PREDESTINATION

15 oktober, 2014

Det är klurigt med filmiska tidsresor.  Timecrimes, Looper, 12 monkeys, About time, Timecop, Déjà vu, Primer, Source code, Donnie Darko, Midnight in Paris, jag märker att medelbetyget på tidsresefilmer inte är skyhöga hös mig direkt. Jag är kanske lite tidsresekänslig helt enkelt, jag gillar inte när jag blir totalt bortkollrad av skumma manus som biter sig själva i svansen, när det hoppas mellan tidsperioder så grundhistorien blir som en tärning som ligger under en burk, en burk av tre som någon flink trollerimänniska flyttar runt i ett jävla huj och sen ska man gissa under vilken av burkarna tärningen ligger.

Jag gillar att klura men jag gillar inte att bli lurad. Jag gillar framförallt inte att bli lurad av filmmakare som bjussar på ett konstigt öppet slut av den enda anledningen att dom själva inte lyckades få ihop storyn (både Primer, Timescrimes och Looper tycker jag lider av den åkomman). Predestination går in i varje presumtiv tidsresefälla med öppna ögon och lyckas ta sig ut på andra sidan med hedern i behåll. Snyggt gjort tycker jag!

The Spierig Brothers, Michael och Peter, har skrivit och regisserat denna finurliga tidsresethriller. Den känns påkostad, den känns genomarbetad, det är bra skådespelarprestationer rätt igenom från Ethan Hawke, Noah Taylor och Sarah Snook fast jag trodde genom hela filmen att det var en extremt välsminkad Dane DeHaan som spelade Sarah Snooks roller. Jag satt och gladde mig åt att få se honom Oscarsnominerad i början på nästa år men där fick jag alltså tji.

Betygsmässigt hamnar filmen på en fyra, kanske är det aaaningens högt men den förnämliga musiken (skriven av Peter Spierig) och hela den sköna känslan i filmen gör att en trea känns för lågt.

 

 

 

Det här är oktober månads filmspanarfilm. Vi var en maffig samling filmspanare som intog Zita-biografen i lördags, hade vi suttit tillsammans hade vi nästan fyllt en hel rad. Klicka på blogglänkarna här nedanför för att läsa fler tankar om filmen.

 

Har du inte sett den (pod)

Jojjenito

The Velvet Café

Fripps filmrevyer

Har du inte sett den (blogg)

The Nerd Bird

Rörliga bilder och tryckta ord

{ 13 comments… read them below or add one }

Sofia oktober 15, 2014 kl. 05:32

Öppna slut i tidsresefilmer borde förbjudas! Annars är det en genre som jag känner mig rätt sympatiskt inställd till.Och jag kan hålla med om att musiken var en av filmens stora behållningar (och överraskningar)

Svara

Fiffi oktober 15, 2014 kl. 16:34

Sofia:
Öppna slut….detta otyg….och detta himmelrike ibland när det verkligen funkar och man inte kan sluta fundera och till slut blir dumihelahuvudet för att filmen inte släpper (*host* Enemy) Här var slutet alldeles perfekt avvänjt tycker jag.

Svara

Steffo oktober 15, 2014 kl. 08:43

…och jarå som är en sucker på tidsresefilmer… inser att jag har nåt att se fram emot! ;-)

Svara

Fiffi oktober 15, 2014 kl. 16:35

Steffo:
Du kommer gilla den! Tror jag. Hoppas jag. Jo det kommer du. Ge den en chans när du får chansen :)

Svara

Henke oktober 15, 2014 kl. 13:02

Jag tappade bort mig någonstans där i ett tidshopp, eller om det var den extremt sega återblicken vi se från Sarah Snook’s karaktär. Vet inte vad det var som klickade, men jag har redan glömt filmen så jag antar att det inte var så viktigt….

Svara

Fiffi oktober 15, 2014 kl. 16:36

Henke:
Jag tycker inte återblicken var _så_ seg, jag tycker den funkade, speciellt efter den där balla inledningen med bandaget och grejerna.

Svara

Jojjenito oktober 15, 2014 kl. 13:28

Ett typiskt Fiffi-upplägg på recensionen. ;) Först lura in oss i ”aha, hon kommer inte gilla filmen”-fällan för att sen vända mitt i texten och avsluta med en fyra.

Jag gillar vanligtvis tidsresefilmer (även om jag bara gav t ex Looper bara godkänt) men den här gången blev det för tråkigt. Fast det hade liksom inte med själva tidsreseplotten att göra. Nej, det var nåt med stämningen och hur man berättade som inte funkade.

Svara

Fiffi oktober 15, 2014 kl. 16:37

Jojjenito:
Då ska du se morgondagens inlägg. Den är som dagens text fast tvärtom och när man som mest tror att det kommer en twist, att jag egentligen tycker nåt annat så nej, det kom ingen twist. Det var inte ens en dröm hela tiden, Bobby kom inte ut ur duschen, det var helt enkelt verkligenhet all the way baby. ;)

Svara

Cecilia oktober 15, 2014 kl. 22:00

Säger som Jojje, vilken vändning mitt i recensionen. Jag trodde vi var på samma lag där ett tag :-) Fast kul att vi inledde med samma funderingar och slutade i helt olika uppfattningar om filmen. Men fick de (filmmakarna) verkligen ihop trådarna där i slutet? Jag orkar inte ens börja nysta…

Svara

Fiffi oktober 16, 2014 kl. 20:01

Cecilia:
Jag hade nog gissat på att vi var på samma lag, att du gillade filmen mer än du faktiskt gjorde. Ska vi skylla på den där vankande mannen som gick i gången, att han störde? Skylla på förresten, han störde koncentrationen men kanske inte så himla mycket mer ;)

Jag tycker dom fick ihop trådarna sådär lagom bra att man slapp gå ut från biografen och vara förbannad för att dom kollrat bort en totalt.

Svara

Cecilia oktober 17, 2014 kl. 08:34

Det kan ha varit Mystiska Mannens fel faktiskt. Jag lägger all skuld på honom, det hade kunnat bli en 4:a i betyg, men så kom en gubbe och skramlade med en stol liksom.
;-)

Svara

Erik oktober 16, 2014 kl. 19:35

Öppna slut som man behöver flödesdiagram för att reda ut är mer min typ av tidsresefilm men tycker denna var som du skriver sevärd .

Detr var kanske grejen med att man fick det förklarat lite väl tydligt som jag störde mig på.

Svara

Fiffi oktober 16, 2014 kl. 20:03

Erik:
Du är nog aningens smartare än jag när det gäller att trassla ut såna här filmiska trådar, för mig var det här klurigt men inte ångestladdat-hyperkoncentrationssvårt, alltså precis lagom. Men jag förstår vad det är du saknar.

Svara

Leave a Comment

{ 6 trackbacks }

Previous post:

Next post: