En film jag ångrar att jag sett: FLYING VIRUS

Nånstans i Brasiliens regnskog befinner sig journalisten Ann Bauer. Ann spelas av Gabrielle Anwar som hade sin peak under två timmar 1992 när hon spelade mot Al Pacino i En kvinnas doft. Nu är hon framgrävd och jag tror ingen på jorden gör vågen åt detta.

Ann är en sån kvinna som uppenbarligen alla män vill ha. Hon kråmar sig för nån snygg välklädd man som jobbar för utrikesdepartementet som också är där i snårskogen och han bjuder henne på middag, riktig middag, steak and fries inne i Brasilia. Vill hon följa med? Ja, självklart. Ge mig en kvart, säger den snygge mannen men hon kan inte göra det för bara inom sekunder blir deras lilla ”camp” anfallna av Skuggfolket, män i höftskynken och eldkastande pilbågar som dödar alla i sin väg. Dom skjuter till och med på plåtförrådet med den stora DANGER-skylten på. Dumma pojkar. Dumma, dumma pojkar.

Det skjuts med k-pist också och även när det inte skjuts med handeldvapen så går skjutljuden som en loop i bakgrunden. Javisst, jag förstår att folk dödas som flugor och dom första fyra minutrarna massmördas det i samma tempo som i fjärde Rambo-filmen men med en liiiten skillnad: här bjuds det på en tesked blod under samma tid.

Det finns få saker på film som gör mig lika förbannad som plastdödande på detta vis. Vad visar det? Att det går att döda utan slaffs? Att kroppar inte blöder? Att det inte blir ett hål i magen när någon sticker in en stor jävla järnpryl? Nåja. Hur förbannad jag än känner mig efter första tio minutrarna är ingenting mot vad som komma skall.

Ann befinner sig alltså i regnskogen. Hon ska göra nåt jobb, leta, skriva, forska, jag vetefan, jag fattar inte mycket. Hennes högra hand heter i alla fall Peka, en charmig homosexuell man som bemästrar den yppersta formen av överspel med stora uppspärrade ögon i alla situationer. Efter en jakt, en ofrivillig springtur i grönskan blir Ann anfallen av bin, mördarbin vad det verkar. Hon hamnar på sjukhuset, överlever mirakulöst men när hon ligger på sjukhuset alldeles medvetslös och doktorn ska titta till henne så kysser han henne bara sådär. En doktor som dessutom inte blivit presenterad tidigare i filmen.  In genom dörren i samma kyssekund kommer ännu en man jag inte känner till, en man som blir förbannad på doktorn eftersom han är Anns….ta-daaaaah….äkta man! What? Är hon gift? Hon skulle ju åka till Brasilia med han den där Ellos-killen och äta kött och bea, jag fattar nada nu. Det är ingen karaktärsfördjupning av den högra skolan direkt, så mycket har jag fattat.

Som på en given signal vaknar Ann ur koman, givetvis när maken Martin sitter och håller henne i handen och direkt är hon klar i knoppen och pigg nog att sätta sig upp och skälla ut honom. Maken Martin spelas av Craig Shaeffer (från Där floden flyter fram och Some kind of wonderful) som även han ofrivilligt härmar en huvudrollsinnehavare i Mumien vaknar. Det händer att bäst-före-datum går ut även på skådespelare, det gör faktiskt det. Inte alla åldras med värdighet. Den enda som gjort just detta i den här filmen är Rutger Hauer men att åldras med värdighet och att välja roller med värdighet är INTE samma sak. Här är han ond, bara ond. Ujuj så elak han är. Att han är elak på ett Galenskaparna-type-of-vis passar kanske filmen men inte Rutger. Han kan ju så mycket mer, att se honom såhär gör mig bara ledsen.

Nåja. Filmen handlar alltså om mördarbin. Elaka jävlar som dödar ALLA i sin väg, enkelt men inte smärtfritt – men alltså inte Ann för hon är typ….vacker och….vit. Ett flygplan fullt med dessa bin ska ta sig till USA och när maken Martin ska hålla dom i schack genom att hålla ihop draperierna mellan första och andra klass då börjar jag nästan skratta. Men bara nästan. Ilskan lägger sordin på fnisset som ett lock på en kastrull med brinnande olja. Fy satan så dåligt det här är. Fy satan alltså!

Det finns inte EN sekund i filmen som är bra, inte ETT agerande, inte EN effekt. Stundtals tror jag att det är Hot Shots 4 – The Beekeeper jag tittar på men det är ju inte det. Det här är en film som utger sig för att vara spännande, fullt med action och coola ”creepy” effekter. Att ge barn stora paket, stora fint inslagna kartonger men medvetet skita i att lägga i själva presenten måste vara höjden av pennalism. Flying Virus är värre än det. Mycket mycket värre.

Som filmnörd finns det inte många filmer jag ångrar att jag sett men Flying Virus är utan vidare snack en av dom. Det är den här, Göta Kanal 3 och en klassiker som kommer nån måndag framöver. Men tre filmer av några tusen är inte mycket att bråka om.

Idag är vi ett gäng som skriver om samma tema, dvs en film som vi ångrar att vi sett. Här kan du läsa om andra filmer som på ett eller annat sätt framkallat dessa reaktioner hos mina bloggkollegor: Filmitch, Voldo, Jimmy, Jessica,  Sofia, Addepladde, Henke , Jojjenito, PloxSteffo, BlueRoseCase, Micke och Martin.

Tack Filmitch för en kul idé!

37 svar på ”En film jag ångrar att jag sett: FLYING VIRUS”

  1. Hahaha, jag ångrar i alla fall inte att jag har läst din text 😀 Det här låter som en sådan där farlig sak, vilken utifrån hyfsat kända skådisar det finns en risk att man ändå tar sig an. Och du glömmer väl inte bort Gabrielles hästinsats i For Love or Money med Michael J Fox?

    1. Sofia:
      Mmmm…precis. Rutger Hauer i kombination med mördarbin, det hade kunnat vara mumma men nej, det var det INTE.

      Ska läsa din text på lunchen. Måste ha nåt skoj att se fram emot 😉

  2. Åh är det den där hetingen från For love or money med MJF? Hon är ju häli…

    Fiffi, Sofia, ni har övertygat mig. Jag måste se Flying virus.

  3. Låter ändå snudd på som något som kunde ha ett visst underhållningsvärde som kultrulle? Fast det krävs nog en viss promillehalt i så fall.

  4. Så ska det sågas!
    Och nu kan jag med gott samvete hoppa över denna om den av någon outgrundlig anledning skulle komma rullande mot mitt håll.

    Här litar jag på dig fullständigt! 🙂

  5. Hur kan ni bli sugna på att se den här soppan?

    Jag följer Steffos exempel och litar på dig, fullt ut. Så nu är det bestämt att denna film, som jag aldrig hört talats om tidigare, permanent är bortplockad från alla se-listor.

    Det känns rätt gött faktiskt.

    1. Pladd:
      Du gör helt rätt, jag kan lova dig det. Det finns ingenting som gör att någon – egentligen – borde vilja se den här skiten frivilligt och det säger en hel del om mig, så mycket fattar jag 😉

  6. Haha, ja Fiffi-motorsågen är som alltid otroligt härlig att ta del av. Sågar sig igenom det mesta. Nu hade jag förvisso inga funderingar på att se den här filmen sedan innan och ibland har de här sågningarna motsatt effekt på mig – jag blir nyfiken – men inte i detta fall. Tack. 🙂

    1. Plox:
      Haha, tack för dina ord. Skönt att höra att din nyfikenhet är smart och logisk ibland i alla fall för det här är INGET att bli nyfiken på. Promise.

  7. Alltså, både du och Sofia har en förmåga i era texter att göra mig nyfiken på de filmer ni sågar. Inte för att jag inte litar på ert omdöme, utan snarare just därför! Ni får det dåliga att låta så roligt, trots att jag vet att det sällan är så… 😀

    1. BlueRoseCase:
      Så nu finns det en liiiiten risk att jag kommer att få läsa om mördarbin på din blogg så småningom? 😉

  8. Om vi snackar insektsfilmer (ja, eller spindelfilmer då) så gillar Arachnophobia, den var hyfsat gjord. Flying Virus? Haha, nej, den verkar inte bra. Gillar dock titlarna, Flying Virus och den som står på bilden, Killer Buzz. Alltid ett dåligt tecken när filmer har fler titlar. Först bombar filmerna i USA, sen byter de namn för att göra ett försök i Europa.

    Hmm, kom att tänka på fler djurskräckisar. Det finns nån gammal rulle med getingar som blir stora och aggresiva, kommer inte på vad den heter. Råkade även hitta den här potentiella kultrullen:

    Slugs, http://www.imdb.com/title/tt0093995/, om sniglar som invaderar ett samhälle. Yes, ni läste rätt, sniglar.

    1. Jojjenito:
      Sniglar? Sniiiiglar? SNIIIIIGLAR? Hallå där, den MÅSTE jag se!! Och vilken tagline! They slime. They ooze. They kill!

  9. Håller med BlueRoseCase om att mitt ibland din sågning av en film finns där ändå något i texten som gör en intresserad av att se den. Ibland brukar ”så dåligt att det blir bra” faktiskt göra en film mer underhållande än vad den kanske förtjänar.

    Annars kul tema med ånger. Ska försöka själv bidra med något framöver.

    1. Martin:
      Håller med, ibland kan filmer vara så dåliga att dom faktiskt har ett tittbart värde men denna film är inte en av dom.

      Vore skoj att se hur du skulle attackera detta tema 🙂

Lämna ett svar till BlueRoseCase Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.