GHOST TOWN

I början av 90-talet var Greg Kinnear en ganska ordinär talkshow-värd i USA. Lagom rolig med trevlig uppsyn. Att tänka sig honom som skådis då var rent skrattretande men han har bevisat gång efter annan att det är skådespeleri han ska ägna sig åt för han är riktigt begåvad.

Som bögen Simon Bishop i Livet från den ljusa sidan blev han till och med oscars-nominerad och jag antar att den svenska översättningen av filmtiteln Ghost town syftar på just den filmen: Livet från den andra sidan.

Ricky Gervais är mest känd som huvudrollskaraktären i den brittiska TV-serien The Office och han både ser ut och spelar rätt äcklig där. Tycker jag. Jag har svårt att se det roliga i honom.
I denna film spelar han Bertram Price, en sur jävla människofientlig tandläkare som håller till på Manhattan. Bertram dör men vaknar till liv sju minuter senare och har då fått en helt ny förmåga: han kan se folk som dött och med de människoaversioner han redan har blir det inte direkt bättre nu.

Jag antar att detta ska vara en romantisk komedi, men jag tycker inte den är något av det. Det är en absolut tittbar film, en film som jag glömde bort direkt under eftertexterna och som jag ser det är det Kinnears mysighet som gör att filmen funkar mer än Gervais komiska genialitet som jag då inte är ett fan av.

Gillar man Gervais i The Office så gillar man säkert det här. Jag personligen är mer förtjust i den amerikanska versionen av The Office, den med Steve Carell.

LITTLE MISS SUNSHINE

Lilla Olive (Abigail Breslin) med stora runda glasögon och småtjock mage fick ett strålande besked: hon ska vara med i talang-och-skönhetstävlingen Litte Miss Sunshine. Kruxet är bara att platsen för tävlingen är 130 mil bort.

Pappan (Greg Kinnear) är en totalt misslyckad säljare, mamman (Toni Collette) vill mest alla bara väl och när hennes suicidala bror (Steve Carell) inte längre får vara kvar på sin psykavdelning låter hon honom flytta hem till dom. Han får dela rum med Olives storebror (Paul Dano) som vägrar prata och bara drömmer om att bli stridspilot. I huset bor också en något annorlunda farfar (Alan Arkin som fick en Oscar för rollen).

Tillsammans beger dom sig på en roadtrip genom USA för att Olive ska kunna vara med i tävlingen.

Ville jag inte ha en gul folkabuss innan så vill jag det definitivt nu och önskade jag mig en helt igenom funktionell och normal familj innan så näää, det får va. Det är rätt charmigt med udda personligheter och tillsammans i grupp kan dom vara både sedelärande och humoristiska.

En film att bli glad åt och en filmaffisch som kan lysa upp den mest träliga vägg.