Fredagsfemman # 62

5. Veckans mest intressanta biopremiär

Tom Cruise och Oblivion i all ära men den danska filmen Jakten känns som en måstefilm på bio. Thomas Vinterberg regisserar och Mads Mikkelsen blir anklagad för att ha förgripit sig på en liten flicka.

 

 

4. Schysst Lovefilm!

I dessa gratismånad-på-Netflix-hajpens tidevarv har en annan sak slagit mig. Lovefilm är sjukt generösa. Jag går in på Headweb och Voddler och ser att det går att hyra En oväntad vänskap för 39 respektive 37 kronor men som medlem på Lovefilm kan man streama den gratis. Även skräckishöjdaren Sinister kan ses där helt utan kostnad. Jag är glad att Lovefilm gillar Fiffis filmtajm för jag gör gärna reklam för ett sånt schysst företag.

 

3. Söndagens konferensresa

Många konferenser skulle kunna överföras direkt till bioduken, så tragiskt, konstigt och hysteriskt kan det bli när arbetskamrater ska umgås i nån slags bondande weekendresa under influenser av stora mängder  alkohol, en resa som förhoppningsvis ska leda till nya framgångar för företaget men som också kan ha motsatt effekt. På söndag är det dags för min andra som chef. På söndag. Inte en fredag, inte en lördag, en söndag. Och inte ens en övernattning blir det. Men kul och peppande ändå hoppas jag på.

 

2. Månadens musikupplevelse

Det kanske inte bara är månadens skiva, den kan vara ÅRETS skiva som redan är här. Depeche Modes Delta Machine gör mig glad ända in i hjärteroten och jag gillar känslan av att hålla en fysisk CD-skiva i min hand även om jag ÄLSKAR Spotify.

 

 

1. Kvällens filmtittarexperiment

Det ska bli väldans kul ikväll. Jag har bjudit hem tre vänner med väldigt varierande grad av filmintresse och tillsammans ska vi försöka oss på att analysera Holy Motors. Experimentet kommer att summeras här på bloggen när jag sammanställt alla intryck och uttryck, kanske faller alla konstiga bitar på plats nu? Kanske kommer jag förstå rubb och stubb? Kanske får jag aldrig se en film med dessa vänner igen?

SINISTER

 

 

 

Månadens val för Filmspanarnas gemensamma film föll för första gången på en skräckfilm.

Få saker är läskigare än att se en riktigt välgjord och fungerande skräckfilm på bio. Fy fan, det är otäckt. Då är jag inte så värstans kaxig hur mycket skit jag än är van med att se. Att jag hört Har du inte sett den-killarnas podcast om filmen och sett Eriks spjärnande framför mig gjorde inte saken bättre.

Sinister är en film som kan få vuxna män att nervöst skratta efter att precis ha lyft en halvmeter från stolen. Sinister är en film som kan få vuxna kvinnor att ligga dubbelvikta över sin pojkväns bröstkorg och snyftade säga ”jagvillgåhem, jagvillgåhem, kanviintegåååååå, jag vill gå heeeeeem”. Sinister är en film som kan få barn att mentalt stanna i växten, därför är det ingen film barn ska se. Alls. Och barn är man tills man fyllt 25. Minst.

Skräckfilm är en genre som lever på klyschor och Sinister är en film som utnyttjar många av dessa men drar dom liksom ett varv till. Jag VET i hela kroppen när det kommer en scen, en kameravinkling som ska få mig att hoppa till så hjärtat stannar och när denna kameravinkling kommer men ingenting händer, det är fan värre än att hoppa och slå huvudet i taket. Den där väntan, den där uppbyggnaden, den där tystnaden när hela kroppen är på helspänn, när ögonen fokuserar på allt annat än det som är i fokus på bioduken för jag tänker tamejfan inte bli lurad här, JAG tänker inte hoppa till, dom ska inte tro att jag går på det här och sen bara HUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHJ, jaha där sket jag på mig.

Det är bara att lägga sig platt på mage på golvet och erkänna sig besegrad. Sinister är en smart skräckfilm, så smart att jag blir glad. Den är klurig, välspelad och har en del scener som är riktigt riktigt jobbiga att se. Första scenen till exempel. Då gäller det gäller att stoppa alla tankar som drar sig mot mitt eget liv, mot mina egna barn, annars går det inte att titta.

Visst finns det en hel del logiska luckor och konstiga småsaker som det går att reta sig på att man vill, men jag vill inte. Jag försöker vifta bort funderingarna på varför författaren Ellison (Ethan Hawke) har beiga mockaskor på sig inomhus, varför han har en handskriven lapp på skrivbordet där det står att husnyckeln är borta fast den inte är borta, varför byns poliser verkar vara så väldigt osugna på att själva lösa gåtan om var den försvunna Stephanie tagit vägen och varför hans fru känns så väldigt distanserad och ganska….tom i bollen. Men det är petitesser. Sinister ger mig rysningar jag inte känt sen jag såg The Others och jag får härliga Seven-vibbar av både musiken och förtexten.

Jessica, Jojjenito-Johan, Joel, Sofia och Filmitch-Johan har också sett filmen. Gillar dom den lika mycket som jag?

 

Fredagsfemman # 43

5. Första advent

På söndag är det alltså första advent. Var det inte midsommar nyss? Nåja. Den här tiden på året är supermysig tycker jag. Piffa hemma, äta så många pepparkakor jag vill (och skylla på att jag äter dom för att bli snäll), lyssna på Dean Martin som sjunger julsånger, dricka glögg, titta på romcoms med fejksnö och thrillers med riktig snö och spraya fönstren med artificiell snö som jag måste anlita en fönsterputsare med RUT-avdrag för att få hjälp med att få bort.

 

4. Sinister

Den här filmen ser jag fram emot. Den har premiär idag men jag tänker vänta lite. Försöka få sällskap, kanske ett helt gäng till och med. Jag hoppas att det går, vi får se. Hallååå filmspanarna, är ni pååååååå nästa lördag?

 

 

3. Lasse B in da house

Jag har gillat Lasse Berghagen i många år och många är dom gånger jag har fått försvara detta i olika situationer. Innan han blev programledare för Allsång på Skansen tyckte dom flesta att jag var lite vriden i skallen som gillade en gänglig melankolisk poetisk snubbe med snedbena men sen fick jag mer och mer förståelse ju större han blev. Det är ju bara att inse, en vuxen man som gråter i direktsändning när han läser sina egenskrivna texter, hur kan man inte gilla det? Imorgon ska jag se honom uppträda. Och Danny. Och hon med luggen, hon med zinkpasta i ansiktet – Loreen. Och en massa andra. Imorgon är det julgala i Friends Arena och paaartääääyyy all night long.

 

2. Historieätarna

För någon som är så usel på att titta på TV som jag så är det en ynnest när jag hittar program som Historieätarna (SVT1, torsdagar 21.00). Det är som att få en stor genomtänkt kreativ och smart present en gång i veckan och jag blir barnsligt glad helt enkelt. Lotta Lundgren och Erik Haag förtjänar alla TV-priser som finns, det här är FANTASTISKT BRA TV!

 

1. På spåret

När ett gammalt gubbprogram som På spåret lyckas att inte bara överleva mediebruset utan att totalt erövra detta då kan jag inte göra annat än att imponeras. Det bloggas och twittras och pratas om detta program och alla har åsikter även om alla inte tycker som jag. Jag älskar På spåret, det är obeskrivligt kul att sitta i soffan och tävla mot dom allmänbildade kändisarna och ibland till och med vinna. Erik Haag & SVT lycka alltså vara med på ett hörn både på första och andraplatsen på min fredagsfemma. Det är stort och det säger mer om SVT än om min lista.