RESTLESS

Det finns fem anledningar till att se den här filmen.

1. Du gillar regissören Gus Van Sant och hans namn lockar oavsett produktion.

2. Du såg Alice i Underlandet och tyckte det var en fräsig film och kanske kärade du ner dig i Mia Wasikowska efter det.

3. Du är ett stort fan av Dennis Hopper, du saknar honom varje dag och bara vetskapen om att hans son Henry innehar den manliga huvudrollen i denna film gör att du blir alldeles spattig i sinnet.

4. Du såg cancerkomedin 50/50 och har liksom fastnat för genren och kanske hoppas du att Restless ska vara nåt liknande. Du laddar upp med näsdukar över hela soffbordet, tar ett djupt andetag och hyperventilerar redan till förtexterna.

5. Du bryr dig egentligen inte alls men har fått filmen gratis och då gratis är gott och inget bättre finns att tillgå så ser du filmen.

Har du inte sett filmen men känner att du inte passar in i någon av punkterna 1-4, strunta i den. Själv var jag en mix mellan nummer 1 och 5 och då funkade filmen hjälpligt men inte mer. Filmen känns nämligen lite för lågmäld, lite för indie, lite för beige för sitt eget bästa. Den är som en tulpanlök man stoppar ner i jorden på hösten men så blir man snuvad på våren och löken struntar i att växa upp och blomma ut. Snopet liksom. Jag vill stoppa i startkablar, putta för hand, få organismen i rörelse framåt, ditåt, hitåt, åt NÅT jävla håll men nej, den är fastvuxen i asfalten och tänker så förbli och jag känner såhär efteråt att jag struntar i vilket. Filmen nådde inte mig och det är okej. Det med.

8 svar på ”RESTLESS”

    1. dan:
      Trots att jag gärna VILL tycka bättre om Wes Andersons filmer än jag ofta gör så kommer jag absolut att se Moonrise Kingdom, men när vet jag inte 🙂

      1. Hm. Hur då ”vill tycka bättre om”? Gör inte Wes Anderson just en typ av filmer som man antingen gillar eller avstår från att se mer av?

        Filmrecensioner är inget jag skriver allt för ofta. Men jag lyckades knåpa ihop en om just Moonrise Kingdom.

        1. dan:
          Jag avstår sällan från filmer överhuvudtaget, oavsett vad jag tror att jag ska tycka om filmerna innan. Ofta kan låga förväntningar ge en mer givande filmupplevelse än höga.

          Wes Andersons filmer är otroligt snygga, varje scen är ju som en tavla och jag kan verkligen uppskatta färgerna och kompositionen. Men det är inte samma sak som att det han gör är bra filmer.

          Ska hoppa in till dig och läsa. 🙂

          1. Svar: Exakt. Filmerna är i och för sig fortfarande bra och gör sig just nu. Men hur bra står de sig? Fungerar det verkligen som förut när en regissör med ett signum fortsätter på samma bana? Jag är tveksam.

            1. dan:
              Vad gäller Wes Anderson så spelar han lite i samma liga som Tim Burton och Roy Andersson och då tänker jag på regissörer som har en solklar, självklar, stil och som håller sig till den no matter what. Dom kommer alltid att ha sin publik även om jag tror att Wes är på gränsen att kännas lika tradig som Burton gör just nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.