FILMÅRET 1997

Nu backar vi bandet hela arton år. Om jag ser till alla år mellan 1986 (det året jag på riktigt fattade grejen med film) och 2015 så är 1997 det år då jag gick på bio minst antal gånger. 27 biobesök blev det för att vara exakt. Orsaken till det är tämligen enkel: i maj blev jag mamma för första gången och hjärnan var inställd på lite andra grejer än filmpremiärer. Men när jag fick chansen att ”vila ut” några timmar sov jag sällan, då åkte jag till stan med läckande tuttar, såg en film och njöt av ett par timmars ensamhet i biosalongen. Jag skickade en hel del snigelpost till SF också, försökte få dom att förstå hur bra det vore med föräldrar-och-barn-anpassade visningar så man kunde gå på bio TROTS att man var hemma med en bebis. Jag fick aldrig något svar.

Vid en första utgallring var det hela tjugofem filmer som slogs om listans tio platser. Fler än det brukar vara. Efter en andra utgallring var jag nere på arton. Vid en tredje fundering kom jag fram till det uppenbara, att enbart ta med mina magkänslefavvisar på listan, mina guilty-pleasures, filmer jag sett SÅ många gånger och tycker så väldigt mycket om. Så, så fick det bli!

Uppdaterad lista 20150514 kl 10:39: Jag såg till min fasa att jag stoppat in 11 filmer på listan (två med plats nummer 5). Nu är listan korrigerad och nummer 10 (Djävulens advokat) fick alltså stryka på foten.

 

10. DANTE´S PEAK
(Regi: Roger Donaldson)

Katastroffilm som lyckas med det allra viktigaste i denna typ av film: jag bryr mig om personerna i filmen överlever eller inte. Pierce Brosnan är stabil, Linda Hamilton är cool och självklart ingår både barn och en hund. Dante´s Peak är kanske den katastroffilm jag sett allra flest gånger (vilket säger en hel del om filmen eftersom jag sett många katastroffilmer väldigt många gånger).

.

.

9. LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN
(As Good as It Gets, Regi: James L. Brooks)

Jag ser till min förvåning att jag inte skrivit om den här filmen på bloggen. Det är knas. Den är bra ju. Jack Nicholson är Jack Nicholson i sitt esse – och vann en Oscar, Helen Hunt är Helen Hunt i sitt esse – och vann en Oscar och Greg Kinnear satte sitt namn på filmkartan en gång för alla trots att han ”bara” var nominerad till en Oscar (vilken han förlorade till Robin Williams för rollen i Will Hunting).

.

.

8. ANACONDA
(Regi: Luis Llosa)

Okej….innan du eldar upp dig för mycket och planerar för vilka hån du ska bjussa på i kommentarsfältet….jag VET att Anaconda inte klassas som en ”bra” film, jag VET att ingen människa äldre än tolv borde ha den på plats 8 över sina favoritfilmer men vet du, det skiter jag i. Jag ÄLSKAR den här filmen! Jag tycker den har en charm som nästan går att avläsa med en geigermätare, jag tycker att det skådespelande gänget med Jon Voight, Jennifer Lopez, Ice Cube, Eric Stoltz, Owen Wilson och Danny Trejo är perfekt castade och dom ger en dynamik till filmen som man sällan ser i läskiga-djur-under-vatten-genren. Sen tycker jag ormjäveln är otäck trots att den är sjukt överdimensionerad och därmed inte borde vara trovärdig. Men JAG tror på den. Så det så.

.

.

7. DET FEMTE ELEMENTET
(The Fifth Element, Regi: Luc Besson)

Leeloo: Leeloo Dallas mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yeah.
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yeah, multipass, she knows it’s a multipass. Leeloo Dallas. This is my wife.
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: We’re newlyweds. Just met. You know how it is. We bumped into each other, sparks happen…
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yes, she knows it’s a multipass. Anyway, we’re in love.

.

.

6. ALLT ELLER INGET
(The Full Monty, Regi: Peter Cattaneo)

Britterna dom kan dom när det kommer till charmiga lyckopiller. Allt eller inget är en film som kan få den mest vardagströtta att dra på smilbanden.

.

.

5. COP LAND
(Regi: James Mangold)

Jag är lite trött på att höra att Copland är filmen som visade att Sylvester Stallone faktiskt KAN agera. Det är trams. Det enda Copland visade var att Sylvester Stallone hade vilja nog att gå upp ett gäng kilo i vikt för att knipa en roll men viktuppgång och viktnedgång verkar ju ses som Den Största Uppoffringen Ever i Hollywood. Däremot är Copland en riktigt bra film och Stallone är krambjörnsmysig.

.

.

4. JACKIE BROWN
(Regi: Quentin Tarantino)

Nu är vi uppe på plats fyra och här hittar vi Quentin Tarantinos – i mina ögon – kanske mest intressanta film. Alltså, den är intressant så till vida att den växer för varenda gång jag ser den. Vid första titten var jag allt annat än övertygad om dess förträfflighet men nu, wohooow! Nu får jag ståpäls till och med av öppningsscenen, förtexterna. Finns det någon regissör – levande eller död – som behärskar kombinationen av musik och bild bättre än Tarantino?

.

.

3. THE ICE STORM
(Regi: Ang Lee)

Jag undrar om The Ice Storm inte kan vara den allra kallaste film jag sett. Den är iiiiisande kall både i känsla, i färgton, i handlingen och i faktiskt väder. Jag tycker Ang Lee gjort en riktig klassiker med den här filmen. Jättebra och superjobbig men ändå….fin.

.

.

2. TITANIC
(Regi: James Cameron)

Om Ang Lee regisserat en klassiker på bronsplats så är det ingenting mot vad James Cameron gjort på plats nummer två. Kan Titanic vara en av världens mest kända filmer? En såndär film som ALLA känner till även om alla inte sett den? Jag grät mig sönder och samman när jag såg filmen på bio, jag gråter fortfarande när jag ser den men framförallt får den mig att aldrig mer vilja åka stor båt.

.

.

 

1. FUNNY GAMES
(Regi: Michael Haneke)

Detta starka filmår med så många aspiranter på topplistan finns det ändå en film som lägger i femman när dom andra fortfarande harvar runt på trean. Michael Hanekes film Funny Games är en solklar vinnare detta år. Det är den mest brutala film jag sett. Den är fullständigt vidrig. Den äter sig in som en slö motorsåg med rostig klinga i magen på mig, den släpper inte taget, jag avskyr den och älskar den samtidigt. Såna här filmer växer inte på träd och tur är kanske det?

.

Bubblare: Kontakt, Djävulens advokat,  Men in black, Livet är underbart, Face/Off, Tic Tac, Lost highway, In the company of men och Absolut makt.

Flera andra filmbloggare listar sina favoriter från 1997 idag. Klicka dig in på deras bloggar för att få fler fina filmtips.

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

Movies-Noir

Jojjenito

Flmr

We could watch movies

Filmitch

16 svar på ”FILMÅRET 1997”

  1. Damn, missade både Dante och Jackie på bubblarlistan inser jag. Slarvigt… Annars en härlig lista som osar av filmkärlek

  2. Bra urvalskriteria! Jag körde samma (Vegas vacation… ).

    Tre överlapp är kanske normalt ändå, till och med högt. Jag saknar svenskt på din lista. Du brukar ofta överraska med en svensk film på listorna ju…

    Har sett alla dina tio utom Cop land och Funny games.

    Hehe, jag la inte ens märke till att du hade elva filmer när jag läste listan första gången! Du försökte dig på en Adam Kempenaar där va?

    1. Henke:
      Tic Tac var den svenska film som var närmast en listplacering men den slutade som ”bara” en bubblare.

      Adam? Filmspotting-Adam? Vad brukar han försöka göra?

  3. Yes Anaconda du vågade det jag inte gjorde 😉 Skön film men den tappade lite hos mig vid en omtitt.
    En film som växte var däremot Cop land där S.S visar att han faktiskt kan skådespela 😉 och gå upp i vikt 😉
    Skönt också att läsa att romantiken åtminstone lever kvar hos en del bloggare – Titanic 🙂
    Starkt filmår men spretigt bland listorna.

    1. filmitch:
      Jag vågade, jag är så jäkla modig vettu! 😉 Fast jag var tvungen att se om filmen _innan_ jag tjoffade upp den på listan och den tappade ingenting hos mig. Fortfarande en jätteskön orm-matiné.

  4. Dante’s Peak – Nu var det inte igår jag såg den, men så här på rak arm skulle jag säga att du gjorde fel – Djävulens advokat är bättre. Eller? 😉

    Livet från den ljusa sidan – Mmm, klart bra film och även om jag känner att den borde vara sämre än vad jag tycker att den är så gillar jag den varje gång jag ser den. Har iofs inte sett den så många gånger, men ändå. Med på min lista.

    Anaconda – Ingen kommentar för jag har inte sett den sen den kom = minns inget.

    Det femte elementet – Mysig film av Luc Besson. Inte hans bästa, men en sån där film man kan se flera gånger.

    Allt eller inget – Ganska rolig och småtrevlig film. Dock en bit från min lista.

    Cop Land – Finns mer att gilla med filmen än bara Sly, men det är väl han som sticker ut mest. Med på min lista.

    Jackie Brown – Kul att den växer på dig (och många andra). Jag föll för den redan på bion i England när jag såg den i början av 1998. En favorit, min etta.

    The Ice Storm – Håller med, den är isig den här filmen, men mycket bra. Blir alltid lite sugen att se om den, trots att det inte var så länge sen jag såg om den. Med på min lista.

    Titanic – Bra, men inte någon jättefavorit.

    Funny Games – Där ser man. Lite otippat kanske, men en bra film är det. Funkar givetvis bäst första gången man ser den. Tappade därför lite när jag såg om den. Bubblare.

    1. Movies-Noir:
      Djävulens advokat kanske är en ”bättre” film men Dante´s Peak är helt klart charmigare.

      Vad gäller Funny Games så tycker jag den funkar hur bra som helst även vid omtittar – även om det är en film jag sällan _vill_ se om. Så jäkla jobbig…ju.

  5. Trevlig lista!
    OCH..du fick med Dantes Peak! Visst ÄR den underskattad!?!?
    En riktig popcornskaramell!
    Vi har ett par överlapp, härligt! Livet från den ljusa sidan var asnära att hoppa in på min 10-topp!

    1. Steffo:
      Ja den är underskattad OCH den är eoner bättre än den andra vulkanfilmen som kom detta år, Volcano. Det är dags för lite nya vulkanfilmen nu tycker jag. Tänk så häftiga scener det skulle gå att få till med nutida CGI. 🙂

Lämna ett svar till filmitch Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.