HIMLEN ÄR OSKYLDIGT BLÅ

Att någonting har ”hänt i verkligheten” behöver inte per automatik betyda att det är intressant.

Läser jag folks statusrader på Facebook kan jag tro att det är überintressant att få reda på att någon dricker kaffe – igen, att någon är hemma med sjuka barn – igen, att någon köpt nån ny klänning på rea – igen och att någon (spänn fast säkerhetsbältet för NU blir det något alldeles extra) är på väg hem från jobbet för att förbereda fredagens tacos.

På postern till Himlen är oskyldigt blå står det längst upp med svarta bokstäver: ”Det hände i verkligheten”. Jaha, det gjorde det, där ser man och nu har Hannes Holm gjort film av det. Så spännande, eller vad?

Martin (Bill Skarsgård) bor med dagmamma-mamman och alkispappan på Lidingö, ”fast i lägenhet”. Han är kompis med Micke som bor i villa med inomhuspool och hans föräldrar har hus på Sandhamn och vill att Martin ska bo och jobba där över sommaren. Efter några familjeturer åker Martin till Sandhamn men han ska tydligen inte bo hos Mickes föräldrar och heller inte ”hänga med Micke” som var Plan A med hela grejen utan han ska jobba på hotellet och bo i personalbaracken där.

Hotellägaren Gösta (Peter Dalle) är en riktig gris. På många sätt är han det. Han är en personlighetstyp som jag har extremsvårt att tycka om eller ens se någonting positivt med. Martin gör bort sig och Gösta ger honom sparken från hotellet men passar även på att fånga upp honom och använda honom för sina skumraskaffärer.

Nu tänker jag gå tillbaka några steg till ”det hände i verkligheten”. Filmens Martin är enligt Hannes Holms egna ord baserad på honom själv och hans uppväxt i en lägenhet på 70-talet och Gösta och hans knarkargäng bygger på den sanna historien om den så kallade Sandhamnsligan. Filmens Gösta hette egentligen Flemming Broman och var en dåtida playboy och blev efter gripandet en av 70-talets mest kända svenska personer. Så verklighetens trådar virkas ihop till en rutig grytlapp som i sin tur blir Himlen är oskyldigt blå. Blir grytlappen snygg? Ja. Blir den intressant? Nej.

Filmen är inte bra, inte dålig, det är inte stort skådespeleri, inte några lågvattenmärken. Det är ett schysst hantverk på alla plan men jag blir liksom aldrig engagerad, aldrig uppeldad, jag höjer aldrig på ögonbrynen och jag drar aldrig på smilbanden.

Det här är helt enkelt en riktig mellanmjölksfilm.

[Eftersom jag är namn-nörd tänkte jag dela med mig av några av Skarsgårdspojkarnas samtliga förnamn, vilket för en sån som jag är rena julafton: Alexander Johan Hjalmar, Gustaf Caspar Orm, Bill Istvan Günter och Samuel Kristoffer Ymer. Vad dom övriga syskonen Eija, Valter och Ossian har för balla mellannamn förtäljer inte källan imdb.com]

Ikväll: Guldbaggegalan

Ikväll är det Guldbaggegalan
(* och nu är inlägget uppdaterat med vinnare å allt).

Förra årets bästa svenska filmer ska slåss om rampljus, pris, fler biobesökare och därmed mer klirr i kassan.

Jag är en lojal tittare men kanske inte den mest engagerade, inte i år i alla fall. 2010 var inget höjdarår filmmässigt, varken här hemma eller internationellt, men jag kan ju alltid ta en paus i mina åtaganden och sitta i soffan och gnälla på Petra Mede en stund. Dessutom känner jag mig rätt bakom som ännu inte sett Svinalängorna som förväntas sopa mattan med allt och alla ikväll.

Om några timmar vet vi om rätt film och rätt skådisar vann.
Vilken vill du se som vinnare?

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Tehilla Blad – Svinalängorna
Cecilia Forss – I rymden finns inga känslor
Outi Mäenpää – Svinalängorna VINNARE!

Cecilia Forss spelar samma tjej som hon gör i ICA-reklamen men jag hejar på henne ändå.

BÄSTA MANLIGA BIROLL
Peter Dalle – Himlen är oskyldigt blå VINNARE!
David Dencik – Cornelis
Ville Virtanen – Svinalängorna

David Dencik är en personlig favorit och den enda som representerar förra årets tveklöst bästa film i mina ögon – Cornelis. En skam är vad det är att den inte fått fler nomineringar. SKAM, hör ni det!
S K A M!

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL
Pernilla August – Miss Kicki
Noomi Rapace – Svinalängorna
Alicia Vikander – Till det som är vackert VINNARE!

Noomi är cool. Jag hoppas på henne fast Alicia gjorde en jättebra insats i den där prettorullen.

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
Sebastian Hiort av Ornäs – Sebbe
Joel Kinnaman – Snabba cash VÄLFÖRTJÄNT VINNARE!
Bill Skarsgård – I rymden finns inga känslor

Medelåldern i denna kategori är 23 år. Det brukar ligga på över 50. Det är ett steg i rätt riktning! Jag kan sätta en månadslön på att Bill kammar hem det här priset ( * är i efterhand glad för att ingen satte emot) och det är han definitivt värd, men varför inte Martin Wallström är nominerad för samma film är en gåta. Eller Hans-Erik Dyvik Husby! Jiiizzzes.

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM
Fish tank
Miraklet i Lourdes VINNARE!
The social network

Jag är väldigt förvånad att danska Hämnden inte är en av dom nominerade men av dessa tre gör jag tummen upp för Fish tank.

BÄSTA FILM
I rymden finns inga känslor
Sebbe VINNARE!
Svinalängorna

I brist på Cornelis säger jag I rymden finns inga känslor.

BÄSTA REGI
Pernilla August – Svinalängorna HÄRLIGT GLAD VINNARE!
Lisa Langseth – Till det som är vackert
Babak Najafi – Sebbe

Två kvinnor och en invandrarkille. RESPEKT! Jag unnar vem som helst av dessa tre ett pris men jag tror rätt stenhårt på Pernilla August.

BIOPUBLIKENS PRIS
Snabba cash
Farsan
Änglagård tredje gången gillt VINNARE!

Snabba cash Snabba cash Snabba cash! Snälla biopubliken, Snabba cash!

I rymden finns inga känslor

Sam (Martin Wallström) bor ihop med Frida (Sofie Hamilton). Sam har en bror som heter Simon (Bill Skarsgård) som bor hemma hos deras föräldrar.

Simon har Aspergers syndrom och är inte helt lätthanterlig ens för föräldrarna och när Simon återigen gömmer sig i en tunna med lock (som han tror är ett rymdskepp) och vägrar komma ut får hela familjen nog. Sam tar med sig Simon hem till lägenheten och där ska dom försöka bo och samsas alla tre. Ja, lycka till säger jag bara.

I rymden finns inga känslor är en vettig film. Det är skönt att se en ungdomsfilm men tänkande, kännande, MÄNSKLIGA människor, där det händer jobbiga saker som karaktärerna får deala med och visa riktiga känslor som i verkligheten. Precis som när Sams och Simons mamma (spelad alldeles fenomenalt av Lotta Tejle) får nog, när måttet är rågat och hon bara VRÅLAR, det är så jävla härligt att se. Inga fasader, inget påklistrat låtsasliv, bara ett jävla desperat urvrål.

Jag har egentligen ingenting negativt alls att säga om filmen mer än att jag, min vana trogen, är alldeles för arbetsskadad för mitt eget bästa och reagerar på tapeterna i lägenheten och rabblar artikelnummer och kollektionsböcker i huvudet. Det är en knapp jag inte kan stänga av men det är också en olat jag kan leva med.

Det jag därmot INTE kan leva med och VÄGRAR att acceptera är alla dessa UNGJÄVLAR som envisas med att PRATA, RINGA, MESSA och SPARKA I STOLSRYGGEN FRAMFÖR under filmen. Jag blir fan galen. Jag blir RABIAT och det var beteendet från vissa ungdomar under denna film som fick mig att skriva detta blogginlägg.

Men jag får ta tillfället i akt och passa på att tacka dom störande unga tjejerna att dom åtminstone hade vett nog att bara göra grimaser och lipa och inte svara mig med svordomar och könsord när jag bad dom lägga av eftersom min dotter satt i stolen bredvid och ingen unge mår bra av att höra sin morsa bli kallad fitta offentligt.

Nog om det. Tillbaks till filmen. Bill Skarsgård gör mig glad. Han visar att efternamnet inte bara öppnar dörrar, det förpliktar och han lever upp till förväntningarna. Han är duktig.

Min dotter hade svårare för Cecilia Forss än jag hade men det beror antagligen på att hon är mer bevandrad i reklam-TV än jag. Så visst finns det en fara i att sälja sitt ansikte för länge till en specifik produkt, jag tror nämligen inte att hon vill förbli känd som ICA-bruden.

Martin Wallström är annars filmens stora behållning. Jag vet inte var han kommer ifrån, jag vet inte vart han är på väg, jag vill bara att han stannar kvar och filmar mer för han gjorde det här riktigt riktigt bra.