HACKSAW RIDGE

19 februari, 2017

Krigsfilmer är inte min grej men när nyblivne pappan till sonen Lars (!!), aka Mel Gibson, glider in från utvisningsbåset och regisserar en storfilm som Hacksaw Ridge, mmmmmm, då tar till och med JAG ner garden åtminstone en smula.

Det småregnade oscarsstatyetter över Gibson och hans film Braveheart på galan 1996 och sen dess har han stått bakom kameran på filmerna The Passion of the Christ (2004) och Apocalypto (2006). Det var alltså hela tio år sedan han regisserade en film och under dessa år har det känts som att han mer eller mindre ratats av Hollywood, mest på grund av sitt eget tveksamma beteende (som man med lätthet kan hitta om man är nyfiken och googlar sig fram). Därför känns det kanske än mer intressant att han blivit oscarsnominerad för Bästa regi vid årets gala, juryn har alltså sett mellan fingrarna och tänkt bort “personen Mel” och premierat hans yrkesroll. Bara. Det känns tämligen….modernt….ändå.

Hacksaw Ridge är den sanna historien om Desmond Doss (Andrew Garfield) som kastades in i Andra världskriget trots att han var Sjundedagsadventist och superpacifist. Han vägrade alltså bära vapen trots att han var ute i strid. Idioti låter det ju som, kanske till om med BORTOM idioti eftersom krig ändå på nåt sätt förutsätter vapen för att vara ett….krig. Sjundedagsadventisterna har dessutom vilodag på lördagar vilket inte heller är nåt som direkt faller i samklang med krigslogistik.

Andrew Garfield är så fin i huvudrollen som Desmond, han är så känslig och naiv och jag tror filmen står och faller med att han är rätt man på rätt plats. Den andra huvudrollen spelar krigsscenerna som jag tycker får Rädda menige Ryan att kännas som nåt hämtat från Bolibompa. Jag är väldans imponerad av allt slafs och klafs, det känns så väldigt autentiskt alltihop.

Summa summarum tycker jag det här var en riktigt bra film. Otroligt mycket bättre än jag “borde” tycka. Och jag tycker väldigt mycket om Andrew Garfields skådespelarskills. Skulle han vinna en Oscar för Bästa manliga huvudroll skulle jag inte bli förvånad. Den kategorin är extremt oviss i år.

I avsnitt 76 av Snacka om film snackar både jag och Steffo om den här filmen. Här kan du lyssna om du vill veta vad vi tycker och här kan du kolla om du istället vill läsa Steffos skrivna recension.

{ 6 comments… read them below or add one }

Sofia februari 19, 2017 kl. 13:31

Men har det inte förkommit tveksamma åsikter likväl som beteenden? Och frågan är — hade Gibson varit så lättförlåten om filmen inte handlat om en Modig Amerikan?

Svara

Fiffi februari 19, 2017 kl. 19:56

Sofia:
Nej det tror jag inte…. En sån här hallelujah-patriot-film passar ju som handen i handsken för herr Gibson. Kanske tackade Clint Eastwood nej?

Svara

Pappan februari 19, 2017 kl. 15:20

Jag är heller inget stort fan av krigsfilmer, men Hacksaw Ridge var nog det bästa jag såg på bio förra året. Mel Gibson är en sjuhelvetes regissör och jag hoppas han vinner Oscarn för bästa regi!

Svara

Fiffi februari 19, 2017 kl. 19:57

Pappan:
Så du tycker han borde klå Damian Chazelle…..? 😉

Svara

Pappan februari 20, 2017 kl. 00:22

Har faktiskt inte sett La La Land, men musikaler är ingen favoritgenre. Världens bästa musikal slår liksom aldrig Gibson på en dålig dag.

Svara

Fiffi februari 22, 2017 kl. 23:05

Pappan:
Där är smaken som baken (med tanke på min aversion mot tex Braveheart) 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: