Alex fru blir blir brutalt mördad. Åtta år senare får Alex ett mejl med en filmsnutt från en övervakningskamera. På filmsnutten ser han sin fru. Samtidigt hittas två lik på samma ställe där Alex fru blev mördad och ett blodigt baseballträ ligger strax bredvid, ett baseballträ som enligt polisen binder Alex till samtliga tre mord och han blir den huvudmisstänkte.
Genom hela filmen maler samma mening i mitt huvud:Jag har sett det här förut Jag vet vad som ska hända Jag har sett den här förut Jag vet vad som ska hända.
Men jag har inte sett filmen förut och hela tänket retar mig. Jag kan inte släppa det.
Berätta inte för någon är en franskproducerad thriller baserad på Harlan Cobens bok. Det är franska skådespelare jag inte sett förut och trots att Kristin Scott Thomas är med, hon som definitivt inte är en av mina idoler, så funkar det. Hon pratar ju franska.
Jag har inte sett filmen förut och jag har inte sett nån remake på den men jag har läst boken, vilket jag kom på alldeles för sent.
En film kan aldrig få godkänt betyg om jag som tittar hellre ältar gammalt skit än bryr mig om det jag tittar på för stunden, även om det egentligen är en helt okej, smart och rätt spännande thriller.
Om jag läser liiiite mellan raderna så hade du ändå några rätt ok vibbar här…? 🙂
Steffo:
Ja, jag måste ha haft det precis när jag såg den men den är heeeelt borta från mitt minne nu. Känner mig stendum ;D
Hmm, det är väl inte filmens fel att du läst boken innan. 😉 Fast som Steffo skriver, du verkar ju nånstans se att det faktiskt är en bra thriller. Och då landar vi i den där diskussion om hur man ska recensera film som pågått här nyligen. Om jag nu läst boken innan jag ser filmen och därmed tycker filmen (eller snarare filmupplevelsen), ska jag då ge den sämre betyg eller konstatera att nej det är ju faktiskt en bra film och jag får väl skylla mig själv som läst boken innan och sitter och ältar gammal skit medan den pågår.
För att svara på min egen fråga och bidra lite till den där debatten: Jag betygsätter alltid filmupplevelsen, inte filmen i sig. Så om jag har läst boken innan eller inte satt mig in i Greklands inrikespolitik och detta gör att en film(upplevelse) blir sämre, ja då är det så helt enkelt. Det funkar inte att tänka ja men OM jag hade kunnat allt om Greklands inrikespolitik DÅ hade jag minsann uppskattat filmen bättre.
Eh, sorry, det drog iväg lite där. 😉
Jojjenito:
Du har helt rätt. Det ÄR inte filmens fel att jag satt i soffan och slet mitt hår över boken. Inte alls. Men mitt sätt att recensera film är (nog) precis som ditt: jag ser mer till upplevelsen av filmen än till filmens kvalitéer i sig. På gott och ont.
Konst i alla formar funkar så på mig. En bok kan vara oklanderligt skriven och språkligt helt korrekt men tråkig så klockorna stannar och det går bara inte att läsa klart den. En tavla kan vara perfekt målad men vill jag ha den på väggen? Skulle inte tro det. Så jag fortsätter att skriva om UPPLEVELSEN av film. Jag tycker dessutom att såna recensioner är väldigt mycket roligare att läsa än motsatsen. Så fortsätt gärna du med 🙂