VOX LUX

Den här filmen har tre röda trådar – och ingen av dom är Nathalie Portman. Spännande va? Kanske till och med lite…konstigt? Ja, med tanke på postern tänker jag. Vox Lux är nämligen ingenting av det den utstrålar.

Nathalie Portman må vara både frontfigur och exekutiv producent (tillsammans med Jude Law och Sia, den sistnämnde har även skrivit låtarna som används i filmen) men filmens riktiga stjärna är ändå Raffey Cassidy. Cassidy är tjejen som spelade dottern i The killing of a sacred deer men hon har även varit med i Tomorrowland, Dark Shadows, Allied och Snow White and the Huntsman. Hon är verkligen morgondagens storstjärna, jäklar vad bra hon är här!
Så om Raffey Cassidy är en av filmens röda trådar så är Willem Dafoes berättarröst den andra och terrorattacker den tredje. Filmen börjar med en skolskjutning och tar sig via 9/11 till brutal massaker på badstrand och hela tiden känns det som att dessa till synes helt onödiga massavrättningar vill berätta något för oss, jag vet dock inte vad.

Den fjärde röda tråden skulle kunna vara ett frågetecken för det är ungefär så jag ser ut när jag tittar på filmen. Jag blir inte klok på den. Början är otroligt bra men sen börjar det gunga och berättelsen skiftar både i kvalitet och visuellt engagemang. Handlar allt om ödet? Om att göra det bästa av sitt liv om man nu ändå lever/överlever? Jag vet inte. Jag vet bara att första halvtimmen satt jag som på nålar, jag blinkade knappt och sen blev det segare och segare. Ju mer Nathalie Portman i bild ju mer fokus blev det på just HENNE i bild och ju mindre på historien – och då är hon ändå, såklart, bra!

Det här är inte en film för alla, jag är knappt säker på att det är en film för mig. Den pendlar mellan en fyra och en svag tvåa så det är svårt att betygssätta den men jag fäller hellre än friar den här gången. Så får det bli.

 

Fredagsfemman #222

5. Res till Island med filmens hjälp

Längtar du efter semester men inte har tid eller råd att resa iväg? Har du inget att göra på söndag? Här kommer ett tips som gör att du kan ta dig en snabbis till Island på ett superenkelt sätt. Bege dig till Filmhuset på Gärdet och se Korpen flyger (1984) kl 14, sen fyller du på med lite kaffe och ser sen Korpens skugga (1988) kl 16.15. Klicka på filmernas namn för att komma till Cinematekets hemsida och biljettbokning och tänk på att Korpens skugga bjussar på en mix av svenska skådisar som man knappt skulle kunna tänka ut under en LSD-tripp: Reine Brynolfson, Noomi Rapace och Sune Mangs!!

.

.

.

4. Nathalie Portman dansar på TV

Imorgon kväll visas Black Swan på SVT2 på allra bästa sändningstid. Ingen reklam och filmen börjar redan kl 21. Ingen nattmangling alltså! Ladda upp med snacks och Cola, kryp upp i soffan, njut av en reklamfri visning och en fantastisk Nathalie Portman! Här är min recension av filmen.

.

.

.

3. The Rock på Instagram

Absolut mysigast på Instagram just nu är i mitt tycke Dwayne Johnson. Visst förstår jag att varenda bild egentligen är genomtänkt reklam för honom själv men det är klart han vill visa alla sina sidor, han är ju en störtskön snubbe med stort hjärta som dessutom lägger en hel del tid på att sätta guldkant på andras liv, andra som kanske inte riktigt dragit en vinstlott i livet.

.

.

.

2. Alicia Vikander som Lara Croft

Nu har det gått en dryg vecka sen världen fick reda på att det är Alicia Vikander som ska spela Lara Croft när TV-spelshjältinnan ska bli film igen. Är det BARA jag som inte jublar? Alltså…inte för att jag tror att Alicia kommer misslyckas på nåt sätt, nejdå, jag tror hon kommer göra även denna roll med bravur men känns det inte lite….trist? Angelina Jolie var också tuff (och perfekt!) som Lara Croft men gjorde det filmen bättre? Det ENDA som ger mig aningens högre puls med nya Tomb Raider-filmen är regissörens namn. Roar Uthaug, den norske killen som regisserade Vågen. Det ska bli riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma med hollywoodmiljarder i byxlinningen och magnifika Alicia framför kameran!

.

.

.

1. Lycklig av Lyckliga gatan!

Ja, tänk för att jag blir det! Jag blir alldeles tok-lycklig av Lyckliga gatan trots att det är en TV-serie som går på TV4 med allt vad det innebär av skitreklam och avbrott. Att tota ihop unga rappare från diverse förorter med äldre etablerade artister är så genialt på så många plan att jag inte tänker lista dom, du får helt enkelt tänka själv. Det här är Så mycket bättre men nedsläppt i verkligheten och i soffan sitter jag med tårarna rinnandes nedför kinderna, droppande ner i kaffekoppen samtidigt som jag skrattar och sparar ner låtarna på Spotify. Här finns avsnitten. Sluta fördoma dig nu och TITTA!

.

.

BLACK SWAN

Black swan har inte premiär på svenska biografer förrän 4:e mars. Det är synd tycker jag då filmen är en av dom stora förhandssnackisarna inför Oscarsgalan den 27:e februari.

Eftersom det kan vara klurigt att tippa rätt vinnare i min Oscarstävling utan ha sett alla dom stora tävlande filmerna så kommer jag att recensera dom kvarvarande tre nominerade i Bästa film-kategorin dom närmsta dagarna: Black swan, The fighter och True grit. Jag hoppas såklart att mina åsikter kan hjälpa till liiite på traven i förhandstippandet.

Men nu till filmen!

Nina (Natalie Portman) är perfektionist, träningsnarkoman, kontrollfreak och en prima ballerina i ett och samma fodral.

Nina har sitt dockrosa flickrum hemma hos mamma, den före detta dansaren som inte går miste om en enda chans att berätta för dottern att hon minsann fick ge upp sin karriär för att få henne och den outtalade kontentan blir att dottern ska vara glad, söt, trådsmal, tacksam och framgångsrik ”för mammans skull”.

När Ninas balett ska sätta upp en nyskapande version av Svansjön under ledning av den osympatiske fransosen Thomas (Vincent Cassel) vill självklart alla kvinnliga dansare åt rollen som Swan Queen, men bara en kan få den. Thomas vill göra drottningen som två svanar, en vän och vit och en explosiv svart, lite som två sidor av samma mynt och han är tvärsäker på att Nina är som klippt och skuren för den vita svanen – men klarar hon av att bli the black one?

Jag trodde att Black Swan skulle vara någon slags kultursnobbig variant av Dirty Dancing, men där hade jag ganska fel. Darren Aronovsky har lyckats få in både hjärta, smärta, spänning och flera intressanta infallsvinklar i historien och den håller faktiskt hela vägen rätt igenom. Natalie Portman är den klarast lysande stjärnan i filmen – såklart – men Mila Kunis briljerar i sin lilla roll, liksom Barbara Hershey i rollen som Ninas mamma.

Jag är helt klart positivt överraskad. Black swan är en film som inte släpper taget. Den finns kvar i magen som en liten smyckesskrins-speldosa, en sån som både filmens Nina har och som jag själv hade som barn där en ballerina börjar dansa när man lyfter på locket.