Tre om en: Grattis Norge!

17 maj, 2012

Idag är det 17:e maj, Norges nationaldag. Dagen till ära tjoffar jag på med en Tre om en med enbart norska filmer och sevärda sådana dessutom. Är det någon som är förvånad förresten? Går det att hitta norska filmer som inte är sevärda? Jag misslyckas i vilket fall gång på gång.

Grattis Norge säger jag bara. Ni är – just nu – jäkligt bra på att göra film!

 

NORD (2009)

Med ett manus skrivet av min absoluta favoritförfattare Erlend Loe och en huvudroll som spelas av min favvo Benedikt från TV-serien Dag, Anders Baasmo Christiansen, självklart blir jag glosögd som värsta Marty Feldman när jag hittade den här filmen.

Jomar (Christiansen) är en psykiskt instabil skidåkare som råkat ut för ett nervöst sammanbrott och bott en stund på en psykavdelning. Nu är han utskriven och satt att hålla ordning på en skidlift i ett hus där han också bor. Det går inte så bra, Jomar skulle helst av allt vilja bli inskriven igen men sjukvården säger stopp.

Vid frågan ”Vad gör du nu för tiden?” från läkaren på avdelningen svarar Jomar att han tittar på Tunnel Disaster Week på National Geographic Channel och drar sen det mesta av informationen från branden i Mount Blanc-tunneln 2009. Att Jomar inte är helt frisk står klart just där och då.

När han lyckas klanta till det och bränner ner hela skidstugan får han en idé. Med en dunk sprit som enda sällskap sätter han sig på skotern och beger sig uppåt, ännu mera norröver, för att träffa sin ex-flickvän och deras gemensamma son som han aldrig sett. Det blir alltså en roadmovie på skoter med en depressiv norrbagge vid spakarna och som bakgrund till detta alldeles fantastiska vyer över ett snötäckt Nordnorge.

Det är en fin liten film, musiken är perfekt avvägd i varje scen och den är mysig att titta på på ett ganska kontemplativt sätt. Jag ler mycket, fnissar ibland och skrattar ett par gånger fast jag inte vet om det är meningen. Sevärd är den utan minsta tvekan även om det inte är en film som fastnar i medvetandet för alltid.

 

 

OSLO 31 AUGUSTI (2011)

Här är vinnaren av bästa film på Stockholms filmfestival 2011. En film om en före detta narkoman som försöker hitta sätt och mening att inte ta sitt liv och som under ett dygn av permission på nåt sätt ska ”göra upp” med sitt gamla liv.

Mmmhumm, det skulle väldans enkelt kunna bli både pretentiöst och tråkigt men filmen håller sig på rätt sida gäspkanten hela tiden.

Anders (Anders Danielsen Lie) var en man som på ytan hade allt men sabbade rubbet. Det är ingen lätt sak att hacka i sig för Anders själv, det är ju bara att tänka sig in i situationen och vips börjar ångestsirapen rinna ur samtliga kroppsöppningar. Han träffar gamla vänner, tänker på fd flickvännen, försöker söka jobb, går på en fest – men hur mycket hinner man på en dag? Tydligen en hel del. Det är ingen vanlig simpel vardag som visas men samtidigt är det det. Varje dag händer det massor av saker som förändrar allas våra liv, små saker, till synes bagateller men som tillsammans liksom tjongar till oss i olika riktningar. Ibland hamnar vi rätt, ibland hamnar vi fel och ibland blir vi norska Anders.

Oslo 31 augusti är en sevärd film men jag hade inte röstat på den som bästa film på festivalen, inte när den tävlade mot filmer som Drive och The skin I live in.

 

 

ROVDYR (2008)

Jävla fittekärring.

Inte ens ett okvädningsord som detta låter hårt på norska. Väldigt få ord låter arga eller dumma eller elaka på norska och jag undrar om det är därför som denna skräckfilm funkar sämst för mig av dom tre filmer jag sett till dagens tema. Allting blir så käckt och så glatt att det är svårt att ta sönderskjutna människor på allvar.

Som så ofta i denna typ av film är det fyra ungdomar som tar upp en liftare, det är långa storväxta onda skogshillbillies som gillar att döda och jag vet att nån kommer klara sig levande därifrån och jag försöker gissa vem redan i början – och jag lyckas  gissa rätt.

Det som gör Rovdyr till en helt okej film i sammanhanget är fotot och effekterna. Det blir en ruggig stämning och slafset och klafset är snyggt. Det som är mindre bra med filmen är musiken, det blir nån slags Kroumata-tourettes efter halva filmen som jag inte riktigt förstår och vad gäller slutsången så förstår jag vilken känsla filmmakarna vill åt men det funkar inte på mig. Även greppet att göra förövarna i stort sett huvudlösa (eller åtminstone ansiktslösa) förstår jag tanken med men samtidigt blir dom lite mindre läskiga än dom hade varit om man fått se dom i solljus, alternativt inte sett dom alls.

Jag tror att det här är en perfekt skräckfilm för fjortisar som inte är lika härdade som jag men summa summarum tycker jag helt klart att den är godkänd. Jag blev inte rädd, jag hoppade inte till en enda gång men samtidigt är den ganska ruggig på det där härligt norska klämkäcka viset.

{ 10 comments… read them below or add one }

Jessica maj 17, 2012 kl. 07:34

Visste inte att du var en Erland Loe-fan. Det är jag också!

Jag gillade Oslofilmen mer än du. Tyckte den var helt fantastisk, 4,5/5. Men så gillar jag också depp. :)
Den hamnade bland mina 20 bästa filmer förra året, men visst, jag rankade också Drive och The Skin I Live In högre.

Svara

Fiffi maj 18, 2012 kl. 23:22

Jessica:
Åååå, han är så bra! Det var när jag läste Naiv.Super som jag fattade både ett och annat som har med mitt eget skrivande att göra. Det är min bibel nu :)

Svara

filmitch maj 17, 2012 kl. 10:22

Tackar för tipset om Nord. Oslo ligger redan på min ”Att se lista” Rovdyr har jag sett och jag blev lite besviken – filmen kom aldrig riktigt igång. Rekommenderar Fritt vilt triologin för lite bra norsk vildmarksskräck

Svara

Fiffi maj 18, 2012 kl. 23:28

Filmitch:
Nord är helt klart en udda och/men sevärd liten film och Fritt vilt- filmerna är inte dumma alls :)

Svara

Hilde maj 18, 2012 kl. 06:40

Roligt att du återigen skriver om norska filmer!
Bra läsning! Jag gillade också Nord, lite sjuk men rolig film:)
//Hilde

Svara

Fiffi maj 18, 2012 kl. 23:29

Hilde:
Det kommer ju som sagt en hel massa intressanta filmer från Norge så det är klart dom ska ta – och få – plats även här :)

Svara

Sofia maj 18, 2012 kl. 07:39

Även om detta kanske inte var filmer jag känner att jag kommer att kasta mig över är det norska filmundret värd all uppmärksamhet det kan få. Och du har helt rätt i att det är väldigt svårt att låta arg eller hotfull på norska. Det blir liksom alltid mer eller mindre…käckt.

Svara

Fiffi maj 18, 2012 kl. 23:30

Sofia:
Undrar om norrmännen tycker detsamma om oss svenskar och vårt språk? Måste ta reda på det :)

Svara

Captain Charisma maj 18, 2012 kl. 10:59

Oslo er en god film, men skuffet litt. Vet ikke om du har sett Triers forrige og første film, Reprise? Mange mener at den filmen er den beste norske film som er laget. Lie spiller deprimert der også, han leverer nok en fantastisk rolletolkning der også.

Kan også anbefale Tatt av kvinnen.

Svara

Fiffi maj 18, 2012 kl. 23:38

Captain Charisma:
Reprise har jag inte sett men jag ska försöka göra det så fort jag får möjlighet.

Såg att Erlend Loe var inblandad även i Tatt av kvinnen så den ligger också i ska-se-högen, samt Detector som jag hittade av bara farten :)

Tack för tipsen!

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: