TAKE SHELTER

21 mars, 2012

 

 

 

 

 

 

 

Det är bara att doppa sig själv i björnklister. Det är bara att kladda ner sig och slänga sig i en container full av fågelfjädrar, det är bara att preppa sig för spott och spe för jag fattar grejen. Jag fattar att jag kommer få bra med skit för att jag inte hyllar den här filmen så jag kan inte göra annat än att agera offensivt och försöka förklara min inställning och det med detsamma. Det finns ingen tid att spilla på förmildrade omständigheter, eller… gör det det? Ja kanske, för det finns faktiskt EN stor omständighet som gör att jag inte gillar den här filmen så mycket som jag trodde och kanske borde.

Titta på bilden här ovanför. Vad ser du? Jag ser tornados, en känsla av skön spänning, katastroffilm, en familj som bygger sig ett skyddsrum för att klara sig från blåsten, med andra ord: Heeey här kommer det bli åka av! Redan där är jag en looser. Jag är så fel ute att jag borde sitta med dumstruten på i soffan. Take shelter är nämligen 1. ingen katastroffilm alls i den effektfulla meningen av ordet 2. inte speciellt spännande och 3. inte någon upptempo film alls. Take shelter är ”bara” ett två timmar långt psykologiskt drama som tuggar på i en sävlig fart och lika snygg som affischen är lika missvisande är den. Men det är ingen dålig film, nej, verkligen inte.

Jag förstår att den är omtyckt och upphaussad och högt betygssatt och prisad men för mig blev det tokigt. En film med en haj på framsidan som heter ”The beast” och som saknar närvaro av vattendjur i handlingen skulle också bli en besvikelse. Så om Take shelter hade varit en snubbe och jag var en uttråkad flickvän hade jag sagt: Det är inte dig det är fel på, det är mig. För så är det.

Curtis (Michael Shannon) och Savannah (Jessica Chastain) är gifta och har en döv dotter. Dom verkar ha det rätt stabilt sådär även om dom pratar med varandra på ett sätt som för mig känns väldigt styltigt och avståndstagande. Curtis drömmer mardrömmar, hemska hemska drömmar och vaknar med panik, såklart. Han blir rädd, han söker hjälp och han undrar – med rätta – om han håller på att bli tokig. Katastrofen kanske ÄR på väg, den RIKTIGA katastrofen,  även om den inte är det i form av tornados.

Både Michael Shannon och Jessica Chastain är kalasbra i den här filmen. Chastain har jag aldrig sett såhär bra förut, å andra sidan har jag inte tyckt om en enda av dom filmer jag sett henne i – förrän nu. För ja, jag tycker om den här filmen även om jag inte gör vågen och knapprar ner superlativer. Den är extremt välgjord och den är psykologiskt otäck men den är samtidigt väldigt lång, för lång i mina ögon. Den tar liksom aldrig slut. Första halvan av filmen är väldigt mycket bättre än den andra, den andra tappar både fokus och tempo, det är som att regissören tappat manuset eller dirigenten lagt ifrån sig både noterna och den där pinnen han viftar med.

Hade hela filmen haft samma känsla som den första timmen hade betyget blivit betydligt högre. Nu blev det bara godkänt, fast med ett körsbär på toppen.

Uppdaterat 2014-07-16 efter omtitt. Jag var på tok för snål sist.

{ 10 comments… read them below or add one }

Henke mars 21, 2012 kl. 10:11

Hej Fiffi. Vad härligt att du ger filmen ett ganska bra betyg i alla fall. Jag hade en mardröm, och efter jag vaknat upp helt svettig började jag genast gräva ute i trädgården pga fasan att du skulle hata filmen… :-)

Jag gillade denna film ganska mycket kan man säga…
http://fripp21.blogspot.com/2012/03/take-shelter-2011.html

Svara

Fiffi mars 21, 2012 kl. 10:20

Henke:
Trodde du efter vårat samtal att jag skulle såga den helt? :) Nejdå, jag tyckte inte illa om filmen men trots att jag inte förespråkar ”ful-nedladdad” film på något sätt så är det här är en film som tjänar på att man inte vet ett jota om den innan och helst inte har sett en endaste bild eller trailer – eller fodral för den delen. Det är otroligt lätt att tro att det är en katastroffilm (med allt vad det innebär) och jag som gillar katastroffilmer kastade mig över denna i tron att få se ännu en. Gillar man inte katastroffilmer och ser postern här ovan så kanske man struntar i filmen och det är precis lika synd och lika ”fel”.

Härligt att du gillade den så mycket som du gjorde. Femmor växer inte på träd. :)

Svara

Henke mars 21, 2012 kl. 10:29

Jag får väl hänvisa till psykisk ohälsa om jag trodde att du skulle såga den… ;-)

Nej, nu måste jag sluta med simpla referenser till filmen själv.

Jag förstår hur du upplevde det och tycker att det är sååå synd. Själv såg jag filmen i princip helt ospoilad och jag fann den otroligt spännande, på gränsen till outhärdligt spännande. Scenen när familjen har övernattat i stormskyddet och ska gå ut igen måste vara en av filmårets mest intensiva scener…

Svara

Fiffi mars 22, 2012 kl. 08:34

Henke:
Drömsekvenserna var läskiga och välgjorda och historien i sig är spännande men det är det där men:et som jag har med filmen, som du inte har, det som är svårdefinierat men ändå finns där.

Svara

Movies - Noir mars 21, 2012 kl. 19:06

Jag är med Henke. Tyckte det var en av 2011-års bästa filmer och den elektriska stämningen filmen igenom känner man sällan som här. Om man förväntar sig en actionspäckad katastroffilm så är det klart att man blir besviken. Men postern känns inte som en ren katastroffilm, inte för mig iaf.

Jag kan förstå ditt missnöje trots allt eftersom du förklarade dig ;) Det är annars en film som tjänar på att inte veta så mycket om på förhand. I mitt tycke finns det mesta här för att göra det till en riktigt spännande och bra film.

Så här skrev jag om Take Shelter, som fick det stabila betyget 4/5.

Svara

Fiffi mars 22, 2012 kl. 08:35

Movies-Noir:
Jag förväntade mig kanske inte så mycket action, det var inte så att jag trodde att det var Dantes Peak jag skulle få se, men jag trodde på mer twister-effekter.

Svara

Movies - Noir mars 22, 2012 kl. 17:42

Mmm, det är knepigt det där med vad man förväntar sig.

Jag är iaf glad att Henke såg och upplevde filmen precis som jag gjorde :D

Svara

Fiffi mars 22, 2012 kl. 18:10

Movies-Noir:
Och jag är glad för båda eras skull :)

Svara

Jojjenito juli 11, 2012 kl. 21:51

Såg filmen ikväll på bio, helt ensam i salongen (yay!). :)

Två scener som stack ut. 1. När Shannon berättar om sitt tillstånd efter att ambulansen varit där. 2. När de ska ut från skyddet efter stormen.

Gillade filmen skarpt, det blir en fyra. Men har några invändningar. Får lov att återkomma.

Svara

Fiffi juli 11, 2012 kl. 22:52

Jojjenito:
Att gå på bio och vara helt solo i salongen är inte så dumt. Läskiga filmer blir grymt mycket läskigare då har jag märkt :)

Kul att du gillade den OCH kul att den fortfarande visas!

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: