SHUTTER ISLAND

Ibland när jag har tråkigt och tittar på en film som inte är så värst bra brukar jag roa mig med att dra av ljudet. Det blir sällan bättre men ibland rätt intressant. Det finns nästan ingen film som funkar utan ljud. Det blir B på alla sätt och vis.

En films ljudbild är otroligt viktig för stämningen och som en känslomässig ”hjälp” för att få åskådaren i den sinnesstämning filmmakaren eftersträvar.

Shutter island är en fantastisk resa i ljudbild. Genom hela filmen pumpas antingen hög klassisk musik, ett irriterande dovt ljud, alternativt oljud, vilket gör att från första scenen fattar jag att det är spännande. Jag glider in i filmen, världen utanför försvinner, jag är hundra procent koncentrerad och det är en fullkomligt fantastisk känsla.

Man måste kyssa en himla massa grodor ( = se en massa riktiga B-C-D-kalkonrullar) innan man hittar Prinsen ( = den fullkomliga filmupplevelsen)och det är en del av grejen med att älska film. Plötsligt händer det, liksom.

Shutter island är en mix av Hitchcocks sätt att filma, av The shinings vidriga väderberoende stämning och Martin Scorseses förmåga att få sina skådespelare att göra exakt som han vill. Leonardo DiCaprio blir inte mer än ”lilla Leo” i händerna på dom flesta regissörer, men i samarbete med Scorsese blir han en stor skådis – kanske till och med större än sig själv. Karaktären han spelar här, den luskande och trasige sheriffen Teddy Daniels, är hans livs bästa rollprestation, helt utan motstycke.

Jag hade inte läst boken av Dennis Lehane som filmen grundar sig på, jag hade knappt läst något alls om filmens handling, jag bara tittade – och fastnade.

Det här är en film som borde läggas till i boken 1001 filmer du måste se innan du dör. Det här är filmhistoria. Det här är fanimej magi.

 

23 svar på ”SHUTTER ISLAND”

  1. Nemo:
    Jag kommer ihåg när jag läste din recension första gången, då tänkte jag att det där var en film jag bara måste se.

    Ibland får man vänta lite för länge men ibland är väntan väl värd. Herregud vilken jättebra film!!

  2. Tycker bara att ni var lite väl okritiska. Jag förvånas verkligen över mottagandet speciellt i sverige där den hyllas villkorslöst.

  3. Synes DiCaprios beste rolletolkning er i en annen Scorsese-film, The Aviator, som er sterkt undervurdert. Men han er sterk her også, han blir mer voksen når Scorsese tar ham under vingene.

  4. Jag tycker deras samarbete är väldigt överskattat och folk i allmänhet vill jämt jämföra deras kemi med Scorseses och Deniro.
    Bara för att Dicaprio spelat huvudrollen i fyra av hans filmer är han ingen ny Deniro. Tycker dessutom att alla dessa filmer är överskattade bara för att Scorsese regisserat dem.

  5. Joel Burman:
    Jag tycker inte filmer är bra bara för att Scorsese regisserat dom. Han har gjort en hel del som i mina ögon är riktigt skräp. Däremot tycker jag att Leo som skådis höjer sig ett snäpp – eller två – i filmer som Scorsese ligger bakom. Det är som att han skärper sig.

    Sen tycker jag inte alla filmer dom gjort tillsammans är mästerverk men jag tycker Shutter Island är det 🙂

  6. @Fiffi och Charisma: Kan inte hålla med om den väldigt starka koppling ni gör mellan Scorsese och DiCaprio. Visst, Aviator är en bra film men innan dess hade han ju faktiskt hunnit riva av tex Titanic och Catch Me If You Can. Att han sedan fått spela tyngre och mer substantiella roler allt eftersom känns mer som en naturlig progression är enbart Scorseses förtjänst.

  7. Sofia:
    Jag är ett stort Titanic-fan och tycker DiCaprio är alldeles strålande i den filmen men Catch me if you can sa mig igenting. Varken filmen eller hans skådespelarinsats. Egentligen inte Aviator heller.

    Usch. Nu kommer jag få stryk känner jag.

  8. @Fiffi: Inte av mig i alla fall, även om jag gillar honom både i CIYC och Aviator. 🙂 Starkaste insatsen av DiCaprio själv är nog i Aviator dock, CIYC har ju mer en fräck historia för sig.

  9. Helt otoligt att ingen nämner The Beach och den lilla rollen han gjorde i en woody allen film som verkligen är ett par av hans bäst roller.

  10. Joel Burman:
    Anledningen till att jag inte nämner The beach är att jag tycker det är en kalkon av det slaget som man tillreder till Thanksgiving 2010 och hittar kvarglömd i ugnen Thanksgiving 2011.

  11. Jag håller med Joel om Woody-rullen Celebrity. Han är egentligen bara med i en scen, men oj vilken scen! Så högt tempo har det aldrig varit i någon Woody-film varken innan eller efter.

  12. Kul att du gillade filmen. Jag håller med dig om att ljudet är viktigt. Intressant tes att spela filmer utan ljud. Vilket får mig att tänka på "No country for old men" – filmen utan filmmusik!

  13. Själv föstod jag mig inte riktikt på den här filmen… Om jag ska vara ärlig är jag mäkta trött på 00-tals twistar. Det har nästan blivit att man blir förvånad om det inte är en sån där klassisk twisst på slutet.
    Dock finns det 00-tals filmer jag älska som är lite orginella eller vad man ska säga. Blow, K-pax, One hour photo, Tokyo godfathers , Kärlekens raseri, Bron till Terabitia, Sleep walking BLA. Är det nårga filmer du kanske har sett? Hade vart kul om du recenserade dom i så fall. För dom har fått för lite upmärksamhet tycker jag.

    1. anc888:
      Jag har sett flera av filmerna du tar upp men om jag minns rätt är det bara K-pax jag skrivit om på bloggen. Det kommer fler, så mycket film så lite tid, du vet…

Lämna ett svar till f i f f i Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.