PARIS JE T’AIME

Arton regissörer samsas om att göra arton små delar till en film vars enda gemensamma nämnare är staden Paris.

Det låter som ett kul experiment precis på samma sätt som jag tyckte det verkade intressant med New York, I love you, uppföljaren eller fortsättningen eller vad man nu ska kalla filmen som kom tre år efter denna.

Tanken är egentligen jättegod. Jag däremot är ibland alldeles för okunnig för att tänka klart, men jag trodde i min enfald att Paris, je t´aime skulle vara episoder filmade på franska, av franska regissörer med franska skådespelare, men så var inte riktigt fallet. Vissa episoder kändes väldigt amerikanska hur mycket de amerikanska regissörerna än försökte få dom amerikanska skådespelarna att prata franska och röra sig med yviga händer.

Jag försöker tänka hur det skulle bli om Berlin, ich liebe dich eller Stockholm, jag älskar dig skulle filmas av bröderna Coen och Gus van Sant med Nathalie Portman som pratar knackig plattyska eller Maggie Gyllenhaal som försöker sig på att härma söderslang. Idén faller liksom lite platt då tycker jag.

Det finns egentligen inte någon episod i Paris, je t´aime som utmärker sig nämnvärt, men jag tycker att arton kortfilmer är några för många om dom ska få plats i långfilmsformat. Det blir för hackigt, det blir FÖR korta episoder, jag hinner aldrig komma in i dom, känna efter och förstå, det blir bara yta och en massa klipp och det är rätt tradigt i längden faktiskt.

 

4 svar på ”PARIS JE T’AIME”

  1. Haha, som du beskriver den låter ju filmen mest som ett intressant kulturimperialistiskt experiment (lite som European vacation). Å andra sidan tycker jag att det är lite typiskt, i många amerikanska filmer där man är i Paris eller Rom upplever man inte Staden som sådan utan återupplever den genom att gå till ställen där berömda scener i amerikanska filmer spelades in, typ Only You.

  2. Sofia:
    Japp. Den känslan fick jag. Tanken med filmen (eller filmserien) är ju jättebra men den faller lite på sitt eget grepp när det känns oäkta, ja, lite som när Rafael Edholm spelar infödd italienare i Göta Kanal 2. Fan, det finns MÄNGDER av riktiga italienare som kan spela den rollen, vad fan är problemet liksom?

  3. "Stockholm, jag älskar dig vill" med Maggie Gyllenhaal – den skulle jag vilja se. 😛

    Har inte sett den här filmen men "New York, I Love You" tyckte jag inte alls om. Alldeles för rörig och osammanhängande.

  4. RJ:
    Och tyckte du New York-rullen var rörig och osammanhängande så kan du med all sannorlikhet strunta i denna 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.