.

.

.

2. Love actually
(Regi:  Richard Curtis)

Bara tvåa??? Ja. Bara tvåa. Love actually är kanske den feel-godaste filmen av dom alla, den är underbar på alla sätt och vis. Men när det kommer till årets lista får den faktiskt känna sig slagen – även om det känns liiiiite surt. Men årets etta är fantastisk på ett annat sätt.

.

.

1. A Mighty Wind
(Regi: Christopher Guest)

JAG. ÄLSKAR. DEN. HÄR. FILMEN.

 

Bubblare: Hitta Nemo, Kill Bill 1, Bruce den allsmäktige, 21 gram, The life of David Gale, Dogville, Station Agent, Bad Santa, Darkness falls och Open Range.

.

Idag är vi flera filmbloggare som listar våra favoritfilmer från 2003. Klicka på bloggnamnen för att komma vidare.
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Flmr
Spel och film