Fredagsfemman #321 – Nu väntar den (ägg)gula helgen!

5. Jag är nyfiken – gul (1967)

Det här var en riktig snackis när det begav sig. För mig kommer Lena Nyman alltid att vara Ronjas mamma Lovis och Börje Ahlstedt alltid Mattis hur många nakenscener dom än gör tillsammans men för dom som såg den här filmen när den kom blev det nog något helt annat. Vilgot Sjöman regisserade.

.

.

.

4. Yellow (2012)

Nick Cassavetes har regisserat en film om en ung drogberoende kvinna som förutom detta måste ta tag i en myriad av problem. Riley Keough, Melanie Griffith, Sienna Miller, David Morse, Ray Liotta och Gena Rowlands återfinns på rollistan.

.

.

.

3. The Yellow Birds (2017)

För att vara en krigsfilm måste jag säga att jag är väldigt sugen på att se denna film. Tye Sheridan, Alden Ehrenreich och Jennifer Aniston i huvudrollerna, Alexandre Moors (Blue Caprice) har regisserat och filmen är baserad på en roman av Kevin Powers. David Lowery (A Ghost Story) är en av två manusförfattare och Daniel Landin (Under the skin) är fotograf. Filmen kanske inte ÄR så gul men tillräckligt gul för att platsa på listan.

.

.

.

2. Små citroner gula (2013)

Det här är en av dom mysigaste små svenska filmer jag vet och som sådan tycker jag den är underskattad. Dessutom är den helt klart gul. Rakel Wärmländer och Sverrir Gudnason i regi av Teresa Fabik och filmen är baserad på en roman av Kajsa Ingemarsson.

.

.

.

1. Sunshine (2007)

Det här är den varmaste och den gulaste film jag vet och det är den enda film jag sett som skulle funka som ett alternativ till bras-DVD. Danny Boyles mästerverk Sunshine är även den näst bästa film jag sett i mitt liv. Den får mig fortfarande att känna som när jag såg den första gången. Kolugn, nykär och hispig samtidigt. Jag vill bygga mig en hatt av frukt, dansa Macarena och klappa händerna sådär hårt att jag får stickningar i timmar efteråt. Sen vill jag grilla marshmallows sådär liiite för länge så dom blir krispiga på utsidan och rinnande och skållheta på insidan och sova under bar himmel utan mygg. Glad Påsk!

Fredagsfemman #203 – Filmtips till julhelgen som inte innehåller varken snö eller tomtar men som är mysiga ändå

5. Slumdog millionaire

Hundratusentals svenskar sitter varje vecka som klistrade framför Postkodmiljonären. Jag tror faktiskt att dom allra flesta av dessa människor skulle uppskatta Slumdog Millionaire. Oscarsvinnaren från 2009 är tänkvärd, skön, färgglad och den creddar oss som sätter ett visst värde i att känna oss allmänbildade. Kanske kan den även få några julfirare att plocka fram det dammiga TP-spelet och umgås sådär ”på riktigt”?

.

.

.

4. Små citroner gula

Man skulle kunna säga att det här är en svensk Woody Allen-film. Ja det skulle man kunna säga. Och man i det här fallet är jag så jag säger att det är en svensk Woody Allen-film. Mat, mys, relationer, prat och mat packeterat i en varm, skön, hemtrevlig filmisk presentkartong.

.

.

.

3. Lorax

Den här mysipysgrejen hela julen står för, att vara tillsammans, hjälpas åt, tycka om varandra, vara snälla, uppklädda och givmilda, ja precis DET som står många upp i halsen MEN som JAG gillar sådär urskiljningslöst, allt detta och mer därtill går att hitta i filmen på plats tre. Lorax är en underbart knarkig (inte Seth Rogen-knarkig märk väl) liten film, alldeles galen (på ett bra sätt) och sådär hjärtskärande varm att hjärtat blir som en vulkan.

.

.

.

2. Tammy

Har du fått nog av snorkiga svärföräldrar, sura tonåringar, en äkta man som envisas med att dreggelsnarka i fåtöljen eller en flickvän som gnäller på att hon fått fel julklapp? Du behöver skratta alltså? Det kan vara en bra idé! Heeeeeeeere´s Tammy!

.

.

.

1. Galen i kärlek

S å h i m l a m y s i g ! Ja det är den, filmen. En familjefilm i ordets rätta bemärkelse. Den passar alla åldrar som kan och hinner läsa text, den kan ge upphov till klädsam rodnad och sköna diskussioner om det här med kärlek, sex, åldrande och polotröjor.

.

[Klicka på titlarna för att komma till mina recensioner av filmerna. God fortsättning!]

Svensk söndag: SMÅ CITRONER GULA

.

.

.

Jag funderar på det här med att vara svensk och svenskars syn på svensk film. Jag funderar på det här med att så många svenskar tycker att filmer som görs i England och/eller USA per automatik är så himla mycket bättre än filmer där det pratas svenska.

Jag funderar på  Små citroner gula, filmen baserad på Kajsa Ingemarssons bok med samma namn, som fått (för att uttrycka det milt) rätt svala recensioner och när jag ser den tänker jag att exakt denna film gjord på exakt samma sätt men där handlingen utspelat sig i Manchester eller Boston definitivt hade fått ett snäpp högre betyg av samtliga dessa kritiker. Det hade behövts Zooey Deschanel  (istället för Rakel Wärmländer), Jesse Eisenberg (istället för Sverrir Gudnason) och Stanley Tucci (istället för Dan Ekborg), ingenting i manus, regi, scenografi eller musik hade behövt ändrats och vi svenskar hade suttit och kvittrat i biomörkret/soffan, klappat händerna åt en mysig lättlunchfilm utan fibrer och tuggmotstånd.

Varken boken eller filmen Små citroner gula är gjorda för att folk ska behöva koppla på den högintelligenta delen av hjärnan, det är underhållning, det är sällskap, det är igenkänning och det är mys och som ett lättsmält feelgoodpaket funkar både boken och filmen jättebra. Regissören och manusförfattaren Teresa Fabik har lyckats överföra känslan från boken alldeles perfekt till filmen, det finns liksom ingenting att reta sig på.

Lycklig och olycklig kärlek, motgångar, medgångar, drama, komedi, husjazz och mat. Vem kan värja sig mot detta? Inte jag i alla fall. Betygsmässigt blir det en fyra och den är inte ens svag. Det här är en film jag säkerligen kommer se om.