Förutom det faktum att dom pratar engelska i filmen Pojken i randig pyjamas finns det ingenting negativt att säga. Det är en alltigenom vidrig, sorglig och, kunde mycket väl vara, sann historia, som vi alla fyra kommer att bära med oss länge som ledsamma små körsbärskärnor i magen.
Filmen är från 15 år men jag fattar inte riktigt varför. Visst, den är hemsk, men jag tror den skulle kunna få många oempatiska och mobbande ungar att se på världen på ett humanare sätt.
Vi ÄR alla lika. Det finns liksom ingen annan sanning.
