DAG OCH NATT

Ända sedan jag startade den här bloggen har jag tänkt skriva om denna film. Jag har inte tänkt på det dagligen, det vore att överdriva, men jag har tänkt på det ofta, ofta.

Vissa filmer sätter sig liksom som en vattenstämpel i ens medvetenade och alla förklarande ord känns för små. Det är som att gå i skolan och kämpa med att analysera Tomas Tranströmmers poesi och sen hux flux så klickar det bara till och jag inser att dikter inte är varken läskigt eller svårt, det gäller bara att öppna ögonen och släppa taget. Det är inte alltid man ser bättre när man kisar.

När det där händer, när jag får den där aha-upplevelsen och allt känns så stort, inte fan vill jag skriva en bruksanvisning för hur jag hamnade där. Det är som att blåsa såpbubblor med motorolja eller torka en magisk diskbänk med smutsig Wettextrasa.

Dag och natt är precis som en sån diktsamling, på många sätt. Scener staplas på varandra som välskrivna poem och dess röda tråd är Mikael Persbrandts Thomas, en man som både fysiskt och psykiskt lever på gränsen till vad han klarar av. Filmen utspelar sig under en dag och en natt i hans liv och han besöker alla dom viktigaste personerna som passerat i hans värld, kanske för att säga ett sista adjö?

Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd. Det är som om Karin Boye läser regissören och manusförfattaren Simon Stahos tankar med sin kända strof. Färden, bilen där egentligen hela filmen utspelas, målet, meningen, slutstationen är känslan i magen efteråt, den som inte släpper taget och mitt i alltihop denne Thomas så utsökt spelad av Mikael Persbrandt.

Birollslistan är lika magnifik som lång där varje stor skådis har en unik scen tillsammans, med och mot Thomas. Det är stora namn, det är dom största vi har och ingen gör mig besviken. Hans Alfredsson har den minsta men kanske mest hjärtskärande och speciella rollen som toalettstädare på Stockholms centralstation.

I mitt filmhjärta har Dag och natt en alldeles speciell plats. Den är tveklöst en av dom bästa svenska filmer jag sett och hittills den enda film jag sett fyra gånger på 24 timmar. Vad det är som gör den SÅ bra, ja, jag vet inte. Jag kan inte förklara även om jag skulle vilja. Vissa filmer beter sig som kärlekskranka kardborrar för mottagliga tittare och Dag och natt är en kardborre för mig. En röd pulserande sådan men med ett inre av snorpapper, salta tårar och bitterljuv tragik.

MISS KICKI

Miss Kicki är allt en riktig soppa!

För att minimera risken att förra meningen missförstås tänker jag utveckla den en aning.

Miss Kicki är filmad i Göteborg och Taipei av Håkon Liu, en norsk-kinesisk regissör som föddes i Kirkenäs men växte upp i Taiwan. Manuset skrevs av Alex Haridi direkt för huvudrollsinnehavaren Pernilla August. Hennes son i filmen spelas av Ludwig Palmell och hans kompis av Huang He River.

Alltså, Miss Kicki är en sån blandning av länder och kulturer att det med lätthet hade kunnat bli världens mest underligt kryddade mix av det hela, men det blir det inte. Det blir en välsmakande, varm och len soppa som jag gärna skulle vilja ha backning på. Jag är inte mätt när den är slut, snarare lite sorgsam, lite hoppfull och med ett fortsatt behagligt kurr i magen.

Kicki (Pernilla August) bor ensam i sin lägenhet och ser till att hon aldrig är mer än en armlängds avstånd från sitt av billigt BIB-vin halvfulla Ikeaglas Svalka (6-pack för 39:-, det är rätt galet egentligen. Man behöver inte ens diska, det finns ju glasigloos).
Hon känns ensam, ledsen och trasig och i sin jakt på kärlek (eller på att bara fylla den där tomhetskänslan i bröstkorgen med något annat än alkohol för en stund) chattar hon med en man från Taipei. Via webkameran får hon pussar och uppmärksamhet och hon lever upp en stund. När kameran släcks är hon ensam igen i det snömoddiga Sverige, till synes utan något att leva för.

När hon fyller år ringer det på dörren. Hennes mamma kommer med blommor och en stund senare hennes son Viktor som växt upp med sin mormor sen mamma Kicki lämnade landet – och honom – när han var fyra. Mormor vill bjuda Kicki och Viktor på en resa och Kicki bestämmer att dom ska åka till Taipei. Viktor vet inte att Kickis baktanke är att träffa sitt internetragg, han tror på hennes ord om att hon vill lära känna sin son bättre och dom åker iväg.

Utan andra jämförelser får jag samma känsla av Miss Kicki som jag fick av Lost in translation. Det är en film som i sakta mak och med utsökt skådespeleri tar mig med in i andras liv, liv som både är andra världar och väldigt bekanta. Håkon Liu regisserar med en härlig fingertoppskänsla och jag kan i ärlighetens namn säga att hade jag sett den här filmen innan Guldbaggegalan hade jag kastat ut TV:n genom fönstret när Alicia Vikander knep Bästa kvinnliga huvudroll före Pernilla August.

Miss Kicki är väldigt nära en fullpoängare i all sin enkelhet och det är möjligt att jag skulle vilja höja betyget ett snäpp om/när jag ser om filmen. Eller så struntar jag i det och väntar med spänning och fem fiffiluror på Lius nästa film istället.

 

Ikväll: Guldbaggegalan

Ikväll är det Guldbaggegalan
(* och nu är inlägget uppdaterat med vinnare å allt).

Förra årets bästa svenska filmer ska slåss om rampljus, pris, fler biobesökare och därmed mer klirr i kassan.

Jag är en lojal tittare men kanske inte den mest engagerade, inte i år i alla fall. 2010 var inget höjdarår filmmässigt, varken här hemma eller internationellt, men jag kan ju alltid ta en paus i mina åtaganden och sitta i soffan och gnälla på Petra Mede en stund. Dessutom känner jag mig rätt bakom som ännu inte sett Svinalängorna som förväntas sopa mattan med allt och alla ikväll.

Om några timmar vet vi om rätt film och rätt skådisar vann.
Vilken vill du se som vinnare?

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Tehilla Blad – Svinalängorna
Cecilia Forss – I rymden finns inga känslor
Outi Mäenpää – Svinalängorna VINNARE!

Cecilia Forss spelar samma tjej som hon gör i ICA-reklamen men jag hejar på henne ändå.

BÄSTA MANLIGA BIROLL
Peter Dalle – Himlen är oskyldigt blå VINNARE!
David Dencik – Cornelis
Ville Virtanen – Svinalängorna

David Dencik är en personlig favorit och den enda som representerar förra årets tveklöst bästa film i mina ögon – Cornelis. En skam är vad det är att den inte fått fler nomineringar. SKAM, hör ni det!
S K A M!

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL
Pernilla August – Miss Kicki
Noomi Rapace – Svinalängorna
Alicia Vikander – Till det som är vackert VINNARE!

Noomi är cool. Jag hoppas på henne fast Alicia gjorde en jättebra insats i den där prettorullen.

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
Sebastian Hiort av Ornäs – Sebbe
Joel Kinnaman – Snabba cash VÄLFÖRTJÄNT VINNARE!
Bill Skarsgård – I rymden finns inga känslor

Medelåldern i denna kategori är 23 år. Det brukar ligga på över 50. Det är ett steg i rätt riktning! Jag kan sätta en månadslön på att Bill kammar hem det här priset ( * är i efterhand glad för att ingen satte emot) och det är han definitivt värd, men varför inte Martin Wallström är nominerad för samma film är en gåta. Eller Hans-Erik Dyvik Husby! Jiiizzzes.

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM
Fish tank
Miraklet i Lourdes VINNARE!
The social network

Jag är väldigt förvånad att danska Hämnden inte är en av dom nominerade men av dessa tre gör jag tummen upp för Fish tank.

BÄSTA FILM
I rymden finns inga känslor
Sebbe VINNARE!
Svinalängorna

I brist på Cornelis säger jag I rymden finns inga känslor.

BÄSTA REGI
Pernilla August – Svinalängorna HÄRLIGT GLAD VINNARE!
Lisa Langseth – Till det som är vackert
Babak Najafi – Sebbe

Två kvinnor och en invandrarkille. RESPEKT! Jag unnar vem som helst av dessa tre ett pris men jag tror rätt stenhårt på Pernilla August.

BIOPUBLIKENS PRIS
Snabba cash
Farsan
Änglagård tredje gången gillt VINNARE!

Snabba cash Snabba cash Snabba cash! Snälla biopubliken, Snabba cash!