Etikett: Oscarsgalan 2018

Publicerat

ROMAN J. ISRAEL, ESQ

Det var lite buzz kring den här filmen i allmänhet – och Denzel Washington i synnerhet – när det vankades Oscarsgala tidigare i år. Denzel var nominerad i kategorin Bästa manliga huvudroll och när nåt sånt händer får alltid filmen en extra skjuts.

Men, varför har jag inte sett den förrän nu? Kan det bero på att den försvann som en fis i rymden från biorepertoaren (om den ens gick upp på bio i Sverige? Men det gjorde den, väl?) Eller har det gått inflation i Denzel Washingtons namn när det kommer till oscarsnomineringar, sådär på samma sätt som Meryl Streep? Att man till slut inte tror på filmen utan känner det som nån form av standard att om dessa två har gjort en film som fått någorlunda bra betyg så är deras namn däruppe som ett brev på posten? Det är klart jag gillar Denzel, det är klart jag inser att Meryl är Queen, men ändå, blir det inte lite….trist? Tänk Zlatan och Guldbollen. Klart han var bäst alla dom åren MEN det hindrar mig inte från att känna mig smått…blasé…åt prisutdelningen.

Nåja. Denzel fick se sig slagen av Gary Oldman den här gången precis som han fick se sig själv slagen av Casey Affleck (!) i samma kategori förra året (för Fences) men frågan är, om Roman J. Israel, Esq kommit något annat år, något år då lägstanivån på medkombatanterna inte var 120% av normalkapaciteten , då hade han nog fått gå hem med en guldgubbe. Det hade han.

Regissören Dan Gilroy lyckas nämligen med det smått otroliga, att kräma ur den briljanta essensen av det som är Skådespelaren Denzel Washington precis på samma sätt som han lyckades med Jake Gyllenhaal i Nightcrawler. Jag VET att dom är bra, att dom båda är bland det mest högpresterande man kan få se på vita duken och ändå – ändå – sitter jag där med hakan i handen och tamejfan dregglar. För Denzel är inte Denzel här, han ÄR Roman J. Israel. Han ÄR den OCD-drivna juristen med sitt stora hår, glugg mellan tänderna, ständigt lyssnande på sin ipod med 8000-låtar (varav en fick försämrad bas när han var tvungen att köra ipoden genom en metalldetektor) och med ett Rain Man-minne utöver det vanliga när det kommer till datum, paragrafer och lagar.

Roman har jobbat på en och samma advokatfirma i 36 år. En liten firma, bara han och advokaten William och Roman har varit mannen i periferin i alla år, han som skött allt, läst allt, haft koll, luskat bland lagar och domar. William var den som syntes, den som orerade i rättsalarna. När William råkar ut för en hjärnblödning och hamnar i grönsaksläge på sjukhus rämnar Romans trygghet på alla plan. Han tvingas ta över klienter – rent fysiskt – och han tvingas titta utanför sin välkända låda för att hitta ett jobb som betalar räkningarna.

Det här är en sådär film som jag inte ville skulle ta slut. Den är sjukt jävla mysig och jag älskar verkligen advokatvärlden på film. Det är liksom ordning och reda, det är män och kvinnor i kostym, det finns lagar och regler och dom som inte håller sig till dessa vet vad som gäller. Antingen blir man dömd eller så vet man var kryphålen finns. Eller vem man ska betala för att hitta dom.

Alla som någon gång tänkt tanken att ”Denzel Washington, fan alltså, han är en snubbe i min bok” bör se den här filmen. Det är min fasta övertygelse. Det, och att Dan Gilroy är en jävla KING på att göra film!

Publicerat

ALL THE MONEY IN THE WORLD

Det var mycket snack om den här filmen när det begav sig. Den var precis färdiginspelad när drevet gick som värst mot Kevin Spacey och hans (uppenbarligen) skitbeteende och regissören Ridley Scott tvingades agera snabbtänkt och smart. Han kapade helt enkelt (fast SÅ enkelt var beslutet kanske inte ändå?) alla scener med huvudrollsinnehavaren Spacey och spelade in dessa med Christopher Plummer istället. 88-årige Plummer gick alltså in och satte scenerna på blott NIO dagar OCH fick en Oscarsnominering för sitt jobb dessutom. Starkt jobbat måste jag säga – redan innan jag sett filmen. Efter att ha sett den är jag ännu mer impoI dennerad. Christopher Plummer alltså, vilken hjälte!

I den här filmen spelar Plummer Paul Getty, en oljemiljardär, en man som vid denna tidpunkt (1973) var den rikaste människan i världen. Men, ibland känns det verkligen som att vettet går ut där pengarna går in. Paul Getty är nämligen ingen bra människa. Han är ett as, ett svin och han går över både lik och sitt eget kött och blod för att få det han vill och det han vill ha är mer pengar.

All the money in the world är baserad på verkliga händelser, på det som hände 1973 då hans barnbarn John Paul Getty III blir kidnappad i Italien och kidnapparna kräver en lösensumma på 17 miljoner dollar. Jämfört med en vanlig löntagare är det Piggelin-pengar för gubben Getty men han vägrar helt krasst betala och med detta sätter han unge Getty i en hemsk situation och hans mamma (Michelle Williams) blir så pressad som en utsatt ensamstående mamma kan vara.

Det här är en film som har mig i sitt grepp från början till slut. Det är en dialogdriven film, alltså inget för den som längtar efter en actionfilm. Mark Wahlberg är nedtonad och bra i sin roll, Michelle Williams är strålande, Plummer givetvis KUNG och Charlie Plummer (som inte är släkt med Christopher på riktigt) som spelar det kidnappade barnbarnet är trovärdig på alla sätt. Det finns helt enkelt inget att klaga på med filmen, den är välgjord in i minsta detalj och den visar på pengaproblematik i många lager. Så varsågod, här kommer ett filmtips i sommarnatten!

 

Publicerat

FUNDERINGAR OCH GISSNINGAR INFÖR NATTENS OSCARSGALA

Inatt är det julafton för filmälskare över hela världen. Gräddan av Hollywood samlas i Dolby Theatre i Los Angeles och det finns väl inte en kvadratcentimeter av den ytan som inte är dokumenterad av kameralinser.

I soffan här hemma i Sverige kommer jag sitta tillsammans med tre vänner, tre filmbloggare och inatt även poddare för att gemensamt försöka hålla oss vakna och samtidigt gissa, dissa och fnissa oss igenom natten.

Här nedan kommer en lista över samtliga nominerade och lite tankar från mig angående eventuella vinnare eller skådisar/filmer jag saknar. Klicka på länkarna för att komma till mina recensioner av filmerna om du är nyfiken.

Bästa film

“Call Me By Your Name”
“Darkest Hour”
“Dunkirk”
“Get Out”
“Lady Bird”
“Phantom Thread”
“The Post”
“The Shape of Water”
“Three Billboards Outside Ebbing, Missouri”

Mina funderingar: Jag hoppas att Three Billboards Outside Ebbing, Missouri vinner. Det är en Film-Film uti fingerspetsarna, ett perfekt skrivet originalmanus och en film om människor för människor. Frågan är hur PK Oscarsjuryn är. Om mycket så ligger ju Lady Bird eller Get Out bra till men jag skulle inte sätta en peng på någon av dessa filmer.

.

Bästa regi

Christopher Nolan – ”Dunkirk”
Jordan Peele – “Get Out”
Greta Gerwig – “Lady Bird”
Paul Thomas Anderson – “Phantom Thread”
Guillermo del Toro – “The Shape of Water”

Mina funderingar: Det är bara två av dessa filmer som folk kommer minnas som något extraordinärt om femton år och det är Dunkirk och The shape of water men antagligen kommer Greta Gerwig att vinna. Jag saknar dock Yorgos Lanthimos här för The killing of a sacred deer.

.

Bästa kvinnliga huvudroll

Sally Hawkins – “The Shape of Water”
Frances McDomand – “Three Billboards Outside Ebbing, Missouri”
Margot Robbie – “I, Tonya”
Saoirse Ronan – “Lady Bird”
Meryl Streep – “The Post”

Mina funderingar: Det borde bara finnas en solklar vinnare här och det är Frances McDormand. Margot Robbie är bra som Tonya Harding MEN för snygg för att jag på riktigt ska köpa henne i rollen. Saoirse Ronan känns som hennes generations Meryl Streep, hon kommer att bli nominerad för typ allt hon gör och Meryl Streep är ju som sagt nominerad även i år och denna gång är hon hundra procent värdig sin nominering. Sally Hawkins borde vara McDormands enda motståndare men jag tror och hoppas att vi får se den sistnämnda ta emot guldgubben. Mycket konstigt och rent utav FEL att Brooklynn Prince inte fick en nominering för The Florida Project! Hon må bara vara sju år gammal men hon utklassar dom flesta vuxna med sitt skådespeleri!

.

Bästa manliga huvudroll

Timothee Chalamet – “Call Me By Your Name”
Daniel Day-Lewis – “Phantom Thread”
Daniel Kaluuya – “Get Out”
Gary Oldman – “Darkest Hour”
Denzel Washington – “Roman J. Israel, Esq.”

Mina funderingar: Det vore en SKRÄLL om någon annan än Gary Oldman vann i år men jag skulle tycka det var vansinnigt roligt om Timothée Chalamet gled om på insidan och vann över alla dessa RÄVAR. Han gör en otroligt fin rolltolkning i Call me by your name. Två skådespelare som var med i förhandsbuzzet för en nominering var Robert Pattinson för Good Time och Jake Gyllenhaal för Stronger men som sagt, ingen av dessa nådde ända fram. Den skådis jag saknar mest här är Vince Vaughn för sin roll i Brawl in cell block 99 men riktigt så vågad crazybananas kan man väl inte tro att en oscarsjury är?

.

Bästa kvinnliga biroll

Mary J. Blige – “Mudbound”
Allison Janney – “I, Tonya”
Lesley Manville – “Phantom Thread”
Laurie Metcalf – “Lady Bird”
Octavia Spencer – “The Shape of Water”

Mina funderingar: Allison Janney *KLAPP KLAPP KLAPP* !!! En sån sjuuukt jävla bra roll hon gör som Tonya Hardings vidriga morsa i ”I, Tonya”. GE HENNE EN OSCAR. NU. ÄNTLIGEN! Annars saknar jag Nicole Kidman i ”The killing of a sacred deer”.

.

Bästa manliga biroll

Willem Dafoe – “The Florida Project”
Woody Harrelson – “Three Billboards outside Ebbing, Missouri”
Richard Jenkins – “The Shape of Water”
Christopher Plummer – “All the Money in the World”
Sam Rockwell – “Three Billboards outside Ebbing, Missouri”

Mina funderingar: Att Barry Keoghan inte blev nominerad för sin roll i ”The killing of a sacred deer” är ett SKÄMT! Saknade även Armie Hammer från ”Call me by your name” och John Boyega från ”Detroit”. Så i min värld hade dom kunnat byta ut Dafoe och Plummer mot två av dessa tre.

.

Bästa dokumentär (långfilm)

“Abbacus: Small Enough to Jail”
“Faces Places”
“Icarus”
“Last Men In Aleppo”
“Strong Island”

Mina funderingar: Jag har inte sett någon av dessa alltså kan jag varken tycka eller gissa.

.

Bästa icke-engelskspråkiga film

“En fantastisk kvinna” (Chile)
“The Insult” (Libanon)
“Loveless” (Ryssland)
“Om själ och kropp” (Ungern)
“The Square” (Sverige)

Mina funderingar: Jag tror att även om jag sett alla dessa filmer och inte var svensk så hade jag fortfarande hoppats och trott på The Square. Maken till smart och udda film har man sällan skådat!

.

Bästa originalmusik

Hans Zimmer – “Dunkirk”
Johnny Greenwood – “Phantom Thread”
Alexandre Desplat – “The Shape of Water”
John Williams – “Star Wars: The Last Jedi”
Carter Burwell – “Three Billboards Outside Ebbing, Missouri”

Mina funderingar: Jag äääälskar Alexandre Desplats musik i The shape of water! Den satte tonen så PERFEKT i hela filmen. Hans Zimmer förtjänar visserligen alltid priser men hans musik i Dunkirk är mer ljud….kanske.

.

Bästa originalsång

“Mighty River” från “Mudbound”
“Mystery of Love” från “Call My By Your Name”
“Remember Me” från “Coco”
“Stand Up for Something” från “Marshall”
“This Is Me” från “The Greatest Showman”

Mina funderingar: Med tanke på hur många gånger jag lyssnat på This is me i bilen på så hög volym att rutorna skallrade – självklart är det min favorit!!

.

Bästa foto

Roger Deakins – “Blade Runner 2049”
Bruno Delbonnel – “Darkest Hour”
Hoyte van Hoytema – “Dunkirk”
Rachel Morrison – “Mudbound”
Dan Laustsen – “The Shape of Water”

Mina funderingar: Foto… ja herregud vilken MATCH detta blir! En stenhård match mellan Roger Deakins, Hoyte van Hoytema och Dan Laustsen. Eftersom esset Roger Deakins konstigt nog aldrig förut fått en Oscar (trots tretton nomineringar innan i år) så sätter jag min förhoppning på att han får vinna i år. Hoyte van Hoytema kommer få många fler chanser även om jag tycker att hans foto i Dunkirk är exceptionellt ballt! Den jag saknar i startfältet är Janusz Kaminski för The Post. Frågan är om han varit nominerad om Rachel Morrison inte varit kvinna,

.

Bästa produktionsdesign

“Skönheten och Odjuret”
“Blade Runner 2049”
“Darkest Hour”
“Dunkirk”
“The Shape of Water”

Mina funderingar: Här saknar jag verkligen The Post men annars, herregud vilket filmår vi haft med alla dessa filmer att välja bland! Mitt hjärta klappar mest för Blade Runner 2049. Utan den magnifika produktionsdesignen hade jag knappast sett den två gånger på bio. Jag gav den trots allt bara 3/5.

.

Bästa makeup & hår

“Darkest Hour”
“Victoria and Abdul”
“Wonder”

Mina funderingar: Finns bara en vinnare och det är Winstin Churchill i Darkest Hour. Snyggaste åldrade masken – någonsin! Och detta alltså trots att det är en verklig person som ska skildras. Också. Jacob Tremblays ansikte i Wonder är verkligen inte tokig den heller men den borde inte ha en chans mot Churchill.

.

Bästa kostymdesign

“Skönheten och Odjuret”
“Darkest Hour”
“Phantom Thread”
“The Shape of Water”
“Victoria and Abdul”

Mina funderingar: The Shape of water! Saknar dock The Post här. Otroligt konstigt att den filmen inte fick fler nomineringar.

.

Bästa visuella effekter

“Blade Runner 2049”
“Guardians of the Galaxy, Vol. 2”
“Kong: Skull Island”
“Star Wars: The Last Jedi”
“Apornas planet: Striden”

Mina funderingar: Apor i all ära men Blade Runner 2049 är nåt alldeles extra rent visuellt. Vinner inte den filmen hoppas jag på Kong. Kong är king. Alltid.

.

Bästa ljudredigering

“Baby Driver”
“Blade Runner 2049”
“Dunkirk”
“The Shape of Water”
“Star Wars: The Last Jedi”

Mina funderingar: Blade Runner 2049 och Dunkirk hade det bästa ljud jag hört på länge i en biosalong men jag hoppas att Blade Runner 2049 vinner. Magkänsla bara, inget mer än det.

.

Bästa ljudmix

“Baby Driver”
“Blade Runner 2049”
“Dunkirk”
“The Shape of Water”
“Star Wars: The Last Jedi”

Mina funderingar: DUNKIRK! Här är det ljud och oljud, musik, bröl, tickande klockor och bombanfall, en hel DRÖS med ljud som måste sammanstråla till en perfekt mix för att man ska orka lyssna. Och här blev det…perfektion!

,

Bästa dokumentär (kortfilm)

“Edith+Eddie”
“Heaven Is a Traffic Jam on the 405”
“Heroin(e)”
“Knife Skills”
“Traffic Stop”

Mina funderingar: Har inte sett någon, jag lägger ner min röst.

.

Bästa kortfilm

“DeKalb Elementary”
“The Eleven O’Clock”
“My Nephew Emmett”
“The Silent Child”
“Watu Wote/All of Us”

Mina funderingar: Samma sak som i föregående kategori. Jag lägger ner min röst.

.

Bästa manus på annan förlaga

James Ivory för “Call Me By Your Name”
Scott Neustadter & Michael H. Weber för “The Disaster Artist”
Scott Frank, James Mangold & Michael Green för “Logan”
Aaron Sorkin för “Molly’s Game
Virgil Williams & Dee Rees för “Mudbound”

Mina funderingar: James Ivory är 315 år gammal men har gjort ett kanonjobb med manuset till Call me by your name. Aaron Sorkin är genial men lyckades inte döda sina älsklingar när det kom till manuset till Molly´s Game. Logan är en mästerlig film på många sätt men min gissning och tippning och önskan är att killarna bakom The Disaster Artist vinner. Helvete vilken otippat bra film!

–

Bästa originalmanus

Emily V. Gordon & Kumail Nanjiani för “The Big Sick”
Jordan Peele för “Get Out”
Greta Gerwig för “Lady Bird”
Guillermo del Toro & Vanessa Taylor för “The Shape of Water”
Martin McDonagh för “Three Billboards Outside Ebbing, Missouri”

Mina funderingar: Den här kategorin är extremt tuff i år, väldigt mycket starkare än vanligt tycker jag. Men i ett startfält av fem superoriginella originalmanus tycker jag att The Big Sick borde premieras. En romantisk komedi av detta slag ser man inte ofta och med en Oscar i bagaget skulle filmen få ännu mer uppmärksamhet än den redan fått.

.

Bästa animerade långfilm

“Baby-bossen”
“The Breadwinner”
“Coco”
“Tjuren Ferdinand”
“Loving Vincent”

Mina funderingar: Att Disney/Pixars kanske (enligt många) bästa film nåååågonsin INTE skulle vinna en Oscar finns (väl?) inte på världskartan? Hundra spänn på Coco alltså.

.

Bästa redigering

“Baby Driver”
“Dunkirk”
“I, Tonya”
“The Shape of Water”
“Three Billboards outside Ebbing, Missouri”

Mina funderingar: Här måste jag ge Dunkirk min röst. Att göra en film som befinner sig på tre tidslinjer samtidigt och få ihop det utan att det blir rörigt eller heltokigt, det är ingen lätt match.

.

Bästa animerade kortfilm

“Dear Basketball”
“Garden Party”
“Lou”
“Negative Space”
“Revolting Rhymes”

Mina funderingar: Har ingenting att tillägga i denna kategori annat än att det är små filmer som alla brukar vara himla fina och bra på alla sätt. Ändå blir det liksom sällan av att man letar upp dom. Synd. Tycker jag.

.

Må bäste man, kvinna och film vinna! Jag önskar dig som sitter uppe i natt härligt underhållande timmar!

Publicerat

LADY BIRD

Vi är i Sacramento, Kalifornien. Det är 2002. Christine (Saoirse Ronan) vill inte kallas Christine längre, hon heter Lady Bird. Hon är 17 år och bestämd som satan, vet precis vad hon vill och går i klinch med sin mamma Marion (Laurie Metcalf) tusen gånger om dagen. Pappan (Tracy Letts) låter henne vara lite mer, i alla fall är det så hon uppfattar det och dom bråkar inte en bråkdel lika mycket som hon gör med mamman.

Lady Bird vill gå i en skola någon annanstans. Hon längtar bort, ut, uppåt, ditåt och i en tid i livet då världen till synes ligger helt öppen för en är det kanske svårt att tänka på alla men och om och ifall-att som ska stämma för att drömmar ska kunna bli verklighet. Sånt som vi vuxna vet existerar överallt hela tiden men som unga inte ska tänka på. Det är livet liksom. Tonåringar ska vara orädda och oregerliga. Dom ska brottas och stötas och blötas och bli egna personer. Men. Det är extremt svårt för mig att titta på filmen utan att identifiera mig med mamma Marion. Att vara Marion är min vardag och min Lady Bird-tid är kanske lite för långt borta för att jag ska tycka att dottern är en behaglig filur att beskåda.

Å andra sidan, hon är inte med i filmen för att vara behaglig. Inte för att behaga heller. Hon bara ÄR och som sådan är hon en väldigt bra skriven rollfigur. Självklart uttrycker hon sig genom teater, hon är en kulturtant i en ung kvinnas nyfikna veta-bäst-kropp och det gnolar i mig när jag ser henne. Hon är både jättehärlig och skitjobbig samtidigt. Sådär som man är när man är 17.

Jag tror det är många unga tjejer som kommer kunna identifiera sig med Lady Bird. I och med det är filmen både välbehövlig och lyckad. Greta Gerwig har skrivit och regisserat och fått med både Lucas Hedges och 2017-års-rising-star Timothée Chalamet i manliga biroller men hur det än är så är det här Saoirse Ronans film. På gott och ont. Mest på gott.

 

Publicerat

Fredagsfemman #316

5. Bara en dryg vecka kvar till Oscarsgalan…

…och ännu har ingen kanal/sajt klivit fram och sagt att dom visar den?

.

.

.

.

4. Somebody Feed Phil

Gillar du matprogram och har Netflix – kolla in Somebody Feed Phil! Jag säger inget mer än det OCH höjer samtidigt ett varningens finger: du kommer inte kunna sluta titta OCH du blir sjukt sugen både på mat och semester.

.

.

.

3. Ludwig Göransson

Blott 33 år är han – och född i Linköping. Ludwig Göransson är på väg att bli något riktigt stort i Hollywoods kompositörsfack. Han har samarbetet med regissören Ryan Coogler i alla hans tre filmer (Fruitvale Station, Creed och Black Panther) men även gjort musiken till Central Intelligence, Familjetrippen, Eli Roths kommande remake av Death Wish och TV-serier som Community, Satisfaction och New Girl. Det ska bli kul att följa honom framöver, han är redigt begåvad den här mannen!

.

.

.

2. Vicky Krieps

Den bästa skådespelarprestationen i filmen Phantom Thread (som har biopremiär idag) är Vicky Krieps som spelar Alma. Jag hoppas vi alla får se mycket av henne framöver. Men trots att hon är bäst är hon den enda av dom tre huvudkaraktärerna som inte fick en Oscarsnominering. Kanske kan ett silver på veckans fredagsfemma funka som ett liiiitet plåster på såret?

.

.

.

1. The Road movie

Jag blinkade knappt och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Dokumentären om dom ryska bilförarna är bland det tokigaste jag sett på TV men även det mest förhäxade. Ihopklippta filmer filmade med bilkameror (alltså inne i bilarna) visar på trafikanter man INTE trodde fanns. Otäckt är det också ibland, alltså inte barntillåtet. Att allt är 100% autentiskt gör det per automatik ÄNNU otäckare. Tycker jag. Dokumentären finns att se här. Do it! Du kommer inte ångra dig. Men spänn fast säkerhetsbältet!

Publicerat

PHANTOM THREAD

Det finns ingen annan nu levande skådespelare som sätter en sån tråkstämpel på en film som Daniel Day-Lewis, inte för mig.  Jag kan inte säga att jag tycker han är ”dålig” på sitt jobb, nej tvärtom antagligen. Men filmerna han väljer får en automatisk tråkstämpeln för att han tar sig själv på alldeles för stort allvar. Att han själv ser sitt arbete som för stort, för viktigt, han går in i sina roller som om det vore på liv och död och som att det han gör inte skulle kunna göras av någon annan. Men det kan det. Ingen människa är outbytbar. Inte ens Daniel Day-Lewis.

En ny film av Paul Thomas Anderson brukar på förhand alltid vara intressant (i mina ögon) även om jag inte alltid är supernöjd när filmen väl är sedd. Phantom Thread däremot, nej, nämen nej. Min pepp har varit iskall, verkligen under nollpunkten men när det dök upp en pressvisning – och sällskap –  då slog jag till. Ett perfekt tillfälle att sparka sig själv i rumpan och få den sedd.

Phantom Thread handlar alltså om Reynolds WOODCOCK (ja, snubben heter det!), en mäster-skräddare i 50-talets London. En såndär kreatör med eget modehus dit dåtidens kändisar och förmögna gick för att få sig en custom made dress, en sån som ingen annan på jorden har. Reynolds (Day-Lewis) är perfektion personifierad, han är så jävla noggrann med ALLT att hade han varit i arbetsför ålder 2018 hade han garanterat varit diagnostiserad med någon bokstavskombination. Självklart är det ett plus att vara noggrann i sitt jobb men Reynolds kör stenhårt på samma linje även när det gäller fritid och människor runt omkring honom. Att han i grunden är evig ungkarl är kanske inte så förvånande trots att han verkar vara seriemonogam med unga kvinnor med den perfekta och korrekta kroppsformen för att användas som klänningsprovdocka.

Reynolds har en ”högra hand”, Cyril (Leslie Manville) och hon är kanske den enda kvinna han litar på till hundra procent. För övrigt är han i alla lägen ensam man på täppan då alla sömmerskor är lite äldre damer. Alla dessa kvinns är som hans marionetter och han styr dom med järnhand. Det verkar gå bra ända tills han springer på Alma (Vicky Krieps) på ett café. Alma faller direkt för Reynolds och flyttar in till honom i hans hus. Det hon dock inte räknat med är att bli så domderad OCH så icke-sedd som hon blir av honom. Han verkar tröttna fort på henne (även om jag som tittar knappt har fattat att han var förälskad in the first place) och hon köper inte det. Hon har en agenda och hon tänker inte ge sig.

Jag måste säga att Phantom Thread inte alls var den typ av film som jag trodde. För att vara en Oscarsnominerad ”storfilm” är den väldigt…liten. Den är avskalad, sparsmakad och snygg och hela filmen utspelar sig på väldigt få spelplatser och med väldigt få karaktärer. Det som gjorde att jag föll väldigt mycket mer för filmen än jag på förhand trodde stavs dock JONNY GREENWOOD. Han har visserligen gjort musiken till många (alla?) av PTA:s filmer men här hamnade han verkligen helt superrätt tycker jag. Trettio sekunder in i filmen hamnar jag i Woody Allen-mys-känslan och DET var jag inte beredd på. Långa kameraåkningar och lugnt klipparbete i kombination med denna musik gör att jag hamnade i en behaglig bubbla som tog mig genom filmen utan att egentligen hamna i någon enda svacka. Snyggt jobbat måste jag säga.

Manusmässigt är det egentligen en väldigt oengagerad historia PTA vill berätta men ändå, filmen har ”nåt” och ibland räcker det alldeles utomordentligt.

Jag såg filmen tillsammans med Christian från Movies-Noir. Här är hans nedskrivna tankar.
Jojjenito gillar filmen mer än jag och Sofia lite mindre.

Publicerat

Fredagsfemman #312

5. Grattis Ruben!

Det blev ingen Guldbagge för Bästa film till Ruben Östlund och hans The Square men det blev en Oscarsnominering för Bästa utländska film. Och filmen som ”snodde” honom på en Golden Globe blev inte ens nominerad (Utan nåd). Men….hur är det ens möjligt att han inte fick en Guldbagge för Bästa film? Jag. Kan. Inte. Förstå.

.

.

.

4. Grattis Hoyte!

Sällan har väl en oscarsnominering varit lika given som Hoyte van Hoytemas var i år, nominerad för bästa foto i filmen Dunkirk? Och sällan har väl kategorin Cinematography varit starkare?  Roger Deakins för Blade Runner 2049, Bruno Delbonnel för Darkest Hour, Rachel Morrison för Mudbound, Dan Lautsen för The shape of water – och så Hoyte. Oscarsnatten kommer bli sjukt spännande!!

.

.

.

3. En lektion i konsten att vara totalt närvarande

Jag är inget stort fan av pratshowen Skavlan (längre) men klickade av en slump igång avsnittet som gick förra veckan. Kristofer Hivju var gäst (bland annat) och det gick inte att sluta titta. Den närvaron han utstrålar borde vara en målbild för alla människor att uppnå även om vi alla kan enas om att väldigt få skulle lyckas. Men han är liksom DÄR, han är DÄR HELA TIDEN, han bjuder på sig själv, han lyssnar på andra och han har VAKNA ögon. Det känns lyxigt att få vara med om det. Titta får du se (klicka här). Han är med redan från början.

.

.

.

2. Bonusfamiljen 2!

På måndag! På SVT! Andra säsongen av Bonusfamiljen drar igång och jag som har sett hela kan absolut gå i god för att om du gillade första säsongen kommer du INTE bli besviken på den andra. Det värsta är när den är slut. Å andra sidan, nu kan jag ju börja om igen. Satan vad mysigt! Värsta bästa svenska serien – sedan Våra vänners liv!

.

.

.

1. Tom Selleck fyller 72 år på måndag!

Fan. Jag har betydligt värre åldersnojja när det gäller andra än mig själv. Men på måndag är det inte bara Bonusfamiljen som kommer tillbaka, det är också dags för Tom Selleck att blåsa ut 72 LJUS PÅ TÅRTAN!!! Vad säger man? Grattis Tom! Grattis till 72 år och The Most Faboulus Mustasche in the Universe!