THE SAVAGES

10 september, 2017

Klockan klämtar allt mer obönhörligt i takt med att dom osedda Philip Seymour Hoffman-filmerna blir allt färre men jag kan inte låta bli. Jag vill ju se dom och då finns det ingen annan lösning. Jag får sluta se problemet som ett problem och istället se det som en möjlighet att kunna börja om igen. Men det är en stund dit, jag tar tjuren vid hornen när jag kommit fram till spiltan.

The Savages är en film från 2007, skriven och regisserad av Tamara Jenkins (som jag trots idogt googlande inte vet om hon är släkt med Patty Jenkins eller inte). Hon belönades med en Oscarsnominering för Bästa originalmanus och filmens kvinnliga huvudrollsinnehavare, Laura Linney, blev också nominerad. Linney fick dock se sig slagen av Marion Cotillard som Edith Piaf och Jenkins av Diablo Cody för Juno.

Den här filmen handlar om två syskon, Wendy (Linney) och Jon (Philip Seymour Hoffman), som tvingas ta hand om sin demente pappa, en pappa som i hela deras vuxna liv varit frånvarande och i deras barndom varit fysiskt våldsam. Pappan var i många år gift med en kvinna och allt dom ägde och hade var hennes privata egendom. När hon sedan dog hade maken – pappa Savage – ingenstans att ta vägen och barnens goda vilja och samvete fick hålla honom under armarna.

Wendy vantrivs på sitt jobb och drömmer om ett liv som pjäsförfattare, Jon är universitetsprofessor, undervisar i teater och skriver en bok om Bertolt Brecht. Wendy har ett KK-förhållande med en gift man och Jon vågar inte binda sig med sin polska flickvän vars uppehållstillstånd nu gått ut och hon måste åka tillbaka till Polen. Ett giftermål hade räddat situationen men Jon backar. Det är tydligt att nära relationer inte är nåt som dessa syskon är direkt bekväma med.

Det finns ingenting med den här filmen som jag inte gillar. Skådespelarna är förstklassiga, men vem är förvånad? Inte jag i alla fall. Laura Linney gör mig aldrig besviken och Philip Seymour Hoffman passar som handen i handsken i små indiedraman som denna. Han är dock inte riktigt lika lodig här som han brukar vara.

Ett filmtips i höstmörkret till alla som kämpar på med än det ena än det andra.

{ 2 comments… read them below or add one }

filmitch september 10, 2017 kl. 11:56

Ligger som så många andra filmer på listan

Svara

Fiffi september 17, 2017 kl. 00:09

filmitch:
Peta upp den några snäpp! ;D

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: