Fiffis filmtajm jämför: THOR och THOR: THE DARK WORLD

För att vara en MARVEL-lover tyckte jag osedvanligt illa om Thor när jag såg den på bio i maj 2011. Jag tyckte faktiskt den var då pass dålig att jag inte såg Thor: The Dark World när den kom 2013 och jag har alldeles medvetet lyckats undvika den sedan dess.

Konstigt egentligen. Det är inte likt mig att inte ens ge filmen en chans även om den luktar skrutt lång väg. Jag ser ju så mycket annan crap, bara att få se MARVEL-loggan borde locka mer än typ Sharknado 2 kan man tycka. Och ja, det kan man med rätta tycka.

Nu när The Nerd Bird-Cecilia har drabbats av värsta Avengers-klådan och ser MARVEL-filmer som om det inte fanns en morgondag gav hon mig en spark i baken till detta inlägg. Nu jävlar ska jag grotta ner mig i Thor-filmerna! Jag ska se om den första och jag ska se den andra och jag ska se dom direkt efter varandra så jag kan jämföra på ett rättvist sätt. SÅ får det bli. Mooooooot Asgååååååård!

Jag behöver bara se tjugo minuter av Thor för att inse att min smak inte ändrats nämnvärt under dom senaste fyra åren. Det är urbota tråkigt. Det är mediokra effekter. Det är så mycket guldiga saker som är så dåligt animerade att jag blir förbannad. Krydda det med Sir Anthony Hopkins som TALAR högt med MAGSTÖD och spänner (upp) ögonen i nån icke existerande bluescreenfigur för att verkligen VISA exakt vad han tänker och känner och att han är en STOR man, en GUD till och med! Han är ju Oden, krigens och skaldekonstens gud.

Enligt Wikipedia hade Oden flera andra namn, ett var Gangleri som betyder ”Den färdtrötte”. Det låter ungefär lika fjösigt som Hopkins ser ut med lapp för öga, störig uppsyn och detta teatraliska utspel. Regissör Kenneth Branagh måste ha kommit i brallan mången gång under dessa inspelningsdagar.

Nathalie Portman är bra som forskaren Jane Foster och Stellan Skarsgård är superstabil som astrofysikern Erik Selvig. Idris Elba är Heimdall och är med för lite (han är alltid med för lite vad han än är med i) och hur mycket jag än högaktar Tom Hiddleston så tar det en stund innan jag helt och fullt accepterar honom som elaka Loki. Han har helt enkelt för snälla ögon.

Alla filmens scener som utspelar sig på jorden gör mig lycklig. Dom är toppen! Humorn funkar, det är jättesnyggt och coolt på alla sätt och vis. Men självklart kommer det ett men och i detta fall är det stort. Filmen utspelar sig nämligen så sjuuuuukt mycket uppe i denna gudavärld och då tappar den mig helt. Jag sonar ut helt. Det känns som att jag sitter och tittar på någon som spelar TV-spel. Det är säkerligen jättekul att vara inne i spelet men att vara passiv iakttagare…..gäsp. Att Thor The TV-spel inte heller är särskilt visuellt imponerande gör inte saker och ting bättre direkt, det är liksom….fjuttigt. Billigt. B. Kenneth Branagh är säkerligen bra på många saker men att knyta ihop säcken på en superhjältefilm är INTE en av dom.

115 minuter kändes som 300 och nu är det dags för film nummer 2.

Jag behöver bara se en kvart för att känna att Thor: The Dark World är betydligt mer ”min grej” än förra Thor-filmen.  Branagh är utbytt mot en TV-serie-regissör som heter Alan Taylor som har ett gäng Sex and the City, Sopranos och Game of Thrones-avsnitt på sitt CV (och nu även Terminator: Genisys) och ALLT är av någon anledning snyggare. Effekterna sitter där dom ska, det är en mycket ”klarare” bild, ljudet är mullrigare och samtliga skådespelare pratar aningens lugnare men det märks störst skillnad på Sir Anthony. Det är också väsentligt färre Gud-hit-och-dit-tjafs-scener och ingen kunde vara gladare än jag för det.

Rene Russo får lite mer plats som Frigga, Thors styvmamma, Lokis fostermamma och biologisk mamma till Balder, Hermod och Höder. (Tanke #1: en mash-up mellan nordisk mytologi och Game of Thrones vore rätt coolt och att Friggas oäkte son skulle vara….Hodor.) (Tanke#2:  det lite hoppigt mellan dessa svenska och engelska stavningar av namnen men ja….wtf…så får det bli)

Rent manusmässigt känns kanske denna film svagare än den första men vad gör det när jag blir underhållen? Jag svär inte inombords en enda gång. Jag tittar och känner att 112 minuter är 112 minuter, som vanligt liite för långt, liiite för många utdragna fajter men sammantaget – som Har du inte sett den-Erik skulle ha uttryckt det: Helt okej! Och om jag ska vara helt igenom ärlig, filmens sista minut är så JÄVLA bra att betyget nästan är uppe och nosar på en extra fiffilura.

Sådärja. Mission Accomplished! Nu har jag sett båda filmerna och är redo för Thor: Ragnarok som kommer 2017. Den kommer jag definitivt se på bio.

THOR (när jag såg den 2011)

THOR (när jag såg den 2015)

THOR: THE DARK WORLD

Här är Cecilias texter och Thor och Thor: The Dark World. Vi hade inte riiiiktigt samma filmiska upplevelser, to say the least.

 

8 svar på ”Fiffis filmtajm jämför: THOR och THOR: THE DARK WORLD”

  1. För att vara en MARVEL-lover dissar du oväntat många av deras filmer! Är du säker på att du är en MARVEL-lover och inte endast en Hulken-lover?

    Sen förstår jag inte riktigt hur det kommer sig att du, som jag uppfattar det, mest bedömer filmerna efter specialeffekterna, hur klar bilden är och ljudet. Ett återkommande tema från Avengers 2 också…

    Thor ettan har ju tex överlägsen humor jämfört med tvåan. Eller, du ser inte den?

    Nä, det verkar vara någon slags love-hate-relation pågående här… 😉

    1. Henke:
      Tycker du att jag gör det, dissar många av deras filmer? Vad betyder dissa? En tvåa? En etta? Allt annat än toppbetyg?

      Om specialeffekterna är kackiga funkar inte filmerna för mig, så är det. Det är därför jag tycker väldigt mycket om Captain America-filmerna till exempel, dom spelar i en helt annan liga än tex Avengers-filmerna, eller Thor-filmerna för den delen.

      Vad gäller humorn i Thor så ser jag den absolut, jag tycker humorn funkar alldeles ypperligt under alla delar av filmen som utspelar sig på jorden. Men allt uppe bland gudarna är dötrist och helt humorlöst. Och fult/plastigt gjort.

      Jag tror inte det är någon love-hate-relation egentligen, jag tror att det kan vara en kombination av alldeles för höga förväntningar och en önskan om att få glida in i en serietidningsvärld där jag faktiskt får se allt som händer utan grumlig bild eller medioker 3D 🙂

  2. Tack för ping! Kul att vi tycker heeeelt olika. Kan hålla med dig om att looken i Asgård är lite ful, lite glansig. Hade varit ballare med mörkare tongångar där. Däremot störde det inte mig lika mycket som dig. Jag tycker det som gör Loki till en så bra skurk är just hans stora, utforskande ögon samtidigt som han ger intrycket av att hålla tillbaka sina känslor och åsikter, ständigt på sin vakt (åtminstone i första filmen). Men angående Thor: The Dark World finns det ingen ”klar” bild i världen som ursäktar den fantasilösa ploten och Malekiths gummiaktiga feja. Nä du Fiffi, du måste ha varit på pickalurven när du såg den här 😉

  3. Jag sätter samma betyg som du gör på de båda filmerna… ja, fast tvärtom då. 😉 Tors äventyr på jorden i den första filmen fann jag roliga, och roligare än svartalver och annat i tvåan.

  4. Nämen, jag som tyckte att Thor var betydligt bättre än Thor TDW. Å andra sidan är ingen av dem någon film som jag minns särskilt mycket av några månader i efterhand, men Thor kändes lite nyskapande och lite fräschare. Thor2 blev bara en upprepning.

    1. Magnus:
      Det är inga världsomvälvande filmer direkt, inte någon av dom. Men Chris Hemsworth är bra castad som Thor i alla fall 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.