Skräckfilmsveckan: A GIRL WALKS HOME ALONE AT NIGHT (2014)

I den iranska (fiktiva) spökstaden Bad City är det mest män som befinner sig ute nattetid. Det är mest män överhuvudtaget i den här filmen, narkomanpappan, sonen som försöker göra rätt för sig, kvinnohataren, den lille pojken….och The Girl (Sheila Vand) som sällan går på gatorna som en vanlig kvinna. Hon ÄR nämligen ingen vanlig kvinna. Skenet bedrar. Hon är en vampyr!

Jag såg The Bad Batch för inte så länge sedan och då fick jag verkligen upp ögonen för denna mycket originella regissör, Ana Lily Amirpour. A girl walks home along at night är hennes första långfilm, The Bad Batch den andra och SOM jag ser fram emot att följa hennes karriär framöver. I mina ögon är det fullt möjligt att hon tar över Tarantinos stafettpinne som den mest originella regissören rent visuellt. Hon är otroligt duktig på att kombinera perfekt snygga scener med musik och hon lyckas få alla karaktärer att kännas BALLA, även dom man själv skulle vilja tugga sönder.

Det här såldes in som den första iranska vampyr-skräck-romantiska filmen och det känns självklart att det är sant. Den är dessutom filmad i svartvit, snygg som ett helvete och bjussar på en känsla av James Dean/Marlon Brando och spagettivästerns. Så den kombon kan jag lova att hon är först med – och inte bara i Iran.

Med västerländska popkulturella inslag känns det som hon nosade på världen redan i den här filmen och med The Bad Batch är hon nu ute. Längtar efter tredje filmen som enligt uppgift blir Blood Moon där hon själv skrivit manuset om en tjej med övernaturliga krafter som rymmer från ett mentalsjukhus i New Orleans. Heja Ana Lily, du är stencool!

Som skräckfilm (den är inte det minsta läskig):

Som film:

.

Vad Sofia och Johan skriver om? Klicka på deras namn för att komma till deras varianter på skräckfilmsfredag.

Fredagsfemman #188

5. N.W.A

Alltså, jag var ju så jäääävla neggig. I fredagsfemman den 5 juni dissade jag den kommande filmen Straight Outta Compton rätt hårt men samtidigt rättvist, jag tyckte verkligen precis som jag skrev. Det VAR en usel trailer och jag höll på att snarka sönder mig bara jag skrev dom där fjuttiga raderna. Ungefär SÅ pepp var jag på filmen. Sen blev den insatt på visningsschemat på Malmö Filmdagar i sista stund och den visades på en tid när den inte krockade med någon annan film så….jag såg den. Såklart. Man SKA aldrig dissa filmer osedda, men man kan ha högre eller lägre förväntningar på den. Mina var låga och det var skönt för filmen var JÄTTEBRA! Hör ni det? JÄTTEBRA! Jag tar tillbaka allt jag skrev. Se filmen! Du behöver inte alls gilla musiken innan du ser den men du kommer definitivt gilla den efteråt! (Och imorgon ska jag se den IGEN!)

.

.

.

4. Frukost med iransk skräckfilm

Nu på söndag (13/9) kan du äta lång-filmfrukost på Bio Rio samtidigt som du tittar på den iranska skräckfilmen A girl walks home alone at night. Känns som en supermysig grej att göra en ledig söndag tycker jag! Här kan du läsa mer om filmfrukosten.

 

.

.

.

3. Delat land

Niklas Källner är en finurlig typ av journalist. Han är trevlig. Han har en genomsnäll framtoning. Det är smart. Han får fram precis lika mycket genom att prata som genom att inte göra det. För han lyssnar och han är tyst och det som sägs mellan raderna i dokumentärserien Delat land är det allra mest intressanta. Han reser runt i landet och tar tempen på vad som egentligen händer i den del av Sverige som inte bebos av ”surdegsbakande balkongbiologer”. Det är rysligt att se. Jag blir arg och jag blir rädd samtidigt som jag inte blir förvånad. Jag tycker den här serien förklarar en hel del av – till exempel – varför ett visst riksdagsparti vinner mark. Mycket sevärt är det (ja, det är en klickbar länk direkt till programmet)!

.

.

.

2. Filmspanarträff

Månadens filmspanarträff är bara tvåa den här veckan! Stoppa pressarna, vad tusan är det som händer? Ja, ibland händer det saker som får till och med den trevligaste av happenings att halka ner en smula men jag är STENSÄKER på att Carl väljer en kanonfilm till imorgon och väljer han inte en kanonfilm så blir det trevligt ändå. Win-win, liksom. Som alltid dessa lördagar.

.

.

.

1. SOF-podden is in da houuuuuuuuse!!!

Sigfried och Roy hade sina vita tigrar, Mulder och Scully löste övernaturliga konstigheter, Berg och Meltzer åkte på bilsemester genom USA och Roy och Roger hade en mack. Men från och med igår finns det en annan duo att räkna med, en duo som har en alldeles ny FILMPODD ihop, en podd med det kreativt utflippade namnet Snacka om film! Vill du höra Flmr-Steffo och undertecknad tjöta om filmrelaterade ytligheter, klicka här. Följer du med oss på äventyret? Vi bjussar på ett nytt fnissigt avsnitt varje torsdag, från Norrköping-Stockholm-and-beyond.