FILMSPANARTEMA: ÖVERDRIFTER

12 mars, 2014

Månadens tema var klurigt tycker jag. Överdrifter, vad skriver man om det? Vilken film ska man välja? Från vilken sida ska jag tackla det här ämnet?

Det skulle kunna gå att se nästan vilken ny film som helst som innehåller Jack Nicholson, Al Pacino eller Anthony Hopkins. Eller varför inte se om Django Unchained? Att se Leonardo DiCaprio kämpa sig blå för att framstå som ond kan utan tvekan ses som en överdrift. Men nej, det kändes på tok för enkelt. Jag gnuggade mina två små grå ett bra tag innan jag kom fram till *hysteriskt klappande* en ONUMRERAD LISTA! IGEN!

Jaförtusan, en sån lista får det bli. Det går ju att överdriva på så väldigt många sätt på film så varför koncentrera sig på ett när man kan sätta spotlighten på många. Listan är alltså utan inbördes ordning men punkten längst ner ser jag som ohotad etta.

Det här är alltså en lista på överdrifter gällande…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Målet i filmen Brakfesten (La Grand Bouffe, 1965) är att äta ihjäl sig. Det lyckas filmkaraktärerna med. En del äter så mycket att dom till och med bajsar ihjäl sig. Föga snyggt sätt att dö på och rätt så överdrivet om nån frågar mig. Det finns bättre sätt. Ålderdom till exempel.

 

 

 

 

Jim Carreys tånaglar i Dum och dummare är inte att leka med. Det krävs en vinkelslip för att få fason på otäckheterna. Kanske en smula överdrivet om man tänker efter. En liten figursåg hade varit att föredra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Okej att jag dissade Calvin Candie i Django Unchained men Leonardo DiCaprio är en tacksam snubbe att ha med i ett tema som detta. I filmen J. Edgar har han blivit tilldelad en sån överdrift i dålig sminkning att det är omöjligt att ta honom på allvar som FBI´s chef J. Edgar Hoover. Han ser mer ut som en figur i Mupparna och DET är nog inte meningen. Eller var det det Clint Eastwood?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det går inte att göra en sånhär lista utan att ta med Movie 43 i någon form. Det är inget annat än överdrifter i filmisk form från början till slut.  Man kan säga att det är julafton i överdrifter. Halle Berry (till vänster) och Stephen Merchant får bli galjonsfigurer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet inte huuuur många gånger Daniel Day Lewis säger “I´m an oil man you scheeeeeee” i Paul Thomas Andersons There will be blood men jag vet att varje gång retar mig. Det är en uppvisning i retoriskt överspel medelst ordet oil som jag varken sett förr eller senare på film.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Christian Bales förvandling till Trevor Reznik i The Machinist är banne mig en överdrift i viktnedgång.

 

 

 

 

 

 

 

Nu är han här igen, Leo! Det råder viss oenighet om hur många gånger Leonardo DiCaprios rollfigur Jay Gatsby i The Great Gatsby egentligen säger “Old sport” men många är det. Irriterande många. Tröttsamt många. Överdrivet många.

.

.

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kiera Knightley i A dangerous method. Övriga yttranden överflödiga, det är ju bara att beskåda bilden och/eller försöka se filmen. Strävar hon efter huvudrollen i Hajen 5 eller vad?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag håller helt och hållet med Henke i hans resonemang kring Jonah Hill och masturberingsscenen i The Wolf of Wall Street – snorren är helt enkelt “orimligt stor”. Men det är klart Jonah passar på när han får chansen, det kanske finns nån kvinna eller man därute som tror att könsorganet är hans på riktigt. Dock inte jag. Det här är en icke trovärdig överdrift.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den största filmiska överdriften av dom alla. Vad jag än tycker om filmen Rambo (från 2008), 236 döda på 92 minuter gånger ÄR en överdrift. Ingen film behöver så här många mord. Ingen. En snittdödlighet på 2,59 döda/minut gör dessutom att liken bara flimrar förbi till i-n-g-e-n nytta whatsoever. Superkorkat och dumt i en för övrigt underhållande film.

 

 

 

 

Except Fear

Filmparadiset

Flmr

Fripps Filmrevyer

Har du inte sett den

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

 

{ 6 comments… read them below or add one }

Henke mars 12, 2014 kl. 14:15

Hahaha, vilken underbar lista och nu när jag inte mäktade med en egen lista kom denna väl till pass! Vilken perfekt back-up plan utan att jag ens visste om det!

Kul att du kom ihåg min utläggning om Jonah Hills löspenis i The wolf of Wall Street. Jag tror bestämt att jag var sanningen nära där! (Det passar väl in att vara självgod nu i och med detta tema??)

Kiera är vidrig i ADM men DDL är ännu mer vidrig i TWbB. Christian är tröttsam pretentiös i The machinist och Movie 43 hade jag lyckligtvis glömt tills du påminde mig om den igen. Usch! 😉

Till sist, Leo i The Great Gatsby stör mig inte alls. Livet är för kort för att bli störd på en film som är så vanvettigt dålig som den.

Svara

Fiffi mars 12, 2014 kl. 14:48

Henke:
Kul att listan föll dig i smaken 🙂 Vad gäller Jonah Hill så känner jag mig säker på att du är sanningen väldigt nära men också att Jonah Hill himself aldrig kommer yppa ett ord om den. Sanningen alltså 🙂

Det hade gått att göra en lista med _bara_ Leo också, lite aggro-Django och TWoWS med droger, sex, dålig klädsmak och en överdrift i kass bilkörning.

Svara

Sofia mars 12, 2014 kl. 18:21

Funderade även jag på Brakfesten men kände mig betydligt mer lockad av herr von Trier. Haha, stackars Leo. Just “Old sport” var ju kanske en lite olycklig tick som blev så mycket mer märkbar med en uttalad dialog. Jag tänkte inte alls på det i boken i alla fall. Och då var det ju ändå en talbok, minns jag nu 🙂

Svara

Fiffi mars 12, 2014 kl. 23:17

Sofia:
Haha, vadå, lyssnade på du boken utan att tänka på Old sport? Då måste det ha varit en utomordentligt ickeirriterande uppläsare 🙂

Svara

Steffo mars 12, 2014 kl. 18:34

Kan vara månadens mest roande/märkligaste lista det här so far.
Har du rentav skapat en ny genre i listträsket..!? 🙂

Svara

Fiffi mars 12, 2014 kl. 23:17

Steffo:
Jag får hoppas att det är en listgenre som självdör efter det här temat 😉

Svara

Leave a Comment

{ 5 trackbacks }

Previous post:

Next post: