Katastroffilmstisdag: Haeundae

En sydkoreansk katastroffilm som dessutom är landets dyraste film genom tiderna. Det är nästan så jag såg ut som Marty Feldman när jag hittade den här.

Nu när jag sett den ser jag ut som Grodan Boll. Grön i ansiktet av nedsvalda spyor och påsar under ögonen värre än sopberget i Nairobi.

Filmen börjar med 90 minuter fars a la Galenskaparnas sämre stunder. Folk slår varandra med tillhyggen (och det SKA alltså vara roligt), skriker urskillningslöst och beter sig som riktiga wackos och jag tänker hela tiden på varför dom ”komiska karaktärerna” i sydkoreanska filmer alltid måste se ut som har Downs syndrom?

Sista halvtimmen händer det lite mer. Tsunamin kommer ÄNTLIGEN. En våg. En våg till. Oj, en jättevåg. Är det slut nu? Nej, skit också, det kommer en våg till. En JÄTTESTOR den här gången. Sydkoreaner verkar i alla fall inte ha simundervisning i läroplanen för det är antingen eller. Antingen står man stadigt på golvet i en snart vattenfylld hiss eller så stiger vattnet ovanför näshöjd och då går det inte att på något sätt hålla sig flytande. Leva eller dö, ingenting där emellan. Hundsim är ett luftslott.

Effekterna må ha varit dyra men är i dom flesta fall inte särskilt bra gjorda. Handlingen är omständig som en stammare som tokstressad ska handla skosnören och saktfärdig som en mördarsnigel på sömnpiller och nu vill jag mest bara snabbspola mig fram till nästa tisdag för herreguuuuud så dåligt det här var.

Katastroffilmstisdag: Dante´s peak

Harry Dalton (Pierce Brosnan) jobbar som något så tufft som vulkanolog. I den lilla byn Dante´s Peak finns en stor och till synes sovande vulkan som Harry märker är allt annat än trött.

Han försöker få uppsatt folk, affärsmän och politiker att inse faran i detta men ingen lyssnar på honom – såklart – för tänk om folk skulle få för sig att flytta gud förbjude, hur skulle det då bli med skatter och huspriser och vem skulle handla och hur skulle byn klara sig utan turister?

Harry umgås en hel del med byns heta och ensamstående borgmästare Rachel Wando (Linda Hamilton) och kemin mellan dom två går direkt genom rutan. Det är liksom A och O i denna typ av film, att det finns ett persongalleri som jag faktiskt bryr mig om och som jag vill se överleva. Det finns mängder av filmer där denna parameter inte existerar och då blir det betyg därefter också. DISCH! Men som sagt, Dante´s peak är en film som klarar sig på rätt sida alla fallgropar. Vulkanen får självklart ett utbrott och det är Harry, borgmästaren, hennes barn och hund vi får följa under färden mot säkerhet.

Det är mörkt, det är varmt, det ryker och är sotigt, det är spännande och läskigt och trots att det nästan går att se blue-screen-konturer på vissa effekter så köper jag det för filmen är så satans charmig! Min åsikt är att katastroffilmseffekter SKA vara överdrivna, det eggar min fantasi och får mig att tänka i överlevnadsstrategier OM jag skulle åka uppför ett berg och INBILLA mig att det är en vulkan vilket ofta händer, i alla fall inbillningen. Få filmgenres kan på samma sätt som katastroffilmer överföras till verklighet i min hjärna, på gott och ont. Det är lätt att bli paranojjig.

Det här är i mina ögon en perfekt regnig-söndag-familjefilm, i alla fall om det yngsta barnet inte är mindre än….11.

Katastroffilmstisdag

Nu när sjöodjuren har övergivit onsdagarna är det dags för ännu en favoritgenre att göra entré som veckotema här på bloggen: Katastroffilmer.

Finns det nåt mer kittlande, nåt mer härligt galet actionspäckat än när effektmakare får en välfylld pengapåse och mandat att gå bananas och bara hitta på precis vad dom vill bara ingen sett nåt liknande förut?

Jag får skönt högt blodtryck av såna här filmer. Jag blir både glad och rädd på en och samma gång för TÄNK OM detta skulle hända på riktigt? Tänk om, liksom.

Enligt Wikipedia är katastroffilm en filmgenre som specifikt riktar in sig på olika sorters katastrofer som hotar en stad, ett land eller hela Jorden och mänskligheten. Jag kunde inte ha formulerat det bättre själv. Så vik tisdagarna framöver för läsning om vulkaner och andra naturkatastrofer, för meteorer, för stora isiga saker i havet, för analys av relationer som klarar av hetsiga biljakter, hopp, skutt och klättring, smutsiga kläder, idiotiska val och ond bråd död.

Jag har redan recenserat ett gäng sådana filmer och vilka dom är kan du läsa här. Alldeles strax kommer den första tisdagsfilmsrecensionen och det blir en av mina riktiga favoriter.