Dagens duo: BERNARD OCH BIANCA

9 februari, 2015

Jag lyssnade på sagan om Bernard och Bianca sååååå många gånger när jag var liten att nu när jag ser filmen i vuxen ålder minns jag hela dialogen och vartenda ljud, jag kan det utantill rent reflexmässigt. Ganska läskigt egentligen vad barndomssagor sätter sig. Just därför är det ganska svårt att se filmen helt objektivt. Sån tur att jag inte behöver göra det.

Här är berättelsen om Bernard och Bianca, två möss som jobbar på den internationella räddningskåren Hjälpa. Det är en djurisk variant av FN skulle man kunna säga och huvudkontoret är faktiskt beläget i FN:s huvudkontor i New York, med ingång genom ett litet hål i väggen.

Det har hittats en flaskpost från en flicka som heter Penny som ber om hjälp och en tuffa musquinnan Bianca och den försiktige vaktmästaren Bernard från räddningskåren bestämmer sig för att försöka hitta henne.

Penny bor på barnhem och drömmer om att bli adopterad av en riktig familj. Med ledsen blick ser hon dom sötare småflickorna försvinna från barnhemmet med sina nya föräldrar, själv blir hon kvar med nallen Teddy som enda trygghet. Penny är ett enkelt byte för den onda Madame Medusa, tanten som kidnappar Penny för att få henne att klättra ner i en brunn och leta reda på skatten som finns därnere, den stora diamanten Djävulsögat.

Jag älskar den här historien! Den har alla ingredienser som gör en tecknad film sevärd för alla åldrar. Den är spännande, den är har karaktärer jag bryr mig om, den har med små charmiga filurer som värmer hela hjärtat (ljudet när trollsländan Evinrude blir andfådd till exempel, så jääääävla sött!), den har bra musik, fina låtar, den är sorglig, den är rolig, den är väldigt mörk för att vara en Disneyfilm, den tar upp frågor som kan bli samtalsämnen långt efter att filmen är slut och den är precis lagom lång.

Säg den Disneyfilm (förutom denna) som lyckas få in ämnen som dåligt självförtroende, flygrädsla, ensamhet, ondska, psykopati, sociopati, ångest och vidskeplighet och samtidigt baka in empati, styrkan i att hjälpas åt, framtidsdrömmar, kärlek, samhörighet och läskiga krokodiler.

Jag skulle helt enkelt säga att Bernard och Bianca har allt!

Som filmduo är Bernard och Bianca lite som Yin och Yang. Dom kompletterar varandra och dom tycker om varandra men jag kan inte säga att det sprakar nån het passion mellan dom direkt, jag vet inte ens om det är det som är meningen. Bernard och Bianca känns som två väldigt goda vänner som gillar varandras sällskap.

 

 

.

.

{ 13 comments… read them below or add one }

Jojjenito februari 9, 2015 kl. 11:35

Önskar att vi (eller snarare Henke och Christian) hade valt den här istället för Robin Hood när decennie-temat körde 70-talsfilmer.

Svara

Fiffi februari 10, 2015 kl. 20:16

Jojjenito:
Fast Robin Hood är riktigt bra den med…ju 🙂

Svara

Jojjenito februari 10, 2015 kl. 21:12

Robin Hood får 2/5 av mig. Alltså inte speciellt bra. 😉

Svara

Fiffi februari 10, 2015 kl. 22:26

Jojjenito:
Och 4/5 av mig. Alltså riktigt bra 😉

Svara

david februari 9, 2015 kl. 13:16

Jag är lite kluven…. Jag gillar verkligen inledningen och en bit in av filmen. Men tyvärr representerar BERNARD & BIANCA samtidigt en senare Disney, mycket sämre animerad än de tidigare och med ett lite väl överdrivet karatärsgalleri. Madame Medusa känns mer som en karikatyr än en karaktär. Men visst är den bättre än flertalet senare. För mig representerar Aristocats och Robin Hood gränsen för de mest klassiska filmerna. Efter början av 70-talet går det bara stadigt nedåt med några få undantag.

Svara

Fiffi februari 10, 2015 kl. 20:16

david:
Vore kul att veta vilka av dom nyare Disneyfilmerna du tycker är undantagen 🙂

Svara

david februari 11, 2015 kl. 19:21

“Skönheten & Odjuret” samt “lejonkungen”. That’s it. 😉
Båda är vuxnare och mer kompromisslösa. Den förstnämnde var först planerad att bli helt för vuxna, vilket skiner igenom. Det är bara clowniga side-kicks som sänker betygen på filmerna.

Svara

Fiffi februari 11, 2015 kl. 23:04

david:
Mulan då? Och Pocahontas? Där finns det inte mycket till clowniga side.kicks? 😉

Svara

David februari 12, 2015 kl. 22:14

Mulan? Har inte sett hela. Men jag gillar inte att man inte är trogen kultur och tid. Pocahontas? Hon är vacker… 🙂 Men filmen och alla andra karaktärer – ack så trist. Iofs… Jag gillar Mästerdetektiven Basil Mus, även om det är långt ifrån ett mästerverk.

Svara

Sofia februari 10, 2015 kl. 21:11

Nu minns jag faktiskt inte duo-“reglerna” men var det tvunget att det skulle finnas passion? Borde det inte räcka med att det är en duo där den ene kompletterar den andre? Och det får man väl säga att B&B gör?

En härlig film är det i vilket fall som helst!

Svara

Fiffi februari 10, 2015 kl. 22:28

Sofia:
Nejdå, det behöver inte finnas någon passion alls mellan personerna/figurerna i duon men det behöver finnas en känsla av att dom två tillsammans är större än dom är var och en för sig. Och jag tycker att Bernard och Bianca är “sådär” i det avseendet. Dom kompletterar varandra men det inte såpass mycket att jag ramlar av stolen 😉

Svara

filmitch februari 11, 2015 kl. 20:17

Oj har inte sett sedan jag såg den som barn på bio men på den tiden var allt man såg på bio bra så jag gissar att jag gillade den 🙂

Svara

Fiffi februari 11, 2015 kl. 23:02

filmitch:
Och jag gissar att om du gillade den då så kommer du gilla den nu 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: