Veckans dokumentär: THE COVE

Det är fanimej en omöjlighet att tycka illa om delfiner. Trots att jag och djur inte riktigt lirar så var jag på Kolmårdens delfinarium sist jag var där och satt i publiken och bölade åt dom fantastiskt duktiga och till synes glada vattendjuren. Sonen sov i min famn och jag grinade, det måste ha varit en härlig syn.

Hur svårt den än är att tycka annat än bra om dessa djur så är det tämligen enkelt att kräkas på sig själv efter att ha sett The Cove. För tusan, jag har varit på delfinarium! Jag har besökt SeaWorld! Inget av det kommer någonsin hända igen och jag kan sätta både en och två månadslöner på att jag håller det löftet.

The Cove visar hanteringen av delfiner och främst i det största exporterande landet i världen: Japan. Ric O’Barry är en världskänd delfintränare och mannen bakom TV-serien Flipper och han var med att starta delfinhysterin på 60-talet. Nu har han insett baksidan av det hela och dom senaste trettio åren har han kämpat för att lösa det problem han tycker han skapat.

För mig är The Cove en i princip perfekt dokumentär. Den belyser ett problem jag kan förstå och ta till mig, den berättar om elände och missförhållanden och som vanligt är det vi människor som jobbar stenhårt för att förstöra jorden, eller i detta fall en liten del av den OCH den talar om hur problemet kan lösas, hur delfinerna kan få det bättre och att det är upp till oss människor som världsmedborgare och GRUPP att hjälpas åt och tänka efter. Före.

The Cove är precis lika hemsk som den är vacker och det är en film som jag definitivt kommer se igen och denna gång tillsammans med barnen. Men den här gången tror jag det blir jag som sitter uppkrupen i sonens famn och att det är han som gråter.

 

Här finns filmen.

12 svar på ”Veckans dokumentär: THE COVE”

  1. Svårt att inte blir rörd av denna dokumentär. Bra, spännande, gripande och vacker. Ganska så bra kombination för att påverka. Har tyvärr ingen recension att länka till, men även jag gav den 4/5.

    1. Movies-Noir:
      Filmen framkallar en hel drös med känslor tycker jag, bland annat så är det första gången japaner som folkslag skildras som onda på film.

      1. Haha, första gången vet jag inte. Och jag tycker inte japaner som folkslag skildras som elaka/onda utan det är bara en liten grupp. De vanliga japanerna är ju helt ovetandes om vad som försiggår. Har inte förändrat min syn på mina vänner japanerna 😉

        1. Movies-Noir:
          Men den lilla japanska gruppen är inte bara onda, dom skildras ju som HIN HÅLE och jag skulle ljuga om jag sa att min syn på detta folkslag inte förändrats efter den här filmen.

  2. Hej
    Den är otroligt gripande och bra denna film. Bättre dokumentär kommer jag inte på. Dock så har filmen sina tråkigare sidor men så är det ute i världen idag, tyvärr. Filmen överlag är en klar 5:a, toppbetyg!

  3. Jag tyckte The Cove var en gripande film som visade på ett missförhållande men som ändå ställde en del intressanta frågor som inte har med just med delfiner att göra. Fast jag antar att dessa frågor var sånt som jag kom att tänka på medan jag såg på filmen. Det var en sorts motfrågor. Det blir ju så uppenbart att de där japanerna som dödar delfinerna gör FEL. Eller om de gör det så kanske vi också gör FEL när vi äter vår oxfilé.

    http://jojjenito.wordpress.com/2010/11/24/the-cove/

    1. Jojjenito:
      Precis. Att dom gör FEL är en sanning, no questions asked. Vi gör också fel på en hel massa sätt och varenda gång jag ser en filmsnutt från ett svenskt slakteri vill jag bli vegan ett par dagar, minst. Men The Cove visar ju också på att VI nånstans gör FEL som låter oss bli underhållna – och lurade – av dessa djur och därmed blir en del i hela soppan och den grejen är ju lätt att åtgärda på sitt eget lilla vis, det är ju bara att tacka nej till att gå på delfinarium. Det går ju att göra skillnad även i det lilla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.