DELIVER US FROM EVIL

3 juli, 2014

Sommarskräckisarna är dom bästa skräckisarna, näst efter höstskräckisar och julskräckisar. Vårskräckisar kommer sist. Men att krypa in i biomörkret när solen gassar ute, frossa i ondska och bli skiträdd – finns det nåt bättre? Ja, bada bubbelpool kanske, men that´s it.

Som på beställning sken solen sitt allra varmaste igår (i alla fall med Stockholmssommar 2014-mått mätt) och det kändes både typiskt och perfekt att passa på att se den sommarskräckis jag hoppats på mest. Scott Derrickson är liksom ett namn som förpliktigar. Han har skrivit och regisserat både Besatt (The exorsism of Emily Rose) och skräckfavvisen från 2012, Sinister, det är klart att jag har rätt höga förväntningar på snubben och på filmen. Dessutom spelar Eric Bana huvudrollen, det känns tryggt på nåt vis.

Att Deliver us from evil skulle vara “based on a true story” trodde jag kanske inte. Manuset är baserat på en bok skriven av polisen Ralph Sarchie (spelas av Eric Bana i filmen), eller EX-polisen snarare, han sa nämligen upp sig från sitt jobb på New York-polisen och började jobba med demonologi, exorcismer och dylika ting.

All before but is bullshit. Så är det. Det spelar ingen roll hur mycket fint man säger om man sedan lägger till ett men och fortsätter med kritik, det är det sista man minns och enbart det. Därför tänker jag utforma min text tvärtom mot denna tes. Jag börjar med skiten och slutar med det som är bra.

Filmen lider av vissa problem. Den blir konstigt nog aldrig riktigt spännande. Kemin mellan Ralph (Bana) och hans fru Jen (Olivia Munn) är till exempel icke existerande, där faller en del av historien platt och även filmmakarnas försök att ge filmen kött på benen. Mitt biosällskap observerade Olivia Munns bländvita tänder, jag missade till och med det, jag tänkte mest på att hennes ögon inte ser snälla ut.

Filmen har logiska luckor som ingen äldre än 16 år kan köpa. Som till exempel när en man står inne hos lejonen på zoo och målar över text på en betongvägg mitt i natten under pågående polisaktion och ingen – ingen – ser honom förrän jättesent. Personalen sa bara “han har stått där ett tag”, helt lojt. Jag känner dessutom att filmen är ganska så mycket för lång, två timmar är minst tjugo minuter för mycket.

Om filmen inte varit baserad på verkliga händelser hade den kunnat bjuda på härligt kolsvart slut i klass med Seven. Nu blev det inte så, nu blev det Hollywood Ending ända in i kaklet vilket var synd.

Nu har jag skrivit all bullshit. Nu kommer det som är before.

Eric Bana levererar! Han är superstabil och trovärdig och hade han inte varit det eller om hans karaktär spelats av någon sämre skådis hade filmen fallit helt platt för mig.

Ljudet är magnifikt! Paul N.J. Ottosson är mannen, myten, legenden som fått till en ljudbild som får hela salongen att skaka.

Jag ville bli skiträdd och jag blev skiträdd. Filmen hade tre lyckade jump scares, varav en gång så lättade jag flera centimeter från stolen. Dom runt omkring kunde vara glada att jag inte höll en kaffemugg i handen. Det kunde ha blivit en ofrivillig lattesprinkler.

Summa summarum, det är en okej film men inte mycket mer än så. Betygsmässigt velar jag mellan stark tvåa och svag trea men jag väljer att fria hellre än fälla den här gången. Eric Banas närvaro får fälla avgörandet.

Vad tyckte mitt biosällskap om filmen? Jag tror minsann han hoppade till rätt bra han med ett par gånger så klicka här och läs Christians egna ord om filmen.

{ 18 comments… read them below or add one }

filmitch juli 3, 2014 kl. 14:16

Låter lovande – skulle ha sett den här igår men ändrade planer satte grus i maskineriet – nu blir det ikväll eller nästa vecka.

Svara

Fiffi juli 3, 2014 kl. 14:53

filmitch:
Ska bli intressant att läsa vad du tycker sen, vilka skavanker du hittar eller väljer att inte se 😉

Svara

Henke juli 3, 2014 kl. 14:27

Det låter som ni hade en trevlig om än jump-skärrande filmvisning ihop, du och M-N!

Filmen låter spännande, trevligare med thriller än ren skräckis, men jag måste säga att “BOATS” och “exorcism” i samma revy gör mig lite misstänksam…

Svara

Fiffi juli 3, 2014 kl. 14:55

Henke:
Det var jättetrevligt och en sånhär film hoppas man ju ska innehålla läskigheter så rädd-hoppen ligger på plussidan helt klart.

Vad gäller BOATS-delen så är jag skeptisk jag med. På väldigt många sätt.

Svara

Sofia juli 4, 2014 kl. 08:43

Håller med här, en film som handlar om övernaturligheter och samtidigt kallar sig för boats har nästan per automatik underkänt sig själv i mina ögon

Svara

Fiffi juli 4, 2014 kl. 10:15

Sofia:
Fast tänk om, tänk OM, alltihop faktiskt är sant och vi med våra kritiska logiska hjärnor missar en hel dimension av nåt som faktisk existerar.

Svara

Sofia juli 4, 2014 kl. 18:28

Could be, men boats-genren är inte sättet att utforska det på. Tycker jag då

Svara

Fiffi juli 4, 2014 kl. 21:03

Sofia:
Det är svårt att göra historien både trovärdig och rättvis på film. Tror jag. Vad som än hänt.

Svara

Magnus juli 3, 2014 kl. 19:45

Cool, den här måste jag se. Eric Bana brukar vara grym (undantaget Hulken, men det gäller ju det mesta vad det gäller den filmen).

Tänkte ge mig på The Conjuring ikväll, hoppas på en bra skräckis där också.

Svara

Fiffi juli 3, 2014 kl. 20:10

Magnus:
Tycker du inte han är en bra Hulk? Eller tycker du filmen suger men inte Bana? Eller ogillar du hela faderullan?

Ha så mysigt med The Conjuring. Fast mysigt kanske inte är rätt ord förresten 😉

Svara

Magnus juli 4, 2014 kl. 12:54

Såg The Conjuring igår (och recenserade den idag) – en av de bästa jag sett på länge. Har du sett den och hur bra är Deliver us from Evil i jämförelse?

När det gäller Hulken; jag är ju uppväxt med den gamla versionen och Eric Bana hade aldrig kunnat mäta sig med Bill Bixbys sorgliga insats i den gamla TV-serien. Det beror inte på Bana själv, det beror på att den nya versionen ville bara visa muskler och inte konflikten inom Banner – åtminstone inte på samma sätt. Tyckte den var så där, även om jag tyckte att den gick att se rent underhållsmässigt… 🙂

Svara

Fiffi juli 4, 2014 kl. 14:13

Magnus:
Jag tycker The Conjuring är en skräckfilm för en vuxen och luttrad skräckfilmspublik. Deliver us from evil är “ungdomligare” typ av skräckfilm. Mörkare, råare, tuffare och coolare liksom.

https://www.fiffisfilmtajm.se/the-conjuring/

Det finns ingen Hulken som Bill Bixby/Lou Ferrigno om man är uppväxt med dessa. Vääääärldens bästa TV-serie!

Svara

Magnus juli 4, 2014 kl. 19:12

Kul att du också gillade The Conjuring! Önskar också att jag hade sett den på bio, tror att du har helt rätt i att den här sortens film gör sig bäst på en stor duk. Fungerade dock överraskande bra hemma i soffan. 🙂

Håller med om att gamla Hulken kandiderar starkt till världens bästa TV-serie!

Svara

Movies - Noir juli 3, 2014 kl. 20:37

Den var helt klart pulshöjande, men jag saknade det lilla extra. Dock är den mörk och man känner nästan att det inte kan sluta väl.

Satt också och tänkte på att man saknar riktigt bra thrillers i stil med Se7en. Detta hade kunnat bli något i den stilen om man tagit bort exorcismen och det övernaturliga och istället valt att göra något mer realistiskt – som ren mänsklig ondska…

Svara

Fiffi juli 3, 2014 kl. 20:42

Movies-Noir:
Filmen hade blivit precis så som det du önskade om bara min idé om plot/twist hade stämt… Attans också, dessa j-a boats.

Svara

Sofia oktober 27, 2017 kl. 08:19

Haha, ger dig helt rätt i den icke-existerande energin mellan Eric och Olivia. För att han var skittråkig 😉

Svara

Fiffi oktober 27, 2017 kl. 14:37

Sofia:
Han är ju Hulken ju. Sååååå tråkig är han väl inte ;D

Svara

Sofia oktober 28, 2017 kl. 14:17

Nejnej, bara här. Jag gillar honom jättemycket i vanliga fall…

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: