TRAIN TO BUSAN

15 november, 2016

Även i en till synes ganska enformig genre som zombiefilmer händer det ibland att det kommer en film som liksom injicerar både liv, framtidstro och ett jävlaranamma i hela tjofaderittan.

2004 var det Shaun of the dead som tog i från tårna, vilket även Zack Snyder gjorde med den kalasbra remaken av Dawn of the dead , 2009 var det Zombieland och sen dröjde det ända till 2013 när World War Z lyckades med bedriften att gjuta lite nytt blod i dom levande döda (i alla fall till en viss del) och bara för några veckor sedan kom The girl with all the gifts. (Tillägg i efterhand på förekommen anledning då en av mina läsare har bättre koll på mig än vad jag själv har: Maggie för helvete, jag glömde ju MAGGIE!) Och redan nu är det dags igen med sydkoreanska Train to Busan. Jag skulle utan att skämmas kunna gå så långt som att säga att det här är Den Perfekta Zombiefilmen.

Sang-ho Yeon har med sitt välskrivna manus och fingertoppskänsla i regin fått till en zombiefilm som imponerar i allt från minimala effekter till masscener, i tankeväckande scener som behandlar gruppdynamik och vi-och-dom-känslor, det handlar om frånvarande föräldrar, närvarande barn, om graviditet, om miljön, om kreativitet och handlingskraft i pressade situationer och framförallt är det spännande som själva fan att följa dessa intressanta karaktärers vedermödor på ett tåg mellan Seoul och Busan.

118 minuter svischade förbi, jag blinkade knappt, jag bara njöt. Och återigen, det störtsköna plusset med att se en icke-amerikansk film av detta slag, den går liksom inte att avkoda. Det går inte att förutspå vem som ska överleva och vem som ska dö, koreansk film är underbar på det sättet. Det här är helt enkelt en måste-se-film för alla som någon gång tyckt att en zombiefilm är det minsta underhållande. Och alla andra med förresten.

Filmitch har också sett denna sprudlande tågfilm och den föll även honom i smaken.
Vill du läsa vad Fripps filmrevyer tycker, klicka här, vill du läsa Flmr-Steffos tankar, klicka här. Movies-Noir var dock lite svalare i sina zombiekänslor.

{ 13 comments… read them below or add one }

M november 15, 2016 kl. 09:53

Har du inte glömt att nämna Maggie?

Svara

Fiffi november 15, 2016 kl. 10:05

M:
Helt sant, den borde såklart ha varit med, med STORA bokstäver! :)

Svara

Simon november 15, 2016 kl. 14:43

Stockholms Festivalen verkar ju blanda och ge en aning. Från Dog Eat Dog med en etta till Train to Busan med en femma!

Svara

Fiffi november 15, 2016 kl. 22:39

Simon:
Det betyder att 2016 års filmfestival är precis som den brukar vara ;)

Svara

Sofia november 16, 2016 kl. 11:55

Underbart! Ska ses någon gång…

Svara

Fiffi november 16, 2016 kl. 19:28

Sofia:
Jadu, den här får du inte missa :)

Svara

Sofia januari 22, 2017 kl. 15:27

Och nu är den ju sedd! Mja, som sagt, jag tyckte det blev mer av hela-handflatan-tryck än fingetoppskänsla. Inget fel med det, det är fortfarande en riktigt bra zombierulle men kanske hade jag lite för stora förhoppningar på den?

Svara

Fiffi januari 23, 2017 kl. 09:00

Sofia:
Det är kanske svårt att INTE ha höga förväntningar om du läst vad jag och en del andra tycker om filmen. Jag blev som sagt blown away men jag förstår dina invändningar.

Svara

Carl november 16, 2016 kl. 17:59

Härligt med filmer som lever upp till hajpen. Såg du Seoul Station också?

Svara

Fiffi november 16, 2016 kl. 19:29

Carl:
Nix, den såg jag inte.

Svara

Carl november 17, 2016 kl. 00:11

Det är ett mysigt bihang, men knappast nödvändigt.

Svara

filmitch november 24, 2016 kl. 00:29

Tack för ping och kul att du gillade filmen

Svara

Fiffi november 26, 2016 kl. 22:43

filmitch:
Fantastisk film det här. F-a-n-t-a-s-t-i-s-k! Alooooohaaaa oooeeee

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: