Veckans dokumentär: Underkastelsen

19 december, 2011

Vad är det största hotet mot oss som människor? Är det ozonlagret, är det radioaktivitet, är det ännu ett världskrig eller kanske någon sjukdomsepidemi? Jag kan meddela att det inte är något av detta. Prova istället barnleksaker, favorittröjan, pappret som håller ingredienserna i hamburgaren på plats och det du tror är nyttigt i fruktskålen. Stefan Jarl har med sin kemikaliedokumentär Underkastelsen lyckats få mig att blir rädd för typ allt. Tack för det Stefan.

Filmen handlar om sånt som vi kallar mjukgörare, alltså sånt som gör plast mjuk. Filmen handlar om bromerade flamskyddsmedel, sånt som gör att kläder och möbler brinner lite saktare eller inte alls. Filmen handlar om bekämpningsmedel och andra ytaktiva ämnen och dessa kemikalier sammantagna finns i ALLT vi äter, allt vi tar på, allt vi har omkring oss. Så att våra kroppar är fulla med denna skit är inte så konstigt, vårt blod är besudlat och genom amning för vi över skiten till våra barn. Amning som är så bra, amning som skyddar mot astma och allergi, tror vi, hör vi, läser vi – och så är det precis tvärtom.

Stefan Jarl kollar sina blodvärden och kring detta kretsar filmen. För att hitta en motpol ber han den gravida Eva Röse om hjälp. Kan hon tänka sig att ställa upp och kolla upp sina kemikalievärden även hon? Ja, hon ställer upp och det är skönt att se en människa som har precis lika mycket ångest över detta som jag får när jag sitter i soffan.

Den här typen av dokumentär är jätteintressant tycker jag men det finns ett men, ett ganska stort men. Det känns lite ansvarslöst att rada upp detta vardagshelvete utan att samtidigt presentera någon form av lösning. Kanske finns det ingen lösning, kanske är lösningen svår men existerande, jag vet faktiskt inte men filmen berättar inte ett uns av detta. Jag vill typ bara dö.

När en Foppatoffel blir symbol för mänsklighetens undergång då ger jag liksom upp litegrann. Inte helt, men lite.

{ 8 comments… read them below or add one }

Frida december 19, 2011 kl. 09:55

Hemsk tema i denna film då, som jag inte tänker se. Men jag har ju läst din rescension nu och har hört och förstått sådant här tidigare ändå. Därför så många får cancer? Nej amma ger inga fördelar längre. Finns massor med miljögifter i bröstmjölk numera.
Din invändning är att inga lösningar presenteras. Tror inte det finns någon annan lösning än det självklara, att vi slutar vara så destruktiva i hur vi behandlar miljön. Det slår tillbaks på oss själva. Omedelbar karma – ja eller karma som våra stackars barn får bära i alla fall.

Svara

Fiffi december 19, 2011 kl. 10:42

Frida:
Rent logiskt förstår jag att det är det som är lösningen men filmen har ett sådant negativt fokus att det hade behövts någon form av ljusglimt, även om det bara är en liten och även om den är svår att hitta.

Svara

Sofia december 19, 2011 kl. 11:11

Och då är detta bara en av alla de saker som kan innebära Undergången — har hört talas om studenter som brustit ut i gråt efter en halv kurs i Humanekologi… Är det därför den heter Underkastelsen? Vi har bara att foga oss, det finns ingen lösning på problemet?

Svara

Fiffi december 19, 2011 kl. 11:22

Sofia:
Det är en mycket passande titel om det är det regissören menar :)

Svara

filmitch december 20, 2011 kl. 00:59

Humanekologi? Det lät spännande kanske en kurs man skulle gå för att höja livsandarna.
Har inte sett filmen men tyvärr börjar jag bli alltmer blase när det rör sig alla samhällsproblem som presenteras i olika dokumentärer och böcker. Naturligtvis får man sig en tankeställare men ibland undrar jag över hur mycket ”vargen kommer” det är över många problem som presenteras. Tyvärr blir nog resultatet av detta att man inte lyssnar när det verkligen är fara och färde :(

Svara

Fiffi december 20, 2011 kl. 08:55

filmitch:
Skulle man lyssna på alla varningar om vad man får göra och inte får göra för att slippa cancer, dö, må dåligt, gå upp i vikt, ner i vikt, försämra för sina barn, minska ozonskiktet, förhindra naturkatastrofer så skulle man inte kunna göra någonting alls, så är det ju. Men även om man inte orkar ta in allting så känns det helt klart som det barkar iväg åt fel håll med det mesta…tyvärr.

Svara

Jojjenito december 19, 2011 kl. 22:48

Jarl gör som han brukar. Han är extrem. Jag tror han tänker att om han börjar berätta om lösningar på problemen så tror folk att ”ja, men då kan jag slappna av ett tag till”. Som den är gjord så är Underkastelsen en skräckfilm:

http://jojjenito.wordpress.com/2011/08/29/underkastelsen/

Svara

Fiffi december 19, 2011 kl. 23:22

Jojjenito:
Du har så rätt. Värsta jävla skräckfilmen!

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: